• En blå giraff

    Är det verkligen "extremt" med en 6-åring som inte kan alla bokstäver än?

    En nyfiken fråga bara. Jag svarade i en annan tråd att min 6-åring inte kan alla bokstäver ännu. Och fick kommentar på detta att det verkade "extremt" sent. Stämmer det verkligen? Min sons lärare sa ingenting speciellt på utvecklingssamtalet förutom att vi kunde träna lite extra hemma på bokstäverna. Och vi försöker göra det i den mån sonen har intresse för det. Det kan väl ändå inte vara någon sorts krav på att barn ska kunna läsa redan då de börjar åk 1? Visst jag tycker också att det är bra om barnet kan det, klart man får ett försprång. Men barnet måste ju vilja själv. Man kan ju inte tvinga sig på barnet hemma och tjata om bokstäver om barnet inte vill tycker jag, om barnet inte ens har börjat skolan än. Skolans uppgift måste ju ändå vara att lära barnen bokstäver och att läsa, även om jag som förälder ska hjälpa till med läxor såklart. Men det kan väl inte vara någon sorts allmänt krav att föräldrarna ska ha lärt barnet att läsa innan skolstart? Eller vad säger ni?

  • Svar på tråden Är det verkligen "extremt" med en 6-åring som inte kan alla bokstäver än?
  • Zoja
    cosinus skrev 2014-01-30 13:55:16 följande:
    Har en dotter som går i trean och en son i ettan.

    När dottern började 6-års tror jag hon kunde alla bokstäver, iaf nästan. Hon ljudade enkla, enkla ord av typen mo, ror, sol o s v.

    Sen hände inte så mycket alls i sexårs och hon var verkligen inte intresserad. Läste något bättre men inte alls mycket när hon började ettan och fick börja med den enklaste (av 3 nivåer). Sen kämpade vi massor med läsningen hela ettan och hon blev bättre och bättre. Fick byta upp sig i läsböcker så hon slutade på den med mest text och i tvåan kunde läsa den svårare nivån (som alla utom 2 läste). I år har de en och samma läsebok i klassen och hon läser ju helt ok men ff inte i framkant för sin ålder och ff inte alls frivilligt hemma och vi är fortfarande jättenoga med hennes läsläxa, att läsa varje dag, för hon behöver det.

    Sonen då kunde typ inga bokstäver när han började sexårs. De i sitt namn och det var allt. Inga små bokstäver ö h t. De gjorde diagnos på vår och höst i sexårs för att se hur barnen låg till i svenska och matte och sonen var i absoluta bottenskiktet i svenska. Gick nog knappt hitta någon sämre.

    Så blev det jul, barnen fick skylanders i julklapp och sonen isång att storasyster faktiskt läste instruktionerna på tv-n. Det där med att läsa kunde alltså vara en bra-att-ha-grej. Så han började träna, frenetiskt. Högg mormor (som är speciallärare och lär barn läsa) varje gång vi hälsade på dem och tränade på allt som gick att läsa hemma. På våren när samma diagnos gjordes så hade han ett strålande resultat i svenska och lärarna var rätt förbryllade över hur han kunde gått från i princip sämst resultat någonsin till ett av de bästa och när han började ettan gick han direkt på den svåraste boken.

    Han läser nu långt bättre än syrran gjorde i samma ålder och även om jag är noga med hans läxor också så är det inte hela världen om han missar någon gång. Han läser utmärkt redan från första uppläsningen och någon kämparinsats hemma som vi haft med storasyster är det inte tal om. Han läser dessutom frivilligt.

    Lillebror går sista året på dagis, han kan inga bokstäver än mer än de i sitt namn. Jag har is i magen, vill han lära sig får han hjälp men han vill inte än. Däremot, om han inte läser när han går ut sexårs, alltså ens enkla ord. Då kommer han få gå sommarskola med mormor tills han läser drägligt. För det drar igång fort i skolan i ettan och det är jättemycket värt för barnen om de inte behöver börja på noll även om det såklart inte kan vara ett krav från skolan.

    Jag hade legat lågt ett tag till i ditt fall men försökt jobba med det under sommaren om han inte själv hittat drivet tills dess. Inte för att man måste men för att det underlättar för sonen när han börjar ettan.
    ff?
  • acinomh
    Snällspiken skrev 2014-05-03 21:04:32 följande:
    Märkligt sätt att resonera på, tycker jag. "Vi ska inte lära barnen... det gör läraren..."

    - Vem har bäst förutsättningar att lära barnen, föräldrarna eller en lärare som måste kämpa för att få

    -Vem har störst intresse av att varje enskilt barn lär sig så mycket som det bara är möjligt för just den individen, föräldrarna är eller läraren?

    Framför allt tror jag att lärarna får ett betydligt lättare jobb om varje förälder har tagit sitt ansvar och sugit tag i det lilla barnets vetgirighet och bäddat för en framgångsrik skoltid. Det är bevisat att föräldrarnas inställning och förutsättning (framför allt utbildningsnivån) har större inverkan på hur bra ett barn lyckas i skolan, än några andra faktorer. 

    Som jag skrev tidigare i tråden trodde dagis att vår dotter ev. har dylexi. Hon har svårt att lära sig att läsa, många andra barn på dagis och hennes fyraårige bror läser flytande. Även om det är för tidigt att dra några slutsatser vill vi inte ta några risker. Så under de senaste fem veckorna har vi övat läsning med barnen någon kvart, nästan varje kväll (därefter läser vi som vanligt högt uppemot en halvtimme för varje barn). Det har gett resultat! Dottern ljudar fortfarande men snabbt och säkert, och hon blandar nästan inte alls ihop p, b, d längre och inte heller å,ä,ö, som hon hade gjort i åratal dessförinnan. 

    Sonen... läser numera själv, tyst, i sina läseböcker. Men han har å andra sidan alltid haft lätt för läsningen. 

    Bägge barnen tycker generellt att läsning är, om inte det roligaste som finns, så i alla fall något naturligt numera. De protesterar, tvärtemot vad jag trodde att de skulle göra, inte alls mot att "Behöva" öva på detta en kort stund varje kväll. To be continued... 
    Det är ju det jag menar.... Alla är olika..... Och det är då vist lärarens jobb att lära....Varför skulle de få det lättare om barnen redan kan allt?? då behöver vi ju inga lärare.... Jag är inte någon pedagog eller lärare så för oss funkar det bra om läraren lär... Och att sitta en kvart med min L och räkna det gör vi.... Men en lärare gör det bättre än mej och jag tror att han kommer lära sig räkna 1,2,3 osv...
  • acinomh

    Snällspiken skrev 2014-05-03 21:04:32 följande:
    Märkligt sätt att resonera på, tycker jag. "Vi ska inte lära barnen... det gör läraren..."

    - Vem har bäst förutsättningar att lära barnen, föräldrarna eller en lärare som måste kämpa för att få

    -Vem har störst intresse av att varje enskilt barn lär sig så mycket som det bara är möjligt för just den individen, föräldrarna är eller läraren?

    Framför allt tror jag att lärarna får ett betydligt lättare jobb om varje förälder har tagit sitt ansvar och sugit tag i det lilla barnets vetgirighet och bäddat för en framgångsrik skoltid. Det är bevisat att föräldrarnas inställning och förutsättning (framför allt utbildningsnivån) har större inverkan på hur bra ett barn lyckas i skolan, än några andra faktorer. 

    Som jag skrev tidigare i tråden trodde dagis att vår dotter ev. har dylexi. Hon har svårt att lära sig att läsa, många andra barn på dagis och hennes fyraårige bror läser flytande. Även om det är för tidigt att dra några slutsatser vill vi inte ta några risker. Så under de senaste fem veckorna har vi övat läsning med barnen någon kvart, nästan varje kväll (därefter läser vi som vanligt högt uppemot en halvtimme för varje barn). Det har gett resultat! Dottern ljudar fortfarande men snabbt och säkert, och hon blandar nästan inte alls ihop p, b, d längre och inte heller å,ä,ö, som hon hade gjort i åratal dessförinnan. 

    Sonen... läser numera själv, tyst, i sina läseböcker. Men han har å andra sidan alltid haft lätt för läsningen. 

    Bägge barnen tycker generellt att läsning är, om inte det roligaste som finns, så i alla fall något naturligt numera. De protesterar, tvärtemot vad jag trodde att de skulle göra, inte alls mot att "Behöva" öva på detta en kort stund varje kväll. To be continued... 
    Det är fortfarande lärarens jobb att lära....
  • Snällspiken

    acinomh: Läraren har givetvis lärandet som profession, om det är det du menar. Men jag reagerar mot att du skriver "vi ska inte lära barnen, det är läraren som ska göra det". 

    För att ett barn ska bli väl rustat krävs det ett samarbete mellan föräldrar och skolan. Självklart är det bättre för alla om föräldrarna lär barnen så mycket de bara kan, och sedan är skolmiljön förhoppningsvis stimulerande (men det är tyvärr långt ifrån alla förunnat att få gå i en optimalt utformad skolmiljö). 

    Som sagt, det finns gott om bevis för att elever som har starkt stöd hemma och får hjälp med skolarbetet lyckas betydligt bättre än de elever vars föräldrar menar att det just inte är deras ansvar att lära sina barn saker. 

    Slutligen tycker jag personligen att det är märkligt att man skaffar barn, om man inte har ett intresse av att lära dem saker och hjälpa dem att utvecklas – inte bara andligen (alltså till glada, empatiska individer) utan också intellektuellt. Men det är ju jag det. 

  • DragonWoman

    Min grabb blir 8 till hösten och kan långt ifrån alla bokstäver. Både skolan och jag tragglar dessa bokstäver med honom men han tycker det är tråkigt som f-n på ren svenska. Frustrerande på ett sätt då andra tycker han borde kunna men samtidigt fattar jag att han bara är lite mindre intresserad av bokstäver än så länge. Siffror älskar han däremot.


    Marco 001027 Marcus 061112 Malva 130426 Bebis bf 0929
  • acinomh

    det är klart vi ska lära..... Men att göra det på ett sätt som en lärare gör menar jag.....  vi har matte varje dag i vardagen, vi har svenska och engelska i vardagen....Min store grabb har kemi just nu... Och jag kan inget om det, då är det ju tur att läraren tar det fallet... man kan inte lära dom allt....

    Så  personligen vill jag att det ska finnas mer lärare i en klass.... Skrattande

  • En blå giraff

    Kan uppdatera lite genom att berätta att min son nu lärt sig många fler bokstäver och också börjat förstå vilket ord som börjar på vilken bokstav m.m. Han har kommit närmare att knäcka läskoden. Och detta har kommit nu bara på de senaste månaderna sedan jag skrev trådstarten. Mest på min sons eget initiativ att han velat lära sig mer. Så jag ser att det kommer bara han har motivation. Fungerar inte att pressa ett ointresserat barn. 

  • Snällspiken

    En blå giraff: Kul för din son! Men jag menar att det finns ett mellanting mellan att pressa och negligera. Att få in läsandet som en enkel kvällsrutin har funkat fint för oss, t ex. Jag tror över huvud taget på att lära barnen att kämpa en smula när det blir motigt. Sådant är långt mer värt än att ha "lätt för sig". 

  • molly1989

    Jag gick aldrig f-klass och när jag var 7 år och började ettan kunde jag alfabetet men absolut inte läsa. Vid jul kunde jag läsa precis som de som redan kunde läsa när de började och i trean läste jag böcker för vuxna. Det spelar ingen roll om man inte kan när man börjar skolan!

  • läppar
    Sissel skrev 2014-01-30 13:44:53 följande:
    När jag började ettan kunde kanske två elever i klassen hela alfabetet, tycker mest att det låter som om andra föräldrar skryter om hur bra deras barn är smile2.gif Sånt där får de lära sig i skolan, finns ingen direkt mening att lära sig det innan, då kommer ungen bara bli uttråkad i skolan.
  • Snällspiken

    Sissel: Om man blir uttråkad i skolan av att vara den enda som kan alfabetet, är det fel på skolan. Men du tycker alltså att man ska "skräddarsy" sitt barn inför start i en dålig skola genom att hålla det tillbaka, medvetet? Okeeeej... 

  • En blå giraff
    Snällspiken skrev 2014-05-08 23:54:10 följande:
    En blå giraff: Kul för din son! Men jag menar att det finns ett mellanting mellan att pressa och negligera. Att få in läsandet som en enkel kvällsrutin har funkat fint för oss, t ex. Jag tror över huvud taget på att lära barnen att kämpa en smula när det blir motigt. Sådant är långt mer värt än att ha "lätt för sig". 
    Fast läser gör vi varje kväll också (jag läser högt). Det måste ju inte betyda att han lär sig bokstäverna då.
  • tikki masala
    En blå giraff skrev 2014-01-30 13:39:23 följande:

    En nyfiken fråga bara. Jag svarade i en annan tråd att min 6-åring inte kan alla bokstäver ännu. Och fick kommentar på detta att det verkade "extremt" sent. Stämmer det verkligen? Min sons lärare sa ingenting speciellt på utvecklingssamtalet förutom att vi kunde träna lite extra hemma på bokstäverna. Och vi försöker göra det i den mån sonen har intresse för det. Det kan väl ändå inte vara någon sorts krav på att barn ska kunna läsa redan då de börjar åk 1? Visst jag tycker också att det är bra om barnet kan det, klart man får ett försprång. Men barnet måste ju vilja själv. Man kan ju inte tvinga sig på barnet hemma och tjata om bokstäver om barnet inte vill tycker jag, om barnet inte ens har börjat skolan än. Skolans uppgift måste ju ändå vara att lära barnen bokstäver och att läsa, även om jag som förälder ska hjälpa till med läxor såklart. Men det kan väl inte vara någon sorts allmänt krav att föräldrarna ska ha lärt barnet att läsa innan skolstart? Eller vad säger ni?


    Min dotter kunde knappt alfabetet alls när hon började i skolan. Jag hade mer inriktat mig på matematik så hon kunde plus o minus väldigt bra med huvudräkning istället. Men efter första året i skolan så kan hon alfabetet läsa och skriva. Fröken har inte sagt någonting om att hon inte kunde alfabetet eller bokstäver (jo bokstäverna i hennes namn kunde hon)
Svar på tråden Är det verkligen "extremt" med en 6-åring som inte kan alla bokstäver än?