Stöd till oss med barn i rejäl 3års trots. vad gör man? bryter snart ihop

Hur länge ska du vara föräldraledig TS? Kanske det skulle kunna vara en god idé för dig att börja jobba iallafall på deltid och ha båda barnen inskolade på dagis? Jag kan verkligen förstå din känsla för jag har periodvis känt mig nästan vansinnigt trött på att vara ensam med mina båda barn hemma. Min man arbetar väldigt ofta kvällar och det har kunnat vara ett helvete tyvärr att ha hela läggningen själv, bara den tiden på dagen då barnen är trötta med skrik och gnäll m.m. Nu har jag det mycket lättare mest för att barnen är större (2 och 6 år nu). Men också genom att jag arbetar 85 % och känner att jag har en mycket bättre balans jämfört med då jag var hemma på heltid. Ska din man inte alls vara hemma med barnen??

Och om din man erbjuder sig att ta komp eller liknande - tacka ja till det. Och kanske då att du går hemifrån ett par timmar så du inte behöver höra om även han blir frustrerad. Sätt dig på ett fik ensam med en bok och en kopp kaffe. Eller gå och titta i klädaffärer, eller ta en promenad eller vad som helst. Du behöver andrum som det låter, och det är inte konstigt eller onormalt.

Hej!
Jag har en 2,45 åring som är PRECIS lika dan som din TS. Så förstår du du känner dig. Det jag måste göra för att ens komma i väg på morgorna eller hem från dagis. 
Är att spänna fast henne i vagnen så får hon  sitta där och skrika att det är fel strumpor eller att hon inte vill ha overallen / mössan / skorna. Självklart har hon fått av sig allt på vägen och hon skriker så hon väcker liv i döda. När hon skrikt ett tag, och vi är halvvägs brukar jag fråga om hon vill ha en kram. Och det vill hon och sedan andas vi ut och lugnar ner oss. 

För oss funkar den metoden rätt bra. 

Tipps: vi har alltid gjort så att den som var hemma fick laga mat i fred och lösningen är hörlurar och HÖG musik. Eller gå ut och gå. Släpp kontrollen, din man ska kunna ta hand om sina barn. Du gör dig själv en rejäl otjänst när du curlar honom genom att komma springande så fort han tycker det är jobbigt. Det kan mycket väl vara så att hon är avundsjuk och tycker att lillasyster/bror (?) är supertråkig. Hitta på något med storasyster som lillebror är "för liten" för så hon får känna att hon får ha föräldern för sig själv och då kanske det kan bli roligt att vara "stor".

några problem med det att börja jobba lite..

1. Jag vill inte att mina barn börjar dagis innan 2år. tidigst. litar inte på dagis har koll på säkerheten när de är så små. 2. Har inte heltid och har kämpat upp mitt SGI genom att jobba massa extra då mitt arbete inte vill ge mer fasta timmar SUCK, så om jag jobbar nåt måste jag va supernoga mewd skydda sgi. har faktiskt försökt detta tidigare, men fk är värdelös på att ge rätt information. krånglat sen jag blev föräldraledig.. 3. arbetsplatsen är inte den lättaste att prata med och komma överrens med saker. ska dock försöka nu att åtminstone kanske jobba några eftermiddagar eller nåt då och då som inringning för att kommaut i det sociala.. dumma är att de ska byta scheman snart vilket krånglar till att de kan gemig nån bra tid. annars kunde jag ju ta tid tex tisdag och torsdag då jag inte tar fp dagar och på så vis komma ut, utan att det krånglar.. men ..ja.. lättare sagt än gjort.. suck.. ringde tex fk igår..pratade med två olika som gav TVÅ HELT OLIKA SVAR..happ..lätt..

Svårt att förklara allt kring jobbet här i lätta meningar. men har varit sugen på jobba lite extra länge, men det krånglat tyvärr.. men ska iaf försöka på nåt vis..utan att det gör att minsta behöver börja dagis eller sgi förändras.. minstingen har jag inte problemet av att gå hemma med..hon utvecklas ju jätteroligt just u, men missar mesta pga 3åringens "sätt"..

Min man har varit hemma jätte mycket samtidigt under första året.. så han måste jobba ikapp lite nu för inte "reta" hans chefer för mycket då endelf ått gå där ifrån osv..vill ju visa han jobbar bra..även om han har rätt till ledigt.. men funderar på om jag får tider några tisdagar kanske han kan sluta tidigare..har flex.

låter underbart gå i affärer osv.. MEN ännu ett problem..bor i liten ort på landet. har typ inga affärer och tar alltid avgnen med minstingen när den stora är på dagis och går..å det tar inte lång stund innan man gått igenom orten..suck..å har inte pengarna till dagens dyra bensin att åka till närmsta stora ort för att gå runt. tror livet dessutom hade varit lättare om jag hade haft en bil hemma på dagarna för kunnat åkt någonstans, men har inte råd med två bilar..suck.. mycket smååå skit som avgör i det stora har det blivit..

Här om dagen iaf så bara jag väntade på mannen skulle sluta och så fort han kom hem åkte jag till min mormor och klädder hennes gran mm, bara för att komma uuuut

Igår skulle jag hämta henne på dagis och då var dom ute..hon hade ju jätteskoj och ville inte med.. inte alls konstigt.. dumma är att jag kan inte lyfta henne under armen eller bära med henne av 2 skäl.. 1.. har en 1åring i vagn också att få med.. 2. opererade mig för 2mån sen och får inte lyfta henne eg.. igår försökte jag styra ut henne med hålla i armen, men då slängde hon sig och då blev det ju jag som fick hela tyngden iaf och sen hade jag känningar av operationen resten av dagen..

Ja jag känner att jag behöver komma hemifrån frö att verkligen känna att jag är ifred.. för det kvittar om jag säger till så blir det automatiskt att de ropar på mig om hjälp..barnen eller mannen.. dumma är som sagt..bort i en liten skitort, inte så många hemma när jag kommer iväg och nu är det mörkt om kvällarna och efter sett efterlyst vågar jag fasiken inte gå ut själv i mörkret :P annars hae jag gärna tagit musik och gått ut då..behöver ändå hålla vikten :P

Åh känner igen det med allt blir fel också..måste va jobbigt för dom också.usch..

Tycker absolut du kan åka till din mormor någon gång i veckan, hon skulle nog tycka det var super trevligt och du får komma ut. De flesta behöver pauser under småbarnsåren om man vill behålla sitt sunda förnuft :) Kan det vara så att du är dålig på att ta tid åt dig själv.?Kanske får du lite dåligt samvete? Att jobba på tisdagar låter ju bra, då får du ju lite mer pengar att lägga på nöjen också.

Har en 3,5-åring med hett temperament så jag känner igen mycket av det du beskriver. Jag har fått mycket hjälp av att tänka på att ett barn inte vill göra fel, eller vara elak, inspirerad av bl a den här artikeln:
www.svd.se/nyheter/idagsidan/arga-barn-gor-sa-gott-de-kan_8044280.svd

Hoppas att din man förstår att han behöver ta sitt ansvar som förälder och avlasta dig!

Hej! Jag har en liten på 2,5år som har kommit in i en rejäl trots period och de tar kål på mig. Är min man hemma själv med sonen är det ingen diskution, men är jag hemma själv eller båda två blir han ett litet monster. Just nu är det en evig kamp när det är dax att ta på pyjamasen, spelar ingen roll om jag förbereder honom att om en liten stund ska vi bytta till pyjamasen eller om jag bara kommer och säger att nu ska vi bytta om. Han blir till ett monster, sparkar, skricker så han nästan tappar luften, han sliter och drar i den nya blöjan, och ikväll tog han av sig pyjamasen igen... Efter ett tag när han lugnat sig lite, fick han på sig pyjamasen igen och efter en lång diskution så fick den sitta på, men... suck! Och gud hjälp mig om han skulle få på sig fel skor... Eller om han får sås på tallriken... listan kan bli lång =( Känner att jag bara vill sätta mig och stor tjuta i ett hörn och det tar på kraftera och humöret..