Min sambo ringde KK i fredags och bad om en tid för utredning. Vi får en kallelse hemskickad inom en månad.
Känns skönt att man kanske kan få lite hjälp på vägen och kanske svar på varför det tar tid.
Jag tog ut min spiral i okt -11 . Vi har försökt aktivt med ÄL test sen i juli-12. Tidigt mf i aug -12 och sept -12
Sen dess har det inte hänt ngt.
Någon som vill följas åt?
Hoppas vi får en tid snarast.
Här har inget hänt ännu. Väntar fortfarande på kallelse. Läkaren jag pratade med i somras sa sept/okt men jag har inte fått något ännu. Känns som att jag kanske borde ringa och höra efter då de missade oss förra gången som läkaren skulle ta kontakt. Samtidigt känns det alltid jobbigt att ta kontakt, som om det är något jag drar mig för. Jag vet inte riktigt varför det känns så som att hoppet har minskat lite på vägen och att läkaren är domen.
Känner igen det solrosen. Vi är på g nu men det är inte en skön känsla. Det är mest ångest. Tankar om att vi aldrig kommer lyckas, om hemska behandlingar, smärta osv. Allt hopp försvann nästan. Jag tänkte beställa nya Äl-test men sen tänkte jag att det är inte lönt. Det funkar inte trots att vi prickar Äl.
Vi går privat och fick en tid när jag ringde. Fick dock vänta en månad men är inte så farligt jämfört med landsting. Jag är på dag 13 nu och ska ta blodprov dag 3 i nästa cykel. Håller med om att väntan är seg!
Fast jag skickade en egenremiss till landstinget och fick hem alla remisser för prover efter en vecka ungefär. Så det gick väldigt fort.
Hej ! :) hänger gärna med er här. Har försökt ett år nu efter ett MA i v8, men inget nytt plus har de blivit. Så idag kontaktade jag kk och kommer inom två månader få en tid för att starta utredning. Lite läskigt men samtidigt vore det ju väldigt skönt att veta om något är fel..
Hej!
Vi får tid 20 september, bestämde att jag skulle lämna blod på 3dje mensdagen och min sambo skulle lämna spermaprov. Han har inte hunnit lämna sperma prov och som det verkar nu så slipper han, JAG ÄR MED BARN! =)
Det tog sig ändå! Det är fortfarande superfärskt och jag har väldigt svårt att fatta! Men värken i magen och i mina pattar påminner mig! haha!
Efter att vi fick besked om tid till läkare, eller egentligen tidigare, så bestämde jag mig helt enkelt för att, jag skiter i det! Jag tror jag gick in i en förnekelsefas, jag accepterade att vi inte skulle få fler barn och att det faktiskt räcker med våran grabb. Det var nog det som räddade oss, att jag accepterade barnlösheten. Då hände det.. Precis som med första barnet.. jag kämpade mig blå för att bli gravid då med! Sen en dag bestämde jag mig helt enkelt för att, nä det blir inga barn. Vi får njuta av våra liv utan barn.. Så hände det! Jag blev gravid!
Jag har läst om kvinnor som får berättat för sig från legitimerade barnmorskor att "det är en myt att hjärnan kan blockera för graviditet". BULLSHIT! Det kan det visst! Precis lika mycket som man kan få mensen ur balans när man är stressad eller har obalans i kroppen.. Jag anser mig själv vara ett levande exempel!
Jag kan inte svara på att det faktiskt är/inte är någon medicinskt defekt på mig eller min sambo, det kanske det är och att vi har tur att lyckas..eller så kanske det inte är värre än att jag själv sätter stopp pga mitt veka psyke.. hur som helst.. JAG ÄR MED BARN! =)
Nu håller jag både mina tummar och tår för att pyret ska hålla sig kvar och att jag får hålla min lilla bebis i sommar..!
Jag önskar er alla STORT LYCKA TILL! Hoppas ni snart snart snart får uppleva känslan av det efterlängtade plusset!
Kram på er ALLA!!
Grattis till plusset! :)
Hej!
Jag och min man har börjat lämnat prover för eventuellt utredning, fick idag hemskickat en kallelse för synfältsundersökning, Känns som det är fel skickt, men är här någon som har fått göra detta då de börjat göra undersökningar inför utredning?
Nej det lät ju konstigt. Vi har inte gjort det iaf.
Hej hej, jag hänger på här. Vi har försökt sedan augusti -12 nu... Vad tiden går, månad efter månad. Men vi har i alla fall fått en tid för utredning nu den 27/2. Känns skönt att vi kommit så långt i alla fall...
Jag ska läsa ikapp efter att jag skriver här så att jag vet hur ni alla ligger till. 
Vi åker till Gran Canaria på måndag och har enligt appen ÄL nästa vecka så det är ju bra tajming. Men framför allt siktar jag in mig på utredningen nu...
kram på er
Jag hänger på denna tråd.
Vi har försökt sen i Juni-13. Jag kontaktade KK privat för att min mens inte kom tillbaka efter att haft hormonspiral tidigare. Jag har tagit blodprov & allt visade sig vara bra, ämnesomsättning mm. Nu har vi en tid i december för spoling & sperma prov sen ska avsluta detta året med en härlig resa hoppas att de kan hjälpa oss.
Ny på FL och ny på hela den här grejen med barn...
Jag är väldigt sugen på barn, mina äggstockar tickar högt. Jag och min sambo har kommit överens om att börja försöka bli gravida när jag tar min universitetsexamen i maj nästa år (2014). Jag som är lite av en kontrollfreak vill naturligtvis kolla upp saker och ting innan vi sätter igång. Var därför hos gyn idag för att kolla så allt ser bra ut inför planerandet av en graviditet och fick det betungande beskedet, efter en vul, att jag har PCOS. :(
Jag blev naturligtvis jättedeppig och ledsen eftersom gynekologen kunde konstatera att jag antagligen aldrig haft ägglossning i hela mitt liv med tanke på hur många äggblåsor som befann sig i mina äggstockar. Nu undrar jag om det är någon annan där ute som sitter i samma båt som mig? Någon som just fått reda på att de har PCOS? I så fall vore det skönt att få någon annans perspektiv på det hela, för just nu är det rätt så deppigt...
Skulle också vilja veta om det finns någon som kan tipsa om bra fertilitetsmottagningar i Stockholm och även gynekologer som är bra? Jag tänkte boka tid hos Sophiahemmet då jag hört bra om dem i allmänhet och ligger hyfsat nära mitt hem.
Tack så länge.
Hej!
Nu har jag haft en paus i bebisverkstaden men är på banan igen. Vi haft otur med läkartider och själva tvingats avboka en och en var det läkaren som avbokade så det har tagit länge för oss att ens komma på undersökning. Nu är vi i alla fall på g igen. Jag har fått terolut och kommer att äta clomifen från nästa mens.
Min sambo är skickad på nya provtagningar nästa vecka och jag ska göra spolning bara jag får en tid hemskickad. (Har remissen redan) Dessutom ska jag på nya blodprover för att kontrollera min progesteron halt. Detta känns som en nystart för oss. Känns som att vi helt hade slutat hoppas när det tagit så länge och inget hänt men att hoppet sakta börjar komma tillbaka. Samtidigt är det skrämmande också för jag vet hur nere jag var varje månad vid mens för ca ett år sedan, efter det har vi på något sätt accepterat att det ändå inte kommer att ske... men nu kanske det skulle kunna ske igen?