Bryr du dig om någon snackar skit om dig?

Jag skulle bli jätteledsen om jag upptäckte att någon snackade skit om mig. Det har dock inte hänt de senaste 10 åren (dvs att jag hört att någon snackat skit om mig, att folk sen snackar skit mest hela tiden tar jag för givet) Jag snackar själv skit ibland men jag har blivit betydligt mer medveten och försöker hålla mig från att kläcka grodor när samtalsämnena dyker upp på tjejmiddagen etc. Att snacka skit om andra är inte attraktivt någonstans.

Struntar i om folk snackar, men blir sur om folk tror på allt de hör och dömer mig ohörd.
Jag lyssnar gärna på skvaller, men jag bildar mig ingen direkt uppfattning om personen som det skvallras om utan det gör jag när jag träffar den personen.

Har tyvärr själv råkat ut för rena lögner och förtal och de som jag trodde var mina vänner köpte allt med hull och hår utan att ens prata med mig. Helt plötsligt slutade de bara svara i telefonen när jag ringde och jag förstod inte för ens flera månader senare vad som förmodligen hade hänt. Gissa hur orolig jag var för att något hade hänt dem när jag inte fick tag på dem innan jag förstod...
Hade de bara pratat med mig hade de fått reda på sanningen, men de valde att lyssna på lögnerna och det bevisade hur de var som vänner så jag är glad att vara av med dem. De vågade inte ens konfrontera mig!?! Och det är vuxna människor och inte tonåringar.

Inte ett skit, men jag har med all önsvärd tydlighet förstått att det är en stor grej bland dagens unga., så stor att  att dagens unga slår gårdagens illa omtyckta "skvallerkärringar" med hästlängder..

Bara att beklaga att vissa människor inte förstår bättre.. d.v.s att det finns så mycket häftigare å roligare saker att använda den lilla tid vi får leva här på jorden på..
Dessutom finns det bara ett sätt att få stopp på skvaller, skitprat å liknande = att ignorera, inte föra vidare, att ö.h.t inte bry sig.., då självdör skvallret å skitpratet.., eller man slipper åtminstone få a del av eländet.. 

Ja om det har konsekvenser för mig. Kollegor som snackat skit bakom min rygg till chefen har jag blivit skapligt arg för.

Ja,  en före detta vän har skapat ett helvete för mig, genom att ha startat upp en massiv hat- och förtalskampanj mot mig. Vänner och bekanta har vänt mig mig ryggen och jag har även blivit hotat och råkat illa ut fysiskt för detta.

Orsak - jag upptäckte jag inte tyckte om personen längre och ville inte umgås mer. Mitt misstag var nog att inte göra slut öga mot öga. Hur fan gör man det? Drog mig undan istället.

Trigger - hon fick inte tillräckligt med uppmärksamhet på FB. Även medelålders kvinnor kan bete sig som fjortisar. Där har ni förresten en veritabel ankdamm för skitsnack.

Jag snackar själv skit, men vill nog mena att det är mer av skvallerkaraktär, som inte har något riktigt ont och fult i sig. Att diskutera andra gör nog de flesta någon gång.

Jag behöver bli bättre på att säga ifrån när folk pratar skit. Gäller det en nära person, som jag tycker om, säger jag ifrån. Vid andra tillfällen kan jag försöka styra om samtalet att se det ur den frånvarandes synvinkel. Alternativt byta samtalsämne.

Hör du vänner och bekanta prata skit om andra i din närvaro - vad säger de om dig när du inte är med? Tror det ligger lite i det. Man får själv försöka vara så schysst man kan.

Hm, bryr mig egentligen inte så mycket.

Finns bara en person som provocerar mig, hon är sjukt konflikträdd men gillar att prata om mig. Får hon göra, men då kan hon sluta bajsa på sig när jag konfronterar henne.

Ska man snacka skit, då får man banne mig ha stake att stå upp för det vid en konfrontation.

Jag skiter fullständigt i om folk snackar.. Har dom inget vettigare för sig?

Beror väl på vem?

Random person på stan eller som man träffar via nåt man gör sällan, typ avlägsna släktingar- skiter väl jag i.

Men om närmsta kollegorna på jobbet eller nära vänner går runt och snackar en massa så det även märks på deras och omgivningens beteende så är det väl få som härdar ut länge utan att ta åt sig.

Ja jag vet att jag råkat ut för skitsnack på jobbet. För att folk var rädda och kände sig hotade då jag fick förfrågan om att testa på ett jobb och fick ett längre vikariat än de andra. Då trodde en del att jag slickat röv, vilket jag aldrig skulle göra. Ville ens inte prova på jobbet först av rädsla men blev övertalad Men så e de när folk blir rädda och inte har ren fakta!

Jag upplever mig själv inte snacka skit. Jag är en person som har lätt för att tycka om andra människor och känner mig inte hotad. Men självklart har det hänt, vem har inte snackat skit ngn gång? Jag vet bara att de som snackar mest är de som jag aktar mig mest för, för de är de som garanterat snackar skit om mig när jag vänder ryggen till.

Den ggn jag fick veta att det hade snackats osanningar om mig så kunde jag inte göra så mkt mer, det hade tydligen snackats mest några år tillbaka, när jag fick reda på detta va vi alla fastanställda. Så det kändes helt onödigt att konfrontera dessa människor då

Om jag hörde att någon sa något om mig som inte är sant skulle jag bli vansinnig! Men så länge de pratar om sånt som är sant så är det väl bara att acceptera.

Varför ska man bry sig. 

Livet är för kort för att styras och lägga energi på vad andra tycker och tänker om mig. Alla kan inte heller tycka samma och tycka positivt om en själv. Så varför i HELA FRIDEN ödsla energi på något sånt.

Vill man verkligen ödsla sin korta tid i livet på andra eller vill man satsa på vad man själv vill göra. Ja bara att välja. 

Min "kompis" snackade skit med mig om min bästis så jag berättade det för min bästis som hade blivit utsatt. Hon blev ledsen men brydde sig inte så mycket om det. När min "kompis" fick reda på att jag hade berättat för min bästis så blev hon jätte arg på mig och sa att jag hade hittat på allt och eftersom jag inte hade några bevis eftersom min "kompis" hade tagit bort alla hennes meddelanden så trodde inte heller min bästis på mig så hon blev också jätte arg och trodde att jag ljög.

Min bästis slutade vara med mig och hon och den andra tjejen som hade snackat skit om henne gjorde så att nästan alla hatade mig. Men efter ett tag så fick min före detta bästis reda på att jag talade sanning och ville vara min bästis igen men jag var för arg på henne så jag sa nej. Hon och den andra tjejen hade gjort så att jag hade varit ensam på rasterna och på lektionerna i nästan 4 månader. (fortfarande arg på de 2 tjejerna) 

:)