Är det verkligen "extremt" med en 6-åring som inte kan alla bokstäver än?

När jag började ettan kunde kanske två elever i klassen hela alfabetet, tycker mest att det låter som om andra föräldrar skryter om hur bra deras barn är Sånt där får de lära sig i skolan, finns ingen direkt mening att lära sig det innan, då kommer ungen bara bli uttråkad i skolan.

Tycker inte alls en 6 åring behöver kunna alla bokstäver.  Har en 4,5 åring som kan i princip alla bokstäver men så är hon väldigt intresserad också. Tror mycket beror på det.

äsch det finns ju roliga spel där de kan lära sig alfabetet. Ta det med ro!

Känna igen alla bokstäver borde man väl kunna när man börjar ettan? I F-klassen tränar man ju mycket på alfabetet, iaf på min unges skola. Min minsta fyller 6 i sommar och känner knappt igen sitt eget namns bokstäver. Men om ett år borde han väl kunna alfabetet iaf tycker jag.

Går ditt barn i ettan eller F-klass TS?

Min son är 8 och går i 2an och hela 1an tragla vi läsning och jag trodde han var "dum" som inte fixa det och slet mig gul för att få han och fatta, alla andra ämne. Var inga problem. Jag ordna möten med skolan men de tog det lugnt och förklara att det är en mognadsprocess och jag kan inte forsera fram det utan det kommer när barnet är mogen och då kan det gå i rasande fart men jag var tvungen att ta det lugnt och inte föra över oron för kunde det få motsatt effekt, vi skulle fortsätta kämpa på hemma som vi gjorde och de i skolan. Vi traggla och traggla under sommarlovet släppte det och som de sa det gick i rasande fart då hann jag inte med alls, vi kunde vara ute och gå och han skulle läsa över över allt. Så börja skolan och 3e dagen kalla fröken in mig och log stort och sa han utvecklats enormt vilken tur sa hon att vi inte bråka med det. Så jag skickar vår frökens ord till dig om mognad en del mognar tidigt andra senare och nej de behöver inte kunna läsa när de börjar ettan.

Extremt och extremt... Jag skulle misstänka dyslexi och be läraren ha extra koll.

Extremt vet jag inte, men ovanligt.

Har en dotter som går i trean och en son i ettan.

När dottern började 6-års tror jag hon kunde alla bokstäver, iaf nästan. Hon ljudade enkla, enkla ord av typen mo, ror, sol o s v.

Sen hände inte så mycket alls i sexårs och hon var verkligen inte intresserad. Läste något bättre men inte alls mycket när hon började ettan och fick börja med den enklaste (av 3 nivåer). Sen kämpade vi massor med läsningen hela ettan och hon blev bättre och bättre. Fick byta upp sig i läsböcker så hon slutade på den med mest text och i tvåan kunde läsa den svårare nivån (som alla utom 2 läste). I år har de en och samma läsebok i klassen och hon läser ju helt ok men ff inte i framkant för sin ålder och ff inte alls frivilligt hemma och vi är fortfarande jättenoga med hennes läsläxa, att läsa varje dag, för hon behöver det.

Sonen då kunde typ inga bokstäver när han började sexårs. De i sitt namn och det var allt. Inga små bokstäver ö h t. De gjorde diagnos på vår och höst i sexårs för att se hur barnen låg till i svenska och matte och sonen var i absoluta bottenskiktet i svenska. Gick nog knappt hitta någon sämre.

Så blev det jul, barnen fick skylanders i julklapp och sonen isång att storasyster faktiskt läste instruktionerna på tv-n. Det där med att läsa kunde alltså vara en bra-att-ha-grej. Så han började träna, frenetiskt. Högg mormor (som är speciallärare och lär barn läsa) varje gång vi hälsade på dem och tränade på allt som gick att läsa hemma. På våren när samma diagnos gjordes så hade han ett strålande resultat i svenska och lärarna var rätt förbryllade över hur han kunde gått från i princip sämst resultat någonsin till ett av de bästa och när han började ettan gick han direkt på den svåraste boken.

Han läser nu långt bättre än syrran gjorde i samma ålder och även om jag är noga med hans läxor också så är det inte hela världen om han missar någon gång. Han läser utmärkt redan från första uppläsningen och någon kämparinsats hemma som vi haft med storasyster är det inte tal om. Han läser dessutom frivilligt.

Lillebror går sista året på dagis, han kan inga bokstäver än mer än de i sitt namn. Jag har is i magen, vill han lära sig får han hjälp men han vill inte än. Däremot, om han inte läser när han går ut sexårs, alltså ens enkla ord. Då kommer han få gå sommarskola med mormor tills han läser drägligt. För det drar igång fort i skolan i ettan och det är jättemycket värt för barnen om de inte behöver börja på noll även om det såklart inte kan vara ett krav från skolan.

Jag hade legat lågt ett tag till i ditt fall men försökt jobba med det under sommaren om han inte själv hittat drivet tills dess. Inte för att man måste men för att det underlättar för sonen när han börjar ettan.

Har en nästan 6årig son.
Han har inget intresse för bokstäver, siffror går bra.
Syrran  kunde läsa i den åldern.
Vi tar det med ro, för när vi tänker tillbaka kunde ingen av oss föräldrar
alfabetet innan skolstart.