Det som är fördelar för en, kan vara nackdelar för en annan - och vice versa. Här är i alla fall några av våra fördelar, helt utan inbördes ordning:
*Jag har en tendens att vara överbeskyddande hönsmamma. Med många barn sprids det där ut över barnen, så det blir mer lagom på var och en av dem.
*Barnen har aldrig behövt känna påtryckningar från oss om att de ska intressera sig för sådant som vi föräldrar tycker är världens viktigaste. Så första barnet är ointresserat av fotboll? Tja, maken ryckte på axlarna och hoppades att något annat av barnen skulle bli fotbollsnörd. (Hans drömmar infriades och barn nr 4 och 5 är helt fanatiska när det gäller sport). Mina förhoppningar om musikaliska barn fick mig inte att tvinga äldste sonen att spela instrument i skolan, utan han fick välja själv medan jag tröstade mig med att någon annan säkert skulle bli musikalisk. De har helt enkelt aldrig behövt känna att vi varit besvikna på dem för sådant!
*Sällskapsspel och kortspel! Ända sedan den första lärde sig spela Femkort, så har vi regelbundet använt köket som spelhåla hela vintrarna. Det går alltid att hitta någon som vill spela Yatzy, Chicago eller TP!
*När bästa kompisen sviker, då finns det alltid syskon som tröstar. När alla andra vänder en ryggen, då finns syskonen kvar. Det är något vi erfarit många gånger!
*Semester och alla familjer försvinner åt olika håll. Alla kompisar är någon annanstans. Vad göra? Jo, spela kubb med syskonen. Eller krocket. Eller gå och köpa glass hela högen. Eller sätta sig och se en film tillsammans med ett syskon en regnig dag.
*Barnvakt är förstås inte lätt att få. Men när vi ändå haft barnvakt, så har det gått märkvärdigt lätt för de yngsta. De har ju haft storasyskonen hos sig, så tryggheten försvann inte ut genom dörren med oss föräldrar.
*Jag och maken tycker om liv och rörelse. Särskilt han blir sur och uttråkad när det är tyst, stillsamt och "inget händer". Nåväl, hos oss är det alltid liv och rörelse. Personligen har jag inte varit uttråkad på minst 25 år.
*Ingen skulle någonsin komma på tanken att kräva - eller ens vilja ha - besök av oss över jul eller någon annan storhelg. Vi har aldrig behövt kuska runt hos släktingar på julen, utan vi firar hemma hos oss. Kommer ingen annan en julafton, så blir det inte tråkigt för det, utan vi är tillräckligt många för att fira rejält.