Min dotter är tre och vi tittar på Bolibompa och de program som visas där, en del Disney-Pixar. Den första hon såg var Hitta Nemo och då var hon två. Sedan dess har hon sett Monsters, Lilla Sjöjungfrun, Skönheten och odjuret, Toy Story 3, Mulan, Trassel m.f. Vi tittar också mycket på Astrid Lindgren, främst Madicken och Emil. När det gäller långfilmerna är det ju inte så att hon orkar med att sitta i 1.30 minuter utan hon kollar en stund, leker en stund, kollar en stund, leker osv. Ibland kollar vi bara en kort snutt.
Hon har alltid gillat filmer (och även böcker) som egentligen äldre barn. Jag vet att en del blir skrämda av vissa inslag, men min dotter blir faktiskt inte det på det sättet. Vissa bitar kan vi spola, men det mesta tittar vi på och har vi pratat om, vi tittar i princip alltid tillsammans... Sedan förstår hon inte allt. Hitta Nemo är ett exempel på en film som jag själv blev chockad av hur sorglig och dramatisk den faktiskt var, men jag tror inte dottern fortfarande förstått att Nemos mamma faktiskt dör i början. Som exempel.
Jag älskar Astrid Lindgren, hennes berättelser och gestaltande av känslor och personligheter. När det gäller Emil tycker hon mest att hans pappa är fascinerande och i pratar ofta om att han blir arg, ibland skojar hon om det och härmar honom när han skriker. För mig är det inget skrämmande, jag tycker det är ett bra barnprogram även om jag vet många vuxna som tycker det är hemskt.
Fem myror... gillar hon och vi kollar på i bland och nyligen fick hon "I fablernas värld", en riktig klassiker som hon älskar. "Simma lugnt" skriker hon av förtjusning. 
Alfons gillar hon också, både i bok- och filmform.
