• Nashico

    Du som fick barn innan 20- ångrar du dig?

    Det finns ett part trådar ute som rör ämnet och jag undrar hur ni som faktiskt fick barn tidigt känner nu med facit i hand. Var det rätt? Är ni fortfarande ihop med pappan? (svara gärna hur länge ni varit ihop/hur länge det höll efter barnets födelse) Var det dumt att önska sig barn när man själv var barn? Gick du klart gymnasiet? Skaffade du dig ett bra jobb/ utbildade dig vidare? 


     


    OCH SNÄLLA DELTAGARE, VAR ÄRLIGA!!! Jag undrar nämligen hur livet för mig och många andra som blev föräldrar runt 25-35 blev så himla svårt jämfört med alla unga mödrar som lever i en dans på rosor. Finns ni verkligen i den utsträckningen? 

    Jag själv har två gossar på 2 och 4 år. Varit ihop med min man i 8 år och vi hade inte klarat motgångarna som dykt upp under de senaste åren om vi inte innan hade haft en stabil grund att stå på.


     


     


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-02-01 23:12
    Jag vill inte skapa en aggressiv diskussion mot er, jag är bara nyfiken!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-02-01 23:45
    Det gick inte att starta en anonym omröstningstråd. Men det går att se lite statistik på det hela ändå.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-02-02 00:07
    www.familjeliv.se/Forum-4-288/m72400772.html

    För er som vill prata anonymt.
    Omröstning
    Du måste logga in för att rösta eller se resultatet av omröstningen.
  • Svar på tråden Du som fick barn innan 20- ångrar du dig?
  • Nashico
    Diao skrev 2014-02-04 11:05:15 följande:
    Jag var 17 när jag fick min dotter, och 19 när jag fick min son. Självklart älskar jag dem över allt annat på jorden, och jag ångrar inte dem. Men ja, livet hade nog blivit betydligt enklare om jag hade väntat. 
    Jag var inte tillsammans med dotterns pappa när jag blev gravid, men pga saker som skedde i livet just då blev jag "tvungen" att flytta in hos honom och hans familj. Vi blev tillsammans i samma veva, och flyttade efter ett par månader till vår egna lägenhet. När dottern väl var född så insåg vi båda att vi var för olika för att fungera tillsammans. Det var för mycket tjafs, olika tankar och värderingar etc. Så vi separerade och jag träffade ganska snart sonen pappa. Efter ett tag började vi planera syskon och vips så var jag tvåbarnsmamma. Jag har hela tiden varit fast besluten om att gå klart min utbildning, vilken jag fortfarande kämpar mig igenom. Men nu är det inte långt kvar!

    Hade jag väntat med att skaffa barn hade saker och ting förmodligen varit enklare. Bättre ekonomi, stabilare förhållande, bättre utbildning etc. Jag visste att det skulle bli tufft att vara mamma vilket det även har varit. Men trots att det har varit tufft och många motgångar, så har jag fått otroligt mycket tillbaka utav barnen också. 
    Den som investerar i sina barn får även tillbaka en hel del, det kan jag skriva under på
  • SweetLi
    MammatillAlva skrev 2014-02-03 02:44:10 följande:
    Jag blev gravid samma år som jag skulle fylla 16, och jag gick således i grundskolan fortfarande och arbetade extra med att dela ut reklam under helger. Var tillsammans med dotterns pappa, som tråkigt nog lämnade mig i fjärde graviditetsmånaden för en annan tjej.  Fick sommarjobb som telefonförsäljare som senare utvecklades till en fast tjänst, och höjde min föräldrapenning. Var sedan föräldraledig i ett år och hade planer på att återgå till mitt arbete under en period, men tragiskt nog gick företaget i konkurs medan jag var hemma. I stället skolades dottern in på förskola medan jag började ett nytt arbete som telefonförsäljare på ett annat ställe. Arbetade i drygt 1,5 månad innan jag insåg att dottern var lite för liten och inte trivdes. Blev därför hemma ytterligare några månader med föräldrapenning tills mina gymnasiestudier kom i gång och dottern skolades in på en annan förskola. Gick sedan tre år på gymnasiet och tog studenten sommaren 2012. Under min studietid stötte jag på motgång efter motgång, och mina betyg blev där med inte helt fullständiga. Gjorde ett nytt försök och gick kvar ett så kallat fjärde år utan något vidare resultat på grund utav familjeomständigheter. Gav dock inte upp utan satsade på mitt andra försök och började Komvux för att plugga upp de sista betygen, det blev inte riktigt som planerat och nu i efterhand ångrar jag att jag inte tog den paus jag egentligen borde ha gjort. Det slutade nämligen med att jag blev avprickad ifrån mina kurser på grund utav för hög frånvaro. Det i sin tur gjordes att CSN drogs in och att livet vändes upp och ner. Det senaste åren har där med inte riktigt varit som jag hade hoppats, ibland annat då min bror försökte ta livet av sig och tände eld på sin lägenhet medan han fortfarande var kvar där inne. Han åkte in och ut på psyk ett flertal gånger vilket påverkade familjen enormt. Samtidigt skaffade dotterns frånvarande pappa nya tjejer stup i ett som blev på smällen, vilket i dag har lett till att han har barn med tre olika tjejer (mig inräknat) och nu väntar barn med hans fjärde tjej som även har ett barn sedan tidigare. Detta påverkade/påverkar både mig och dottern mycket negativt. Men trots allt som varit har jag även hunnit med att arbeta extra som krönikor, startat upp en hemsida för unga föräldrar och startat upp ett årligt event för mammor med ett 70 tal besökare. Har där med kommit många steg närmare mina drömmar och ångrar inte för en sekund att jag valde att behålla min dotter. 

    Bra jobbat !! Av motgång lär man sig ngt nytt ;)
  • MammatillAlva
    SweetLi skrev 2014-02-07 19:15:41 följande:

    Bra jobbat !! Av motgång lär man sig ngt nytt ;)
    Tack! Den inställningen har jag vanligtvis också, men på sistone har jag inte känt av det lika starkt men jag hoppas du har rätt.
  • Nashico
    MammatillAlva skrev 2014-02-09 03:07:07 följande:
    Tack! Den inställningen har jag vanligtvis också, men på sistone har jag inte känt av det lika starkt men jag hoppas du har rätt.
    Belöningen kommer när motståndet är borta. När man vunnit =)
  • MammatillAlva
    Nashico skrev 2014-02-10 13:38:24 följande:
    Belöningen kommer när motståndet är borta. När man vunnit =)
    Du har nog rätt :)
  • myperfectlife

    Jag var 19 när jag blev gravid med våran äldsta son, men de var efter studenten så jag har gått klart gymnasiet. Jag ångrar absolut inte de att vi behöll Leo, han är de finaste jag kunde ha fått då. Visst man var ung och man såg på barnet på ett helt annat sätt än man gör med de andra. Jag och min man har vart gifta sedan 2003 och ytligare 3 barn och väntar en till. Jack är manen i mitt liv helt klart.

  • sarrrran

    jag va 18 när jag blev gravid med första, Träffade pappan när jag va 15 och har varit tillsammans i tio år i år. Vi har haft våra motgångar men tycker vi löst allt bra och vi har en bra förhållande. Vi har även fått en dotter efter.

    Jag har läst klart gymnasiet och utbildat mig till förskollärare efter på högskola, jobbar nu inom det och har en fast tjänst :) så jag är glad och lycklig och ångrar absolut inte det.

    Ska jag komma på något jag skulle velat gjort innan jag skaffade barn så skulle det vara att resa runt i världen med min kille. men annars inget :P vi reser med barnen istället och det går lika bra :)

  • Nashico
    myperfectlife skrev 2014-04-10 17:28:21 följande:
    Jag var 19 när jag blev gravid med våran äldsta son, men de var efter studenten så jag har gått klart gymnasiet. Jag ångrar absolut inte de att vi behöll Leo, han är de finaste jag kunde ha fått då. Visst man var ung och man såg på barnet på ett helt annat sätt än man gör med de andra. Jag och min man har vart gifta sedan 2003 och ytligare 3 barn och väntar en till. Jack är manen i mitt liv helt klart.

    Oj! EN näve full med barn. Ni har att göra mao  


     


     


    sarrrran skrev 2014-04-20 23:03:37 följande:
    jag va 18 när jag blev gravid med första, Träffade pappan när jag va 15 och har varit tillsammans i tio år i år. Vi har haft våra motgångar men tycker vi löst allt bra och vi har en bra förhållande. Vi har även fått en dotter efter.

    Jag har läst klart gymnasiet och utbildat mig till förskollärare efter på högskola, jobbar nu inom det och har en fast tjänst :) så jag är glad och lycklig och ångrar absolut inte det.

    Ska jag komma på något jag skulle velat gjort innan jag skaffade barn så skulle det vara att resa runt i världen med min kille. men annars inget :P vi reser med barnen istället och det går lika bra :)

    Fast å andra sidan säg att ni börjar resa mer när du är 35. Du kommer fortfarande vara ung och din äldste så stor att kommer att kunna ha riktigt bra upplevelser av resorna. =)

  • Malla1

    Jag va 18 när ja fick min första dotter, ja ångrar absolut inte att ja fick henne, jag har efter det fått två barn till och väntar just nu min 4e, jag har utbildat mig och har jobb! Jag har varit tillsammans med barnens pappa i 9 år.

  • MamaJay

    Han är det bästa som någonsin kunde hänt. Jag var 18 år när jag blev gravid, min sons pappa lämnade mig i vecka 16 och var mer eller mindre frånvarande under hela graviditeten och tills min son var kring 1 år. Men min son räddade bokstavligt talat mitt liv och idag är jag en annan människa, tack vare honom.

    Det kanske var naivt av mig att skaffa barn, men gud så glad jag är för det idag. Jag har gått klart gymnasiet, trots att jag varit ensamstående och idag läser jag in meritpoäng inför högskolan och bor ihop med min son & sambo (ej sonens pappa). Min son träffar sin pappa ca 1 gång / varannan vecka just nu.

    Jag tror verkligen på "finns det hjärterum så finns det stjärterum", det viktiga är faktiskt att man har kärleken för sitt barn, så löser man resten sen. Det betyder för den sakens skull inte att jag är för att skaffa barn hejvilt för att man känner för det, man bör väl i största möjliga mån veta att man är redo på alla plan - men ibland händer livet och då tycker jag att man ska välkomna det, om det är det man vill.

    Min mamma sa till mig att om jag skulle bli gravid, skulle hon slänga ut mig. Men när jag väl satt där och inte visste vad jag skulle göra frågade hon mig "om du bortser från alla konsekvenser, vill du då ha det här barnet?" varpå jag nickade med tårarna rinnandes ner för kinderna. Och hon svarade "men då ska du ha det också." Så kramade hon mig och lät mig bo kvar hemma, och det, och de orden är jag så tacksam för idag.

  • cupcakekiller

    Ångrar ingenting! Plussade med första barnet när jag var 18 men hann bli 19 när han kom, jag bodde fortfarande hemma med mamma då.
    Letade lägenheter som en tok och flyttade till våran första när sonen var 6 mån.
    En månad senare plussade vi med andra barnet och 10 dagar efter det så friade mannen.
    Vi gifte oss i augusti förra året, jag var 20 och min man 22, 4 månader efter att han friade.
    I december 2013 föddes våran dotter och vi flyttade till en liten 3a.
    Jag tog studenten i juni förra året då jag pluggade hemma under min föräldraledighet.
    Nu i augusti börjar jag på min drömutbildning och min man går på föräldraledighet.
    Vi har klarat oss utan problem, hade soc i ca 4 mån förra året då maken var tillfälligt arbetslös men bortsett från det så har det inte varit något. Båda våra familjer har varit positiva sen första pluset, vi bodde så pass länge hos min mamma för att hon inte ville att vi skulle ta en skitlägenhet i en dålig stadsdel. Så jag kan nog inte klaga på något faktiskt, jag lever näsan mitt drömliv! (Ska bara klara körkort och flytta till ett hus med, sen är jag nöjd ;) )

Svar på tråden Du som fick barn innan 20- ångrar du dig?