Bebis i Mars 2014 Umeå

Förstår inte det här med avundsjukan, har inte sett det hos någon jag känner. Har man en bra relation till sitt äldre barn tror jag ingte avundsjuka blir aktuell då, isåfall inte längre än precis i början. Känner många som har 3-5 år mellan första och andra barnet o det har varit perfekt för att man i den åldern vill hjälpa till, ta hand om sitt lilla syskon och samtidigt kan leka med den. Personligen tror jag inte att barnen behöver påverkas negativt oavsett om det är 1 eller 10 år emellan, man anpassar ju sin uppfostran och sin familj efter det, eller? :)

I vår andra mammagrupp är det många som har barn som det är mellan 2-5 år från yngsta syskonet till det som kommer sen. Där har flera av mammorna skrivit om att i början har syskonen varit aggressiva mot föräldrarna när bebisarna var nykommna, som att de förstår att man inte kan vara arg på bebisen utan det är mamma och pappa som dom har bråkat, slagit och skrikit på. Nu när bebisarna är 8-10 månader så verkar det som att syskonen förstår att bebisarna är egna individer, och dom tål lite mer. Att de tar plats och att det är pga dem som de själva kanske kommer på andra hand. Så nu har de börjat knuffa, nypa och småbråka med sitt lillasyskon för att få respons från föräldrarna. 

Jag tror att alla familjer har så här mer eller mindre. Det är väl alltid lite avundsjuka/svartsjuka. Men jag tror ändå att ju mindre de är desto mindre förstår de. Alternativt att de kanske ska vara ganska stor skillnad, typ 6-7 år för då är barnen i helt olika stadier så storsyskonet känner ingen konkurrens från den nya medlemmen.  

Mellan mig och min bror är det 5 år. Vi är adopterade och jag var 7 år och han 3.5 år när han kom. Men när han kom så hade jag bara varit med mina föräldrar själv i 3.5 år  så även fast jag älskade min bror och han såg upp till mig som om jag var den enda på jorden så var jag både arg, ledsen och svartsjuk på han. Jag kommer ju ihåg det här för jag var ju så gammal fast jag egentligen bara var "3.5år" när jag fick syskon. Förstår ni nåt av mitt svammel :-P.

Haha allt är ju så individuellt och det är ju olika hos alla familjer, men jag tror generellt att det är typ såhär för de flesta

Ja då tror vi helt enkelt olika

Ja det gör vi

Jag tror det finns för- och nackdelar med alla åldrar mellan syskon. Det som är rätt för en behöver ju inte vara rätt för en annan :) .. Som tur är! Jag har alltid sett mest fördelar i ca 3 år mellan barnen men nu är ju jag i en annan situation så man anpassar sin inställning efter det. Sjukt hur lätt man förändras, av en liten knodd ;) ..Jag känner inte som en del som skaffar tätt att jag vill göra bort småbarnåren snabbt. Och jag vill absolut inte att detta är vårt sista barn. Skaffar gärna 1 eller 2 till om några år :)

Förstår hur du menar Vim, hur har det varit för Luc att Lex kom? Har han visat nån svartsjuka eller har allt bara gått bra?

Föresten hur är det med era hormoner? Jag gråter för iiiingeting och jag kan bli helt galet arg av småsaker med. Som t.ex. på jobbet (jobbar i butik) är en kund bara lite otrevlig eller drygt känns det som att jag ska explodera. I vanliga fall skakar jag bara av mig det direkt och tänker typ "pucko" och sen är det bra. Hoppas det inte blir värre detta ;)

Ja vi var ju också helt inställd på 3 år emellan och jag har tyckt att det verkar skittufft för dom som det bara är typ 2 år emellan sina barn. Nu kommer vi och ska ha mindre än 1.5 år! 
Jag hade gärna velat vänta så man får längta efter vara gravid igen typ och längta till förlossningen och de  ytte pytte små fingrar och tår. Nu känns det ju som att det var ju inte så länge sen för man har precis varit uppe i det . Men men så är det!

Luc har tagit det jättebra med Lex. Kan aldrig riktigt komma på att han varit arg eller så på han. Men visst ibland har ju Lex tagit någon leksak och dragit isär nåt ben (hero factory) och då kan Luc bli högljudd och säga åt han men han blir aldrig arg och han förstår ju att Lex inte gör det med flit så han flyttar bara bort honom typ. Sedan är Luc otroligt stolt över Lex så han går ofta och visar upp honom för sina kompisar. Vill ha med honom i sitt rum när dom spelar tv-spel och sånt. Nu ikväll så visade han upp Lex på uteplatsen kl 22.00 på kvällen för några tjejer som satt där ute

Nja hormonsvallningar har jag väl inget ännu. Det enda jag känner för tillfället är trötthet och lite illamående vissa dagar. 

Jo det är tur vi alla tycker olika, själv har jag ingen erfarenhet själv så får ju se hur det kommer gå :) Jag tror det kommer gå superbra för oss alla som får tätt och även dom som får första och tredje och fjärde =) 

Inte så mycket hormonsvängningar här, har känt av det nån gång typ då jag skulle gå och hämta ut ett paket på Axtorpet och de hade stängt, då började jag gråta, haha. Har knappt illamående längre, bara lukter jag har svårt med, och så tröttheten. Har 9 dagar kvar till VUL, börjar bli nervös men längtar så mycket! Man vill ju veta så allt är bra...

Hur gamla är ni andra och var i Umeå bor ni? :)

"hormonsvängningar" är nog inget ord, haha, men ni fattar :P

Åhh vi gjorde kycklingklubbor i ugnen med ris till middag men jag mådde för illa för att kunna äta så blev bara en leverpastejsmacka. Nu är jag ändå hungrig och tänkte äta ostschnizel med ris men nu när det är färdigt kan jag inte äta det heller. Får väl bli en macka igen....

Känner precis som du Vim med att jag hade velat få längta efter pluset och efter en till bebis. Nu längtar jag ju efter denna bebis. Men jaa.. :) Sambon längtar också och det är så roligt för när vi väntade Melvin visade han inte så mycket känslor kring det och så men nu när jag plusade och det inte ens var tänkt (Melvin var planerad) blev han typ gladare och så sa han för nån dag sen att kan den inte bara komma nu. haha!

Jag längtar dock till att ha stor fin mage igen, älskar bebismagar :)

Skönt att ni inte har så mycket hmm hormonsväningar, säger man inte så? :P . Jag fattar inte vad det är med mig, känner mig som värsta bitchen. Men kan oftast tygla mig iaf :) ..

Jag är 23 år och bor på Tomtebo i en tvåa. Vi letar större lägenhet men har inte råd att köpa (kan inte få lån då båda är studenter) och vi vill dessutom bo här på tomtebo så inte hellätt att hitta en lägenhet som passar. Ni då?

Kom på att det nog var dumt att jag startade tråden i orter/områden. Nu kommer den inte upp under gravid"tråden" så tror det kommer vara svårt för nya att hitta hit :/ .. Ska vi kanske starta om upp den på nytt under den så den puffas högst upp varje gång vi skrivit och kanske fler hittar hit?

Ja det kanske man ska prova?

Jag är 28 år och bor med sönerna, sambon och en katt på Sandahöjd (nära coop forum och intersport). Vi har nu en 4:a på 105 kvm men är väldigt sugen på hus så spanar för fullt! Vill bo i stan så är inte det lättaste att hitta till bra pris. Dock kan vi få ta över mina föräldrars hus på Gimonäs (vid strömpilen) men det är något/ett par år bort och vi vill helst flytta väldigt snart så vi får väl se.

Nu startade jag tråden igen fast under första trimestern så nu kommer den upp när vi skriver. Den heter precis samma så hoppas att ni hittar dit ;) Vi alla kanske kan presentera oss där igen (så pass mycket man vill) så nya hänger med bättre :) Och så puffas tråden ;)