Underbar styvfar!!

Det brukar inte vara män som har problem med sina bonusbarn. 

Nej jag har sett den idén lyftas fram ett antal gånger här... Undrar om det är så och isf varför..

Har själv en väldigt bra relation med 'min bonus' (det är lite nytt så det känns fortfarande ovant att säga).. Hon sade spontant till mig härom dagen när hon, jag och min son åkte buss "Du och mamma passar bra ihop".. Inget man förväntar sig fr en 6-åring..

Min 'tjej' (vad kallar man det i vuxen ålder om man inte är sambos) kommer jättebra överens med min son oxå och tycker väldigt mkt om honom..

Problemen brukar inte finnas i början utan dyka upp lite senare när vardagen gör sig påmind...

Den åsikten är vi två om

Han/hon 6 åringen borde ha fått en puss och en happy meal för den snälla kommentaren
( om det vore jag dvs )

Det har nog att göra med att styvpappan av någon anledning oftast inte får så mycket "motstånd" från den biologiske fadern. Att män kanske har lättare att tycka det är bra om den lille har det bra med en ny man som behandlar barnet väl. ATt han av någon anledning inte känner sig lika hotad i sin föräldraroll. Jag tror (helt ovetenskapligt) att många mödrar mer "äger" sina barn och är mer "terratorial". Tyvärr.

Det kan väl hänga ihop med att många mödrar faktiskt är de som står närmast barnet och umgåtts mest med det och skött det mesta kring barnet? Rent generellt.

Tror också att en bonusmamma ofta vill ta på sig mer och vill analysera allt jämfört med en bonuspappa som kanske inte blir lika kränkt över att inte få följa med på utvecklingsamtalet, inte skall analysera hur fel biopappan gör jämfört med honom själv osv. Dvs han går in som en extra vuxen inte som någon som ofta på en gång vill ställa upp på alla håll och kanter, fixa och dona och få det att bli en mysig familj.

Känner inte igen mig i denna bild av styvmamman. Tror mer på teorin att det inte är så många bonuspappor som hittat hit till detta forum. Kanske är det lättare för män att beklaga sig sinsemellan irl? Min sambo har tex några manliga vänner som är i samma sits som jag och därifrån har jag fått oväntat stöd. När jag har försökt prata med mina kvinnliga vänner så blir jag ständigt missförstådd så jag har gett upp.

Jag säger som jag brukar säga: jag hade gärna hört den underbara styvpappan berätta hur det funkar

Men varför måste positiva trådar komma med påhopp på bonusmammor!! Var positiva då om det var nu det ni ville!! Kraven på män och kvinnor är dessutom extremt olika och inte att förglömma att det är dessa bonusmän som biomammorna till bonusbarnen lever med medans bonusmammorna är de som deras ex valt att leva med, kanske påverkar detta åsikterna som biomammorna har??? Låter det måhända rimligt? Skulle man fråga min make så hade han sagt att bonusmammor är helt underbara, speciellt jag:) sedan är han inte bitter så han hade nog inte sagt att bonuspappor skulle vara sämre, han har inte behov att tycka till om sitt gamla ex nya män. Men om man nu ska vara positiv i denna tveksamt positiva tråd så kan jag bidra=) min man har varit en superbra pappa till våran gemensamma son även fast han har barn sedan tidigare!! Det har inte alls blivit så som man har hört att han skulle veta allt och kräva att vi ska behandla den gemensamma sonen som han gjort med tidigare barn med sitt ex, utan vi har verkligen gjort det tillsammans och han är jätte engagerad i vår son, jag har aldrig behövt känna att det skulle vara mindre speciellt för att han har varit med om det tidigare, snarare tvärtom, kände mej som en överviktig och övergödd prinsessa när jag var gravid! Bonusarna älskar sin lillebror och det fungerar jättebra, så härligt att se dem tillsammans. Bebisen bubblar av skratt när bonusarna leker med honom och bonusarna längtar efter sin bebis. Så det finns så mycket positivt, mitt barn kommer alltid alltid ha syskon även om jag inte skulle vilja klämma fram fler;)

Måste tillägga att jag aldrig försökt hänga med på något jäkla föräldramöte, jag känner ingen sådan bonusmamma, inte heller vill jag delta i diskussioner mellan bonusarnas föräldrar. Men det är ju för endel att särbehandla, jag blev påhoppad för att särbehandla då jag inte ville gå på bonusarnas föräldramöte och fick höra " det hade du väl gjort för dina egna barn" så nog tror jag att bonusmammor får mer krav från omgivningen. Så skillnad gör man ju och i vissas ögon är man dålig och gör skillnad då medans i andras så visar jag respekt för bomusarnas biologiska mamma. Jag var oxå dum och elak när jag följde med på barnens lucia enligt mamman och morföräldrarna så jag gav respekt och lät bli och är självfallet elak och särbehandlar barnen då med och ifrågasätts.

Det är kanske just det här som gör det

Bonuspappor är roliga och snälla medan bonusmammor får ta hand om vardag och tjat om läxor och städa rum osv

Fast det är en roll som många bonusm ammor glatt tar på sig i början och sedan fastnar de där och tycker inte det är så skoj när nykärleken är slut och "smekmånaden" med barnen är över. En bonuspappa har ofta inga såna avsikter när han kommer in i bilden utan låter det växa fram och startar ofta som lekfarbror medan en bonusmamma ofta tar på sig en mängd saker ganska tidigt och styr upp som "kvinnan i familjen".

I början är ju också mannen kärleksfull och en 'underbar pappa' sen visar det sig ofta att den 'underbara' pappan med lätthet lämnar över allt ansvar till den som är ny i familjen (många män lämnar ju även över barnen till sin mamma) .

Mycket sant.

Tror också att de pappor som glatt hystar över barnen till bonusmamman tex gjorde samma sak i förra förhållandet dvs inte var speciellt engagerad. Har svårt att se hur en engagerad bioförälder oavsett kön glatt väljer att hysta över det mesta av ansvaret på sin nya partner, å andra sidan har jag svårt att se varför man som ny partner så gärna vill gå in i en föräldraroll på en gång utan en reflektion på hur det kan bli i framtiden eller vad konsekvenserna kan bli.

Ja det är ju en sak att vilja dela ansvaret (även om man har det yttersta ansvaret själv förstås) men att lämpa över allt?
Det är ju varken roligt för den nya eller barnet

Fast det kanske är fin förutfattade åsikt..

I vår familj, som svaret du citerade faktiskt gällde, tror jag att en stor anledning till den bra kontakten är att jag både är kärleksfull mot barnen, pratar direkt med dem men även sätter tydliga gränser som ger trygghet. Att förenklat säga att bonuspappor är ngn slags lekfarbröder kanske speglar din erfarenhet, men inget man ska generalisera och det gäller definitivt inte vår familj..

Men snälla nån ni bor ju inte ens ihop.

Vi hade det också mys pys och barnet älskade mig. Vi mös och skrattade gjorde roliga saker och lärde känna varandra.

DagenD kom när vardagen kom. När regler kom och när vi alla bodde ihop. Det + en motarbetad biomamma.

Jag är en toppen bonusmamma som inte gör skillnad det har också blivit mitt fall.

Återkom gärna och berätta om er familj när din tjej tycker att du har fel"regler" när ni tycker olika.

När du ej får "ha regler" i erat hem.

Ni är ju fortfarande i smekmånadsstadiet och har distans.

Jag är uppvuxen med skilda föräldrar och hade turen att få två bra bonusföräldrar. Min bonusmamma är tyvärr död idag men min bonuspappa finns kvar. På många sätt har han funnits där mycket mer än min egen pappa som är rätt bekväm av sig. Min bonuspappa har heller aldrig gjort skillnad på oss barn där den yngsta av oss är hans biologiska. Min bonusmamma gjorde sitt bästa för att vi skulle ha det bra hos dem (typ varannan helg som det ofta var på sjuttio- och åttiotalet).

Sen gick det vill inte alltid helt smärtfritt mellan mina föräldrar (det ekonomiska) men det hade inte något med mina bonusföräldrar att göra.