2 eller 3 barn?

Tja, vi hade många och långa diskussioner. Han skrev en klassisk för och emotlista där viktigaste punkten på "för" var hur mycket jag ville, dvs det var inte mycket han såg som positivt med en trea... Men jag ville verkligen enormt och det förstod han så han vände väl mycket till följd av det faktiskt. Sen har det gått rätt trögt sen dess, vi fick ett missfall i september och nu är ev ett missfall till på gång och det är jobbigt att det drar ut på tiden, blir det inte barn förrän 2015 så blir det ännu ett års åldersskillnad vilket vi egentligen inte vill ha (vi hade tänkt drygt 3 år emellan och då blir det ju fem (kalenderår) år emellan istället... Och han är egentligen ännu mer tveksam nu, det känns som att det som gjorde att han ändrade sig i våras har bleknat och nu är rädslorna tillbaka. Ni har ju en bebis fortfarande men vår yngsta är nu några år och det blir ju ju längre tiden går mer och mer en känsla av att börja om igen om man får bebis.

Han är 40+ och jag är över 35 år.

Vi har precis fått vår (oplanerade) trea nu i december. Det är tufft till och från men eftersom man har barn sedan tidigare vet man att det lugnar sig. Sedan är det inte bebisen som är "jobbig" utan att de stora kan härja ganska bra under dagarna. Vi skaffade större bil i somras med möjlighet till 7 platser, skulle varit svårt att få plats med två bakåtvända stolar i baksätet annars. Nu sitter stora killen på 6 år längst bak, mellankillen på 2,5 år i baksätet vid ena dörren och lilltjejen vid den andra dörren. Som sagt, i början kan det vara tufft men jag tror inte att man ångrar tre barn längre fram.

Solros78: beklagar missfallet, vet hur det är :( Usch, hoppas det inte är ett till då. Gissade nästan att du fyller 36 i år ;) med tanke på ditt nick. Jag kommer oxå vara 36 när jag får en trea, OM jag får det och om det inte drar ut på tiden. Hoppas din man inte hinner ändra sig igen och att allt går bra för er.

Vi har tre barn med 2 år mellan både 1:an och 2:an och 2:an och 3:an. Visst är det mycket jobb (jag är hemma med alla tre), men jag tycker att man ändå är "maximalt" upptagen med två barn, en vuxen per barn, att trean inte gjorde såååå stor skillnad. De äldre syskonen kan leka medan man exempelvis ammar bebisen och bebisen kan lätt hänga med på det mesta när hon sitter i bärsele. Man får hitta vägar och rutiner som fungerar. Jobbigast är helt klart när alla tre är sjuka (och man kanske själv inte mår så bra... då hade det varit skönt med lite avlastning) samt att vi har sovit väldigt dåligt i fem år nu, men annars är det bara roligt, stökigt, livligt och härligt

Jag blir glad att alla skriver både det positiva och det negativa!

Solros79 Jaha...hur gå går det med baby verkstad då?

Verkstan pågår fortfarande, haft två missfall. Han är lika rädd och skeptisk fortfarande men anser nog att han lovat mig så då står han för det.

Jag kan inte riktigt sätta ord/känslor på det, men trean är speciell! Eller att ha tre. Känner mig så lyckligt lottad och rik som har tre fina friska barn! Storhetsvansinne ;) sambon var svår att övertala men jag är glad att jag inte gav upp. Vi har stor åldersskillnad på alla men kan inte se det negativa med det!? Barnen älskar varandra lika mycket ändå, leker och har glädje åt varandra dagligen. Mindre bråk än om det skulle vara tätt mellan dem kanske ;) de är 9, 4 och 4 mån. Just nu kan jag inte komma på något negativt med att ha tre, kanske att semestrar blir lite dyrare, och att vi måste byta till större bil.

Och så plussa det tidigare än jag trodde. ..oplanerad tidigt men så vissade sig att min man ville det mer än han ville erkänna :)

Håller med fullständigt! Jag tyckte att livet var komplett med två barn, men nu känner jag att livet hade varit så otroligt mycket fattigare utan tredje barnet! Råkar jag bli gravid igen så välkomnar jag det barnet också. Det känns som att ju fler barn man får, desto mer uppskattar och förstår man vilken gåva det är att få barn. 

Läser och försöker känna efter..vi har pratat trea i fyra år nu och fram och tillbaka vacklat. Trodde vi var gravida för ett par år sedan och fick då panik. Dock falsklarm. Trots den känslan kan vi inte släppa tanken på en trea. Har satt mitt hopp på magkänslan men den gör lika ont för och emot...:'(

Vi väljer att bara ha två. Mycket av det praktiska och att vi ska orka och ha kvar möjligheten att unna oss kul saker som dyra resor saker vi vill ha med mera. Känner att med två kan vi både ha kakan och äta den. Drömmer lika ofta om att bara ha ett barn som att ha tre. Två blev liksom den gyllne medelvägen och mannen som ville ha mer än ett är nöjd.