Katt som bits

Birmafröken - Vad jag menade var självfallet bett som orsakade skada och inte den lekfullhet som du beskriver.

Ponera att inlägget handlat om en hund som helt oprovocerat högg folk den känner extremt väl så att blodvite uppstår. I ett hushåll där små barn finns. Du hade fått uppmaningen att avliva djuret omgående, svärmor hade uppmanats att polisanmäla dig för brott mot lagen om tillsyn av djur och en anmälan till socialtjänsten hade varit aktuell för att du utsätter dina barn för fara. En liten tanke bara från en ägare till en hund som är lika liten som en katt. Ett domesticerat rovdjur som inte tillåts bita för att man klappar det för mycket...

Ok, jag kan tänka mig att det låter värre på henne än vad det är.Hon är innekatt, det är ju inte helt omöjligt att det är överenergi men jag tror inte det, hon leker väldigt mycket, både själv och med oss, och när det händer är inte när hon är busig. Men det är nog aldrig fel att lägga ner lite mer tid på lek.Det spelar ingen roll var man klappar, svärmor strök över ryggen och mamma kliade på kinden. Men jag ska börja säga till att bara klappa en liten stund när jag ser gäster gosa med henne.
Haha, ja så har alla mina katter gjort med, men det händer ytterst sällan att den här damen gör så, och när hon bits på det här sättet är det inte på bus.

När jag var liten hade vi en katthona som var superkelig och när man kelat för länge kunde hon bita på samma sätt som min nuvarande men inte riktigt lika hårt. Men då hade man gosat väldigt länge innan hon bet.

Katter och hundar är inte samma typ av djur, alltså ganska meningslöst att jämföra dom. I TS nämns det bara att hon började blöda, det kan man ju göra även av lek-bett, katter har rätt vassa tänder. Så jag tycker att det är jättelöjlig reaktion att börja snacka om avlivning. Jag hade hellre avlivat svärmor 

Hon kanske inte gillar din svärmor, en av mina katter gillar i princip bara mig, haha. Men tja.. jag tycker att det är överdrivet att prata om avlivning. Jag har blivit biten och riven av katter sen barnsben och aldrig behövt behandling för det. Din svärmor verkar lite känslig.

Jag hade nog bara varnat framtida gäster om att katterna inte gillar att bli klappade för mycket, och "säger ifrån" när det blir för mycket. Bättre om de undviker att ha katterna vid sig om de inte förstår hur de fungerar.

Nej det är inte utan förvarning. En katt varnar alltid, men är man inte uppmärksam just i den stunden så blir det sådär. Du måste helt enkelt lära känna din katt och dess gränser bättre, och bli mer uppmärksam.

Låter kanske som översitteri men det är inte menat som det. Det är helt enkelt så det fungerar.  

Mina katter kan göra likadant men man märker det tydligt innan dom biter och dom biter inte hårt. Brukar hålla fast handen och bita sedan börjar dom slicka. Då är det lek. Dom gör utfall men har inte klorna ute och biter endast hårt om jag luktar mat om fingrarna. Dom bjuder ju gärna in till den typen av lek genom att lägga sig på rygg och visa magen.

Hundar bits också gärna när dom leker, särskilt som valpar och unghundar, man får lära dom att det inte är acceptabelt. Kanske kan vara en tanke för kattägare också? Jag tycker absolut INTE att katten ska avlivas vill jag bara poängtera. Vill bara påvisa att det finns en väldig dubbelmoral gällande vad som är acceptabla beteenden hos våra mest populära husdjur. Som ägare till exemplar av båda arterna så blir man ju snurrig... Och de flesta kattägare har alldeles för lite tilltro till sina katters intelligens. De är fullt kapabla att uppfostras till att bete sig på ett sätt som är mer samhällsvänligt.

Eftersom att det bara hänt några få gånger mot mig så har jag väl inte uppmärksammat några tecken, hon börjar inte slå med svansen eller lägga öronen bakåt, hon ändrar inte heller kroppsspråk som att bli stel eller liknande. Däremot vet jag ungefär hur länge jag kan gosa innan jag måste pausa, men det är ju omöjligt för andra att veta.Jag blev väldigt irriterad när hon nämnde avlivning kan jag ju säga :p Hon tycker inte att djur och barn går ihop alls, hon var väldigt orolig både när sonen var bäbis och vi hade en ragdoll och nu med dottern och sphynxen. Både att hon trodde att katterna skulle lägga sig i ansiktet och att de typ skulle slita strupen av barnen. Jag brukar bara slå dövörat till när hon pratar om sådant. Det är inte som att jag inte förstår att det kan hända olyckor men att katten skulle ta varenda chans den får att lägga sig på bäbisens ansikte är ganska överdrivet. Sen har vi alltid haft koll på dom små oavsett om katten varit i närheten eller inte.Hon är ändå rätt så uppfostrad, hon skadar tex inte barnen om de inte råkar göra illa henne, fast det har jag inte behövt lära henne, men däremot har jag fått henne att sluta med att attackera fötter och hon leker (biter,klöss) aldrig på händerna. Däremot kan hon hoppa upp på köksbordet om man lämnat något kvar och går därifrån ;)

Jag tänkte lite på Ceasar hundviskaren. Han låter ju hundarna gå på löpband, sett en del katter som gillar det också. Testa?