• Alexi

    Vad gör ni i en sån här situation (ilsken tvååring)

    Jag blev bara nyfiken på hur ni agerar i följande situation. Det är inte så att jag tror att vi gjorde något fel utan när vi var mitt i satt jag och reflekterade över hur vi bemötte det och hur andra gör.

    Son på två år och två månader. Pratar bra. Har sista tiden kommit rakt in i trotsåldern eller vad man nu ska säga, i alla fall väldigt mycket egen vilja, mycket utbrott när han inte får som han vill osv.

    Fredag kväll. Familjemysmiddagen står på bordet, ljusen är tända och lite vin är upphällt i glasen. Alla (två föräldrar och två barn på 2 och 4 år) sätter sig vid bordet för att äta. Tvååringen ledsnar snabbt på att sitta där, smakar inte på maten (han är oftast helt ointresserad av middagen på vardagarna nu i januari efter jullovet), dricker mjölk i några omgångar. Besticken kastas på golvet och sen vill han ner och kräver tv, favoritprogrammet. Vi vill absolut inte ha tv på i det läget, både för att han ska lära sig att inte gå från bordet för att se på tv men också mycket för att då skulle fyraåringen direkt lämna bordet utan att äta klart och också vilja se på tv.
     
    Sonen vrålar, och vrålar och vrålar. Vi förklarar att vi äter, håller oss helt lugna, försöker föreslå lekar han kan göra på olika sätt osv, helt ointressant - han vrålar. Vi börjar bli less, inte minst fyraåringen som tycker det är jobbigt när lillebror skriker. Vi föreslår att tvååringen kan gå in i annat rum och skrika så att vi ska slippa höra och prövar att lyfta ut honom i hallen vilket dock inte funkar.
    Pappan provar att lägga sig på mattan tättintill sonen och ge närhet och lugna, funkar en liten stund men sen vrålas det igen. Säkert 20 min totalt. Efter en lång, lång stund lyckas något (kommer inte ens ihåg vad, storasyster som börjar leka tror jag) avleda honom och lugnet är återställt och barnen leker bra en stund. Middagen åts ju dock under detta vrålande och stämningen fullständigt bortblåst. Fyraåringen blir ju också lite ledsen av hela situationen och vill mest sitta i knäet.

    Hade ni gjort något annorlunda? Några kloka tips?

     

  • Svar på tråden Vad gör ni i en sån här situation (ilsken tvååring)
  • Alexi
    Nyfiken gul skrev 2013-02-01 20:52:41 följande:
    Frågan är ju vad ni egentligen ville uppnå? 

    ville ni att han skulle äta eller vad handlade allt om?

    Jag har lärt mig den hårda vägen att mat är inget man ska kriga om - oavsett.  För att skapa lugn och harmoni och få alla att njuta har jag dukat middag framför tv:n för dom två små så har dom fått mysa och äta i lugn och ro och fått känna sig lite speciella och utvalda och få möjlighet att känna sig "stora" och har kanske då också sluppit gnäll om mat.

    Är det fredag så är det.  Sitta o äta middag med familjen på fredagsmys har ni många år framför er att göra på.  
    Vi ville absolut inte få honom att äta, det bråkar vi inte om. Vi brukar säga åt barnen att de får gå och leka om de vill när de ätit färdigt, de behöver ju absolut inte sitta med oss. Så det enda vi ville var väl att han inte skulle vara arg/ledsen och att vi skulle få lite matro. Vi lät äldsta äta framför tv:n som 1-2-åring en period då hon var så extremt svår med maten och det var så skönt när vi kämpade bort det, det vill vi inte ha igen. Mellanmål och ev mys/fika får de äta i soffan men inte mat. Vi vill inte ha mer tv än vad de redan ser på, tvn hade stått på mellan hemkomsten från dagis fram till middagen var klar ungefär. Så vi har en hård regel om tv-paus runt middagen och efter.


  • Alexi
    Ramborg skrev 2013-02-01 20:53:37 följande:
    Hm. Min unge är bara ett och ett halvt ännu, jag försöker förbereda mig mentalt för sånt här...

    Som jag tänker nu tror jag att jag skulle stängt dörren till matrummet och inte låtsas om utbrottet. Han är välkommen att vara med inne hos oss, om han pratar i normalt tonfall.

    Men om jag ska vara realistisk misstänker jag att jag skulle ge mig och sätta på tv.n för att få äta i lugn och ro...
    Jag försökte ju att han skulle skrika i ett annat rum men han var helt klart för liten för det önskemålet...
  • Alexi

    Det jag tycker jag har lärt mig med våra barn är att grejor kring mat och tv så hysteriskt snabbt blir rutiner. Speciellt fyraåringen har hemskt svårt att ta att "det här är ett undantag". Så därför vill vi inte sätta på tvn och göra det just ikväll, då blir det bara tjafs sen kommande dagar.

  • Alexi
    mandelblomma skrev 2013-02-01 21:00:40 följande:
    ok tja då får man nog ha såna fredagskvällar i bland som ni hade i dag.
    Om det är värt striden för er så är det ju :)
    Absolut, vi tyckte striden var värd att ta. Ändå nyfiken på hur andra hade agerat.
  • Alexi
    Nyfiken gul skrev 2013-02-01 21:00:40 följande:
    Okej, jag förstår  -  då är mitt följdsvar:  Då hade jag eller barnets pappa tagit sig tid och satt sig ner och tröstat och gett barnet uppmärksamhet tillräckligt länge för att gråt och skrik skulle upphöra , i vår familj behöver man inte äta men man kan sitta med vid bordet som sällskap. Jag hade erjbudit en ask kritor och lite papper för att rita lite medan övrig familj äter färdigt och ingen behöver bli utanför och lessen. 

    jag hade helt enkelt aktivt jobbat på att få bort det lessna och arga och istället tagit tid av middagen för att få det lugnt igen. 
    Det gjorde vi. Som sagt, maken låg på mattan med sonen en stund tills han lugnade sig tillfälligt, han fick sitta i knäet på oss osv men det hjälpte inte. Han ville se på tv. Han var helt ointresserad av alla försök till avledning och lek.
  • Alexi
    spuff skrev 2013-02-01 21:09:33 följande:
    Jag hade satt på teven och dukat för barnen framför den, det är väl en fredagsmysig middag för dem. Men jag fattar att man inte vill ha för mycket tv, även om jag tycker att det inte är något att bråka om en fredag när alla är trötta efter en lång vecka (kanske vara hårdare på det vanliga vardagar istället?). I ditt fall hade jag erbjudit barnet att sitta i mitt knä medan vi åt, ville hen inte det så hade jag väl testat med någon leksamk, jag vet inte. Tror det är svårt att förvänta sig en speciellt harmonisk stämning med två så små barn en fredag. Kanske bättre föräldrarna tar vin och lugn när barnen somnat?
    Vi har mysiga middagar ibland, ibland inte. Och det är självklart inget konstigt med småbarn så det är inte så att vi bröt ihop för att det blev stökigt. Jag vill mest bara bemöta sonen på bästa sätt.

    Han fick ju sitta i knäet men ville inte eller ville i fem sekunder...

    Och ja, lite vin i soffan blev det när barnen sov.
  • Alexi
    mandelblomma skrev 2013-02-01 21:15:14 följande:
    kom på en sak jag nog skulle prova för framtida familjemiddagar.
    I synnerhet fredagar när vi vuxna vill ha det lite mysigt i kombination med att både de och vi är tröttare än på ex lördagskvällen.
    Ät förrätt tillsammans, något litet vad som helst så får barnen sen välja om de vill äta huvudrätten framför TV;n eller vid bordet.
    Kompromiss jag tror kan fungera även för yngre barn då själva mattiden tillsammans är kortare och de får något i sig innan TV;n.
    Och de vuxna får lite lugnt också
    Det lät trevligt! Nu äter vi aldrig vare sig förrätt eller efterrätt (förutom typ nyårsafton) men idén är fin och bör kanske spinnas vidare på ändå.
  • Alexi
    lövet2 skrev 2013-02-01 21:15:02 följande:
    Jag hade dragit ur sladden eller något annat enkelt, och sedan hade jag konstaterat att TV:n tyvärr inte fungerade. Brukar funka på en 2-åring men kanske inte på en 4-åring.
    När de tittat på tv tio minuter tidigare...?
  • Alexi
    Persemona skrev 2013-02-01 21:17:08 följande:
    Det är också lättare att säga efter att det borde vara bättre att sätta på tv:n när man vet hur långdraget det blev. Då ångrar man nästan att man sagt nej, men vill inte ge mig sig efter ett långt vrålande. Problemet var nog att han inte fick som han ville och ibland blir det en stark reaktion. Jag tror att det är viktigt att stå på sig, men att försöka hitta en bättre lösning tills nästa gång. Men det är inte alltid lätt att veta när det blir ett sådant motstånd och när de ger med sig.
    Om man skall äta vid tvn eller ej var inte enligt min mening inte problemet.  Vi har alla olika regler och konflikter blir det. Även om ni inte upplevde det som om konflikten löstes på ett bra sätt så kanske han lärde sig något som han kan använda nästa gång han har svårt att kontrollera sig. Tex. då din man la sig bredvid. Ofta ser man inte resultatet förren senare och kanske inte kopplar ihop det.

    Jag hade förmodligen gjort samma sak, för ibland blir det "fel" då vi inte vet vad konsekvenserna blir och det är okej. Både vi föräldrar och barn lär oss hela tiden. Nästa gång så har både ni och han bättre chans att hantera situationen bättre. (Tills det kommer nya utmaningar att göra fel och lära av...)  
    Tack, sympatiskt resonemang! Vi tycker som sagt att detta är viktigt, fyraåringen äter så lite men börjar bli bra på att sitta en stund och hon kommer ofta igång och äter efter ett tag, så skulle hon ha tv som möjlighet efter tre minuter skulle det vara kört med henne. Och hon skulle kräva tv varje dag därefter, typ...

    Och jag vill inte ändra mig när sonen redan skrikit en lång stund, då har han ju fått vara så arg och ledsen i onödan och vi har dessutom bara lyckats lära honom att skrik tillräckligt länge så ger vi efter. Känns inte så bra.

    Men det är ofta även med fyraåringen som jag säger nej så där direkt för att jag tycker något är mer onödigt eller bara krångligt eller jag är lat och så blir det oväntat världens konflikt för det var tydligen jätteviktigt för henne och då ger jag ju ofta med mig när jag inser att det var så viktigt för henne men då känns det så trist att ha hunnit skapa den där konflikten. Det kan typ handla om att hon kräver att jag ska sitta på ett speciellt ställe i leken medan jag tycker att det går lika bra där jag sitter och liknande fåniga grejor...
  • Alexi
    LindaEfraim skrev 2013-02-03 00:17:04 följande:
    Mjölk mättar!

    Servera inte mjölk utan vatten så får han mjölk precis innan han är klar.
    vi jobbar hårt med att begränsa mjölken framför allt för fyraåringen, men sonen får ungefär 10 ml i sitt glas (då han ofta häller ut det, inte helt bra på vanligt glas ännu...) så just den mängden han får borde inte mätta.
Svar på tråden Vad gör ni i en sån här situation (ilsken tvååring)