Förstföderskor som allt gått bra för?

Jag födde min första på 4,5 timmar sprack dock lite och fick sy 3 stygn, det sved ett par dagar när jag kissa och sedan var det läkt inga andra komplikationer. Har fött 3 barn till efter detta utan bristningar och komplikationer om det inte hade varit för att man faktiskt får fler barn av att föda barn så hade jag nog kunna föda barn en gång i veckan

Har fött 3 barn vaginalt, inga problem och har fått 3 friska barn!

Kan tillägga att förlossningarna tagit 6,5tim med första och 4 med andra. Underbart ð???

Mitt första barn (och första vaginala förlossning) var helt odramatisk. Tog ca 7 timmar och behövde bara sy tre stygn på ett "skrubbsår", hur mäktigt som helst!
Andra barnet (andra vaginala) var bara ännu häftigare, tog ca 4 timmar den gången
Bara använt lustgas i slutet

Ja och absolut inga men efter heller, med första var jag lite öm efter men med andra (som inte behövde sys alls) så kände jag mig precis som innan efter

Det var en lagom arbetsdag att föda barn- in på morgonen kl 8, klar på kvällen lite efter 7. Epiduralen satt som en smäck, löste korsord och åt Snickers i mitten medan jag tittade på värkkurvorna på apparaten och tänkte "oj vad skönt att slippa känna det där!".

Fick sys i 45 minuter efteråt men unnade mig att överdosera på lustgas då så jag pladdrade på helt glatt, och det läkte ihop bra. Började träna efter tre veckor.

Jag sa att "jag kan göra om det här" en timme efter att sonen var född.

Fick mitt första barn nu i april. Hade värkar vääldigt länge, de startade sön eftermiddag och knodden kom först tisdagskväll. Det var ju ordentligt oskönt men inte värre än att det gick.

Jag hade bara lustgas på halvfart sista biten jag öppnade mig. När det var dags att krysta hade jag bara väldigt bra barnmorskor 4 krystvärkar så var han ute.

Det vore att ljuga att säga att det inte gjorde ONT men det var snabbt över för min del. Jag sprack inte en millimeter men var rätt öm ett par dagar. Jag har inte haft någon påverkan som jag kan märka nu 6 mån senare. Är man rädd för smärtan finns det ju bra saker att ta till. Men är du så rädd ta o prata med närmaste klinik o våga stå på dig.

Har 2 barn....och är  väldigt förlossningsrädd...gått på auroa och kuratorssamtal för jag har haft total panik...men det gick bra med bägge....
Födde vaginalt med bägge för jag var minst lika rädd för komplikationer kring kejsarnittet som vid vanlig...Jag fick massa bra hjälp för att klara av själva förlossningen och de var helt otroligt bra på att följa mina önskemål...
Jag hade även löfte om att om jag verkligen inte skulle klara det så skulle de göra snitt...

Första hade jag epidural och det stannade av så det tog 12 timmar (från att vattnet gick)...avslutades med sugklocka...men noll sprickor eller andra komplikationer. Behövde inte sy alls.
Och jag kan tillägga att han var 4 kg och hade stort huvud....såg gigantisk ut jämförelsevis med de andra...
Så storleken behöver inte säga nåtom man spricker eller ej...

Andra så kunde jag inte få epidural (pga ryggskada) utan fick köra med lustgas och bedövning enligt västerviksmetoden...
Själv bedövningen gjorde apont men effekten var såååå mycket bättre än epiduralen...
Man kände sig bedövad men inte avdomnad...
Det tog 4 timmar allt som allt..Inga sprickor eller nåt...behövde inte sy...

Bägge mina barn mådde hur fint som helst.....under förlossning och efter...

Min första tog 9 timmar. Satt hemma så länge jag kunde och sen ilfart in. Var 4 cm öppen när vi kom in. De gjorde i ordning mig och vi fick ett rum. Jag lärde känna min allra bästa vän , lustgasen! Vilken fantastisk gas Överlag så gick allt bra, det enda som inte var som jag trodde var just smärtan. Enorm smärta! Men man klarar det, som tur är. Fick 3 stygn som läkte snabbt. 3 min efter fl frågar min man om jag kan tänka mig en till, ja för fan! En till blev det sen...och trean är på planeringsstadiet. Tycker förlossningen är en av de häftigaste upplevelserna jag har haft. Tycker synd om kvinnor som får komplikationer, spricker mkt och får men. Förstår att många får en rädsla för fl men de flesta kvinnor kan föda vaginalt och klara av det utan större komplikationer.

Min dotter kommer med buller och brak och allt gick perfekt.
Dagen innan beräknad födsel gick min slempropp efter en intim stund med min kille.
Jag ringde till förlossningen som sa att det kunde ta dagar än och iom att jag inte hade ont så började jag laga mat.
Jag hann precis äta upp innan vattnet gick och då åkte vi in till förlossningen. Det gjorde då fruktansvärt ont och just i den stunden trodde jag inte att jag skulle klara det då jag var helt inställd på att förlossningen skulle ta timmar om inte dagar och jag hade intalat mig att jag hade en låg smärt tröskel.
Väl inne på förlossningen en kvart efter att vattnet gått, bor väldigt nära, så blev jag undersökt och det visade sig att jag var öppen 6 cm.
DÅ fick jag självförtroende när jag väl insåg att jag var långt gånget och att jag hade fixat det själv!
En timme senare var det dags att krysta och på 3 krystvärkar så var hon ute. Trots den fruktansvärda smärtan så kände jag mig så stark när jag krystade ut henne! Som en amazon kvinna!

Allt som allt tog det 2 och en halv timme från att slemproppen gick och jag sprack visserligen lite men inte mer än normalt.
Lillan mår bra och jag också. 
Förlossningen för mig var en fantastisk upplevelse, snacka om empowering!!! och jag skulle inte tveka att föda vaginalt igen även om jag vet att alla förlossningar ä olika.
Jag hoppas att min solskenshistoria hjälpte lite.
Styrke kramar!
 

min första fl tog 10 timmar från det att vattnet gick. Allt gick rätt fort, vattnet gick, slemproppen gick, jag blev lite dålig i magen, värkarna började. På morgonen vid 9 åkte vi in till bb och jag var 8 cm öppen. 12:40 kom hon ut. Dock 'skruvades' hon inte ut, utan kom rakt ut med huvudet (det har något särkilt namn) och fick 'cone head' såg ut som en gräddbulle på huvudet men det plattades snabbt ner igen. Dom sydde några stygn, jag kände mig lite mörbultad i hela kroppen och fick lite eftervärkar (för mig var det som typ lätt mensverk) men all gick super. Jag är gravid igen och har bf om några veckor. Jag hoppas på en repris av min förra förlossning! Använde bara lustgas, som var helt värdelös tyckte jag....

Jag födde vårt första barn i juni i år. Förlossningen gick jättebra, även om det tog länge. Startade igångsättning på morgonen 23 då jag gått 14 dagar över. Vid 13 den 24 tog de hål på hinnorna och två timmar senare lade de in värkstimulerande dropp. Lite senare blev jag vän med lustgasen och vid midnatt blev det epidural. Sov i korta stunder med hjälp av epiduralen och vid 9.30 började värkarna bli annorlunda. 10.05 kom första krystvärken och 10.21 är sonen född. Kändes så skönt när krystandet kom igång, för då skulle vi ju snart få träffa sonen!

Tog lite längre tid än normalt och krävdes hjälp av barnmorskorna för att få ut moderkakan och efter det behövde de sy 4 små stygn, men med hjälp av lustgasen gick det snabbt och lätt:)

Redan nästa dag kände jag att jag när som helst kunde göra om det och 5 dagar senare kände jag inget speciellt i kroppen mera:)   

Första barnet tog 8 timmar från att vi kom in på sjukhuset, fick epidural 2 timmar innan hon föddes, hade en bristning som de fick sy med ett stygn för att den var djup. Gjorde lite ont att kissa några dagar efter. Hon är idag en frisk 3,5-åring.
Andra barnet tog 4 timmar från att vi kom in på sjukhuset, hade ingen smärtlindring alls och fick inte bristning. Hon är idag en frisk 9-månaders.
Skulle gärna föda barn igen ;)

Min första förlossning tog ca. 5,5h från första värken. Hann inte med någon som helst bedövning eller lustgas, sprack bara lite, det var lite obehagligt att kissa dom första veckorna men annars gick allt bra med både babyn och mig :)