Vad innebär förlovning för Dig?

Nu tillhör jag den äldre generationen här på FL och vad jag förstår då även med en mindre gammeldags och mer liberal inställning till förlovning, min generation är inte så nykonservativa.
Förlovning innebär för mig att man lyfter sitt förhållande en nivå till. Jag har flera vänner i min generation som varit förlovade i säkert 20-25 år utan en tanke på att gifta sig, utan vill endast vara förlovade. Dvs vill bära en ring utan att binda sig juridiskt.
Vi har pratat om förlovning hemma och en sak är vi ense om, vi kommer aldrig att gifta oss.  
Jag vet också att det förekom även för länge sedan att man förlovade sig utan att gifta sig. En förlovad kvinna hade mer frihet än en oförlovad kvinna och även mer frihet än en gift kvinna.

För mig innebär en förlovning att man vill leva tillsammans för resten av livet, men utan att gifta sig om man inte är intresserad av det. VI förlovade oss efter fyra månader då jag var gravid, vi bestämde oss för att satsa på vårt förhållande och köra fullt ut, men jag hade ingen som helst tanke på att gifta mig då. Det blev så att vi gifte oss nästan 3 år senare.

För mig innebär en förlovning att någon av oss har friat. Jag är förlovad, och det var jag som friade. 
Det är självklart för mig att en förlovning ska leda till äktenskap.  

För mig är förlovningen ett löfte om bröllop. Alltså ett frieri med frågan "vill du gifta dig med mig?" typ fast det inte nödvändigtvis behöver sägas så. Det optimala för mig är att man förlovar sig och direkt efter det börjar planera för bröllop. Det behöver inte ske inom en viss tid, men det ska sättas upp en tidsplan vid förlovning - alltså typ att man satsar på ett visst år lagom långt fram i tiden.

Vi är förlovade för att vi vill leva ihop, att vi är säkra på varann och på vår familj. Känns fint att ha en ring som visar det för världen, speciellt sen vi fick barn.
Har ingen direkt önskan om äktenskap men skulle det komma på tal skulle jag ju inte tacka nej, på samma sätt som min man antagligen inte skulle säga nej om jag var den som frågade.

Mitt ex sa en gång att han absolut inte ville gifta sig någonsin, men gärna kunde förlova sig eftersom det är "mysigt att visa att man hör ihop med någon genom en ring". Lite så känner jag också, alltså att en förlovning innebär att man bestämt sig för att satsa på varandra, men inte ingår ett avtal att gifta sig. Skulle min nuvarande kille fria så skulle jag inte se det som att jag var förlovad (om jag sa ja). 

Förlovning är för mig ett lite gulligt mellanting mellan att vara "bara" sambos och gifta. Sambos som vill satsa på varandra, men inte ingå ett juridiskt avtal typ. Jag har förlovade vänner som inte alls har planer på att gifta sig och en syster som planerar att gifta sig i år, men som inte är förlovad med sin sambo.

Jag och min man var förlovade i 8.5 år innan vi gifte oss. 

Beslutet om förlovning var gemensamt. Ingen friade. Däremot friade han till mig efter åtta års förlovning. Då blev vi äntligen ett äkta par, haha! 

För mig innebär ett frieri (eller att man gemensamt kommer överens om att gifta sig) att man är förlovade. Om man gifter sig inom ett år eller tio spelar ingen roll, men att förlova sig utan en tanke på giftermål känns meningslöst. Man är inte mer tillsammans på grund av en ring.
Ännu värre är de som kommer överens om att förlova sig, dvs bestämmer ett datum några veckor framåt då de ska förlova sig (men varför, då är de ju liksom redan överens). Och de som sedan (efter förlovningen alltså) desperat väntar på att ett frieri ska komma (ni var ju redan överens?). Känns så fel, men whatever works for you, I guess...

För mig är förlovning ett tecken på att man vill vara med varandra, att man trivs med varandra o vill att alla ska kunna se det.

Enligt gamla traditioner ska man ju gifta sig inom ett år efter en förlovning men det är så många som förlovar sig hit o dit idag så den gäller nog inte längre. :)

I min värld, så friar mannen på ett knä med ring och frågan -vill du gifta dig med mig?

När någon friar och får ett ja, alternativt att paret tillsammans kommer fram till att de vill gifta sig, då är man förlovad.
Kalla mig gammeldags men jag anser att en anka är en anka även om man målar ränder på den och kallar den för en zebra.

För mig innebär det att den ena har friat till den andra som då har tackat ja och man planerar därmed att gifta sig.

Förlovning är en gemensam övernskommenlse om att man ska gifta sig.

Jag tycker att det är tråkigt att begreppen blir urvattnade, för det tar liksom styrkan ur dem även för alla som tycker att det är viktigt. (Ja jag fattar ändå att man gör som man vill.)

Frågan från mannen ska lyda "vill du gifta dig med mig?", och inget annat. Svarar kvinnan då ja, så ÄR paret förlovade. Mannen behöver inte fråga om det. Förlovning är ett förstadium till äktenskap. Förr sa man att vigseln borde följa inom ett år, men SÅ snäv behöver tidsgränsen inte vara. Och var det inte alltid förr heller; mannen kanske gick ut i krig, eller så fick paret inte ihop tillräckligt med pengar för att kunna skaffa sig en gemensam bostad inom ett år. Men INTENTIONEN ska i alla fall vara att gifta sig inom en inte alltför avlägsen framtid.

Sedan kan man gå ut och prova ringar, att ha som ett yttre tecken på att man är förlovade. Men jag gillar inte att folk bär förlovningsringar när de faktiskt inte har intentionen att gifta sig... för då ÄR de ju inte förlovade. En förlovning är som sagt ett förstadium till äktenskap, och ingen låtsaslek.