• Alexi

    Vad gör ni i en sån här situation (ilsken tvååring)

    Jag blev bara nyfiken på hur ni agerar i följande situation. Det är inte så att jag tror att vi gjorde något fel utan när vi var mitt i satt jag och reflekterade över hur vi bemötte det och hur andra gör.

    Son på två år och två månader. Pratar bra. Har sista tiden kommit rakt in i trotsåldern eller vad man nu ska säga, i alla fall väldigt mycket egen vilja, mycket utbrott när han inte får som han vill osv.

    Fredag kväll. Familjemysmiddagen står på bordet, ljusen är tända och lite vin är upphällt i glasen. Alla (två föräldrar och två barn på 2 och 4 år) sätter sig vid bordet för att äta. Tvååringen ledsnar snabbt på att sitta där, smakar inte på maten (han är oftast helt ointresserad av middagen på vardagarna nu i januari efter jullovet), dricker mjölk i några omgångar. Besticken kastas på golvet och sen vill han ner och kräver tv, favoritprogrammet. Vi vill absolut inte ha tv på i det läget, både för att han ska lära sig att inte gå från bordet för att se på tv men också mycket för att då skulle fyraåringen direkt lämna bordet utan att äta klart och också vilja se på tv.
     
    Sonen vrålar, och vrålar och vrålar. Vi förklarar att vi äter, håller oss helt lugna, försöker föreslå lekar han kan göra på olika sätt osv, helt ointressant - han vrålar. Vi börjar bli less, inte minst fyraåringen som tycker det är jobbigt när lillebror skriker. Vi föreslår att tvååringen kan gå in i annat rum och skrika så att vi ska slippa höra och prövar att lyfta ut honom i hallen vilket dock inte funkar.
    Pappan provar att lägga sig på mattan tättintill sonen och ge närhet och lugna, funkar en liten stund men sen vrålas det igen. Säkert 20 min totalt. Efter en lång, lång stund lyckas något (kommer inte ens ihåg vad, storasyster som börjar leka tror jag) avleda honom och lugnet är återställt och barnen leker bra en stund. Middagen åts ju dock under detta vrålande och stämningen fullständigt bortblåst. Fyraåringen blir ju också lite ledsen av hela situationen och vill mest sitta i knäet.

    Hade ni gjort något annorlunda? Några kloka tips?

     

  • Svar på tråden Vad gör ni i en sån här situation (ilsken tvååring)
  • Alexi
    mandelblomma skrev 2013-02-01 21:00:40 följande:
    ok tja då får man nog ha såna fredagskvällar i bland som ni hade i dag.
    Om det är värt striden för er så är det ju :)
    Absolut, vi tyckte striden var värd att ta. Ändå nyfiken på hur andra hade agerat.
  • Alexi
    Nyfiken gul skrev 2013-02-01 21:00:40 följande:
    Okej, jag förstår  -  då är mitt följdsvar:  Då hade jag eller barnets pappa tagit sig tid och satt sig ner och tröstat och gett barnet uppmärksamhet tillräckligt länge för att gråt och skrik skulle upphöra , i vår familj behöver man inte äta men man kan sitta med vid bordet som sällskap. Jag hade erjbudit en ask kritor och lite papper för att rita lite medan övrig familj äter färdigt och ingen behöver bli utanför och lessen. 

    jag hade helt enkelt aktivt jobbat på att få bort det lessna och arga och istället tagit tid av middagen för att få det lugnt igen. 
    Det gjorde vi. Som sagt, maken låg på mattan med sonen en stund tills han lugnade sig tillfälligt, han fick sitta i knäet på oss osv men det hjälpte inte. Han ville se på tv. Han var helt ointresserad av alla försök till avledning och lek.
  • Alexi
    spuff skrev 2013-02-01 21:09:33 följande:
    Jag hade satt på teven och dukat för barnen framför den, det är väl en fredagsmysig middag för dem. Men jag fattar att man inte vill ha för mycket tv, även om jag tycker att det inte är något att bråka om en fredag när alla är trötta efter en lång vecka (kanske vara hårdare på det vanliga vardagar istället?). I ditt fall hade jag erbjudit barnet att sitta i mitt knä medan vi åt, ville hen inte det så hade jag väl testat med någon leksamk, jag vet inte. Tror det är svårt att förvänta sig en speciellt harmonisk stämning med två så små barn en fredag. Kanske bättre föräldrarna tar vin och lugn när barnen somnat?
    Vi har mysiga middagar ibland, ibland inte. Och det är självklart inget konstigt med småbarn så det är inte så att vi bröt ihop för att det blev stökigt. Jag vill mest bara bemöta sonen på bästa sätt.

    Han fick ju sitta i knäet men ville inte eller ville i fem sekunder...

    Och ja, lite vin i soffan blev det när barnen sov.
  • Alexi
    mandelblomma skrev 2013-02-01 21:15:14 följande:
    kom på en sak jag nog skulle prova för framtida familjemiddagar.
    I synnerhet fredagar när vi vuxna vill ha det lite mysigt i kombination med att både de och vi är tröttare än på ex lördagskvällen.
    Ät förrätt tillsammans, något litet vad som helst så får barnen sen välja om de vill äta huvudrätten framför TV;n eller vid bordet.
    Kompromiss jag tror kan fungera även för yngre barn då själva mattiden tillsammans är kortare och de får något i sig innan TV;n.
    Och de vuxna får lite lugnt också
    Det lät trevligt! Nu äter vi aldrig vare sig förrätt eller efterrätt (förutom typ nyårsafton) men idén är fin och bör kanske spinnas vidare på ändå.
  • Alexi
    lövet2 skrev 2013-02-01 21:15:02 följande:
    Jag hade dragit ur sladden eller något annat enkelt, och sedan hade jag konstaterat att TV:n tyvärr inte fungerade. Brukar funka på en 2-åring men kanske inte på en 4-åring.
    När de tittat på tv tio minuter tidigare...?
  • Alexi
    Persemona skrev 2013-02-01 21:17:08 följande:
    Det är också lättare att säga efter att det borde vara bättre att sätta på tv:n när man vet hur långdraget det blev. Då ångrar man nästan att man sagt nej, men vill inte ge mig sig efter ett långt vrålande. Problemet var nog att han inte fick som han ville och ibland blir det en stark reaktion. Jag tror att det är viktigt att stå på sig, men att försöka hitta en bättre lösning tills nästa gång. Men det är inte alltid lätt att veta när det blir ett sådant motstånd och när de ger med sig.
    Om man skall äta vid tvn eller ej var inte enligt min mening inte problemet.  Vi har alla olika regler och konflikter blir det. Även om ni inte upplevde det som om konflikten löstes på ett bra sätt så kanske han lärde sig något som han kan använda nästa gång han har svårt att kontrollera sig. Tex. då din man la sig bredvid. Ofta ser man inte resultatet förren senare och kanske inte kopplar ihop det.

    Jag hade förmodligen gjort samma sak, för ibland blir det "fel" då vi inte vet vad konsekvenserna blir och det är okej. Både vi föräldrar och barn lär oss hela tiden. Nästa gång så har både ni och han bättre chans att hantera situationen bättre. (Tills det kommer nya utmaningar att göra fel och lära av...)  
    Tack, sympatiskt resonemang! Vi tycker som sagt att detta är viktigt, fyraåringen äter så lite men börjar bli bra på att sitta en stund och hon kommer ofta igång och äter efter ett tag, så skulle hon ha tv som möjlighet efter tre minuter skulle det vara kört med henne. Och hon skulle kräva tv varje dag därefter, typ...

    Och jag vill inte ändra mig när sonen redan skrikit en lång stund, då har han ju fått vara så arg och ledsen i onödan och vi har dessutom bara lyckats lära honom att skrik tillräckligt länge så ger vi efter. Känns inte så bra.

    Men det är ofta även med fyraåringen som jag säger nej så där direkt för att jag tycker något är mer onödigt eller bara krångligt eller jag är lat och så blir det oväntat världens konflikt för det var tydligen jätteviktigt för henne och då ger jag ju ofta med mig när jag inser att det var så viktigt för henne men då känns det så trist att ha hunnit skapa den där konflikten. Det kan typ handla om att hon kräver att jag ska sitta på ett speciellt ställe i leken medan jag tycker att det går lika bra där jag sitter och liknande fåniga grejor...
  • lövet2
    Alexi skrev 2013-02-01 23:14:05 följande:
    När de tittat på tv tio minuter tidigare...?
    2-åringar är sällan särskilt smarta. Först funkar TV:n, och sedan funkar den inte. Så kan det gå ...
  • mandelblomma
    Alexi skrev 2013-02-01 23:13:37 följande:
    Det lät trevligt! Nu äter vi aldrig vare sig förrätt eller efterrätt (förutom typ nyårsafton) men idén är fin och bör kanske spinnas vidare på ändå.
    man behöver ju inte göra traditionella förrätter, utan kan vara något enkelt bara för att få in en trevlig rutin där alla liksom får plats runt konceptet och utan att vare sig köra över barnen men samtidigt visa att man äter tillsammans.
    Skrev ett inlägg lite om detta på min matblogg förra veckan om du är intresserad lena-makeaheadfood.blogspot.se/2013/01/kramigt-lyxig-men-enkel-hummersoppa.html

    "Som mamma till många barn har jag också lärt mig av en god vän- eller kom jag på det själv? Att i bland kan kan faktiskt ge barnen egen mat först. Antingen låtsas äter man med dem för syns ( eller samvetets skull) eller så äter man förrätt tillsammans, lägger barnen och så äter man varmrätt på tu man hand när barnen somnar. Fungerar ju också så där med tonårsbarn i samma familj :) Men även de uppskattar i bland att få äta utan två snattrande söta fyraåringar."

    kan vara en soppa och ett bröd, en tallrik med småplock typ tapas eller grönsaker och dipp.
    En liten bit paj eller något väldigt enkelt som går under namnet förrätt.

    Ha en trevlig dag!


  • Gurkan

    Fredag kväll när alla är lite trötta och slitna efter jobb och förskola dukas fredagstacosen upp framför tv:n och så sätter vi igång någon film som toy story eller dylikt. Då brukar 2,5 åringen sitta och äta i lugn och ro länge. Annars har han mest myror i baken och vi brukar köra på regeln att man måste sitta med vid bordet i alla fall i fem minuter och vill man inte äta så behöver man inte. Oftast brukar han bli så intresserad av maten att han äter men inte alltid och då får han från bordet och vill han titta på tv så får han.

  • Lindsey Egot the only one

    Mjölk mättar!

    Servera inte mjölk utan vatten så får han mjölk precis innan han är klar.

  • Alexi
    LindaEfraim skrev 2013-02-03 00:17:04 följande:
    Mjölk mättar!

    Servera inte mjölk utan vatten så får han mjölk precis innan han är klar.
    vi jobbar hårt med att begränsa mjölken framför allt för fyraåringen, men sonen får ungefär 10 ml i sitt glas (då han ofta häller ut det, inte helt bra på vanligt glas ännu...) så just den mängden han får borde inte mätta.
  • I969

    Allts som funkat för så små hos oss, om man velat ha dem med vid middagsbordet och de tröttnat på middag, har varit att göra annan aktivitet vid bordet. Lite tuschpennor och papper, ett pussel eller så. Bra har även funkat att göra själva maten till lek, många olika plockgrejer i olika färger som kan formas och läggas till figurer o.s.v. Vi har bl.a. små japanska skärformar som man kan "stämpla" ut fina blommor ur morötter, paprika, gurka, korv o.s.v. med. Oliver som träs på fingertopparna, frysta ärtor, ja lite olika "nödlösningar". Om inget sådant funkat kanske man fått konstatera att liten är för trött och då är det bara att ge upp och påbörja nedvarvning och nattning.

  • Leiben
    La Lola skrev 2013-02-01 22:16:49 följande:
    Huvudsaken är att de äter....sen om det sker framför TVn eller vid matbordet spelar ingen roll (för min del).
    intressant! hade just den här diskussion när vi var borta härom dagen så matade alla sina tvååringar med mellis lekandes på golvet. det gjorde inte vi, utan vårt barn fick komma och sitta vid bordet. det resulterade i att vårt barn åt mindre än de andra men han åt som en aktiv handling och så tänker vi om mat att det helst ska vara.

    han har alltid ätit själv (ej purre) och bestämt hur mycket utan tjat. Vi trugar/ matar (tom framför tvn) endast vid sjukdom eller om vi ska göra något som gör att vi vet att han inte kan äta på flera timmar.

    Alexi: jag hade nog gjort som du. jag tycker inte att det är hela världen när ett barn får ett utbrott för att det inet får som det vill och gör inte allt i min makt för att undvika det. jag erbjuder alltid närhet och tröst men vissa gånger får utbrottet bara ha sin gång. efter ett tag blir han då mottaglig för tröst och då får han det alltid.

    och ang tv så vill jag inte ha för vana att våra familjemedlemmar ska äta  framför tvn.

    Men det är ju bara hur man själv tycker och sådana detaljer kan inet ha någon direkt betydelse i barnens liv. 
  • Sara 442

    utbrott kan man ju tyvärr inte vaccinera sig mot och olika barn har olika häftigt humör. På min dotter funkar det om jag bekräftar varför hon e arg och upprörd innan jag börjar förklarar varför hon inte kan få som hon vill. det blir lättare för henne om jag sätter ord på hennes känslor och säger saker som "du är arg för att... " då får hon i alla fall bekräftelse även om hon inte får det hon vill. viktigt att man visar att det är okej att vara arg men inte att göra vad som helst som att tex slåss. Sedan hade jag personligen nog inte tagit den fajten utan låtit barnen äta framför teven för att själv få lite lugn å ro med maken och vinglaset, man får ha lite realistiska förväntningar på vad en tvååring ska klara av och att sitta still vid matbordet är nog lite överkurs
    Vad man än gör använd ALDRIG TIME OUT som i nannyprogrammen, det är barnmisshandel. Läs Lars H Gustafssons bok v"äxa inte lyda" den förklarar väldigt bra varför time out inte är bra.

Svar på tråden Vad gör ni i en sån här situation (ilsken tvååring)