Gifta sig eller inte?

Jag är helt för giftemål! Inga domar mot de som väljer att inte gifta sej, men jag ser bara fördelar med det. Vill man bara ha det på papper kan man ju göra det borgerligt :)

Det första anledning är tråkig, men ändå viktigt. Om man en dag skulle inse att man har det bättre utan varandra så är finns det tydliga regler för hur man delar upp hemmet; 50/50. Skulle den enda t.ex äga ett hus sedan innan kan man skriva papper på att huset är och förblir endast dennes. (Som ogifta kanske t.ex mannen köper hus och bil och sånt medan kvinnan inhandlar mat under flera år för lika mycket pengar och sen står hon där och äger ingenting)

Sen är det ekonomin i övrigt. Jag tycker att det är väldigt praktiskt att ha gemensam ekonomi, om mannen har slut pengar på sitt konto för han över från mitt och tvärt om, vi tar gemensamma beslut om vad som bör införskaffas, inte varje liten grej kanske men. Ingen behöver bry sej om vem som betalar mest för vi äger pengarna tillsammans, sparar tillsammans och betalar tillsammans.

Efternamnet tycker jag också är bra och enkelt, (men kanske inte jätteviktigt) att hela familjen bär samma efternamn, barn och vuxna.

För mej har det alltid varit viktigt att den man som ska vara pappa till mina barn är en trygghet som jag vet finns kvar, om han inte kan lova mej, inför Gud och andra människor att han är min och jag är hans genom allt hela livet, så hur ska jag då kunna lita på att det är så? Att han finns kvar för mej och barnen. (självklart finns det aldrig några 100%:liga garantier för det, men då har han gett sitt ord på det och man kan nog inte kräva mer, för det går inte att bevisa för än i efterhand.)

Jag är typ i samma situation... Men min sambo är emot giftermål. Men på banken säger de hela tiden när man ska skriva ett samboavtal.. "lättare att gifta sig.." jag o min sambo ha 50/50 i allt, både ekonomi, hus o bil.. O även livförsäkring. Men vi är inte gifta.. O vi har en liten som växer i magen.. Så tankarna kommer ju då o då.. Praktiskt o va gift

ja rent av praktiskt :)

Utan barn kan man skriva samboavtal och inbördes testamente som fungerar som man vill, barn har dock alltid rätt att ta ut sin arvslott om föräldrarna inte är gifta (då den överlevande sitter i orubbat bo). Nu kan man ju resonera som en vän till oss "om jag har så dålig kontakt med mina barn att de vill vräka mig så är det mitt minsta problem!".

Själv är jag av åsikten att äktenskap är juridik - och en trevlig fest! Vi har inte samma efternamn tex eftersom ingen av oss ville byta.

Kärleken kommer inte med intyget från skattemyndigheten, den får man kämpa med i vilket fall genom livet och varför folk har ett behov av att visa för släkten att man hör i hop förstår jag inte. Med andra ord hade jag fortfarande varit ogift om det inte varit för det juridiska. Och som sagt för chansen att ha en sjudundrandes fest! 

Tack för alla svar! Jag läser och funderar så det knakar. :) hoppas fler lägger sin åsikt och uppfattning om ämnet.

Ingen som har något mer att tillägga? :)

Det där med arvsrätten.. Det är alltid bra att ha i bakhuvudet, men känns extra viktigt ifall någon har barn från ett tidigare förhållande. Generellt sätt tror jag att man hällre kräver ut sin arvsrätt från en död förälder om dennes partnet som får ta "smällen" inte är ens förälder utan en annan som levt ihop med ens förälder. bara en tanke :)

Mitt ex var väldigt mycket emot äktenskap eftersom man som man automatiskt blir pappa till kvinnans barn. Det tyckte han var fel. Jag nämnde detta för min nuvarande som reagerade likadant. De har väl en poäng antar jag, som man kan man ju aldrig vara 100% säker.

När det gäller annat juridiskt, som arv, så blir det ju lättare om man är gift. Köper vi en bostad tillsammans och han dör så är det ju praktiskt om jag får bo kvar.

När det gäller pengauppdelning så vet jag inte. Någon skrev "alla pengar in på ett konto", men det kan det väl knappast vara lag på? Försörjningsplikt har man ju, men det är knappast samma sak. Tror nog detta är något man får komma överens om.

Jag har funderat en del på vad som händer med pensionen. Säg att jag och pojkvännen inte gifter oss, men får barn, lever en massa år och så dör han, vad händer då med hans pension? Och vad händer om vi är gifta? Läs om efterlevandeskydd på PPM's hemsida.

Det känns för mig viktigare att dela mer lika på föräldraledighet och vab om vi inte är gifta just för att jag inte får samma skydd vid ett eventuellt dödsfall om vi är ogifta. Han får såklart inte samma skydd om jag dör, men han tjänar i nuläget dubbelt så mycket som jag och kan praktiskt taget inte förlora sitt jobb, så honom går det nog ingen nöd på.

Det kan vara ett svårt beslut, man ska nog tänka igenom det juridiska ordentligt och vad som passar bäst. 

Min pojkvän har talat om bröllop som "ett one day event" så gifta sig för att det är romantiskt eller mysigt är nog uteslutet för hans del. 

Varken för eller emot.

Är gift mest för att det är "praktiskt", vi behöver inte skriva på en massa papper för att säkerställa att vår partner får ärva om något händer (att vi slipper "bo" på våra barn, eller hoppas att den andres familj är vänlig och låter en behålla något), det blir inget strul med faderskap när vi skaffar barn, vi delar allt annat, så varför inte också efternamn ;) Båda våra föräldrapar var ogifta när de väntade sina första barn (mig, och en äldre bror till maken) och de upplevde det som väldigt jobbigt att de blev ifrågasatta. Både mammorna och papporna tyckte illa om hur kvinnan (indirekt) anklagades för att ha varit otrogen.

Jag ser också det absurda i att det "räknas kallt med" att mannen i ett gift par är far till kvinnans barn, men det är på sätt och vis praktiskt ändå, vill man vara säker kan man alltid göra ett faderskapstest.

sedan älskar jag givetvis min man så mycket att det gör ont, och jag kan inte se mig själv utan honom i framtiden, men jag ser det inte som nödvändigt att vara gifta bara för att man lever i en stadig parrelation.