Gravid i v 5-medicinsk abort imorgon

Jodå det kom igång men som en vanlig mens bara, och är så fortfarande. Har inte alls haft nån störtblödning eller så, som man kan läsa om att en del har. Så det har gått bra! Det som känns jobbigast just nu är att jag är så matt och trött. Är faktiskt hemma från jobbet idag.

Samma här för mig...har varit mer eller mindre som min egna mens och nu kommer det knappgt ngt lite bara...var exakt en vecka sedan aborten..hur är det för dig nu TS?

typ slut på blödning nu. så det känns skönt. Det är som att jag skulle ha haft en vanlig mens.

Exakt som för mig ju! Kanske e vanligt att det är mer som en mens när man e så tidigt gången som vi var vid aborten liksom! Skönt att man gjorde det väldigt tidigt faktiskt!

Ja verkligen!!!! Jag tror oxå att det hänger ihop med att vi bara var i v 5. Är enormt lättad över att jag upptäckte graviditeten så tidigt:))

Samma här  verkligen...vilken tur att vi upptäckte det så tidigt ju :))))

Jag ska också göra abort. Jag vet dock inte vilken vecka jag är i, men tror 5. Vet inte om jag klarar medicinsk abort men om den är sådär smidig som eran skulle jag göra det! Ska till KK på onsdag. Vi får se vad de säger..

Ett tips till dig Anonym (Orolig) är att inte läsa alla skräckhistorier folk skrivit om medicinsk abort här på FL...är du inte alls så långt gången så kommer det troligtvis att gå lika smidigt som det gjort för oss...oroa dig inte och lycka till :)

Skönt att läsa att det gått så bra för er! Har gjort misstaget att läsa en del skräckisar här om medicinsk abort...
Jag ska göra i nästa vecka, kommer då vara i v6, hoppas det går lika smidigt som för er!

Jag tänkte bara höra om ni varit på återbesök och om allt har gått fortsatt bra?

hur har det gått för dig?

Jag gjorde min medicinska abort igår. 
Jag var i vecka 7+5. Jag kom dit i förrgår och tog en tablett som stannade upp graviditeten. Fick ut gult slem (slemproppen) i torsdags. I går fredags åkte jag tillbaka och förde upp fyra tabletter så långt upp som möjligt i slidan. Efter 40 minuter började jag känna värkar. Gick på toaletten två gånger. Svimmade nästan ena gången så öppnade dörren o ropade på min pojkvän och la mig sedan på golvet. Alla andra tre svimmade på toaletten och fick åka in på en säng så det är bra om man lägger sig med benen högt när man börja känna sig yr! 

Gick tillbaka till sängen. Väldigt förbannad för hade bett om kirurgisk abort men blev nekad för jag var så tidig. Jag hade fruktansvärt ont. När jag satte mig i sängen låg jag o snurrade runt o trodde jag skulle dö. Kände att jag behövde gå på toaletten o tog med min kille. När jag satte mig ner gick vattnet och smärtan försvann. Det kom ut två blodklumpar som satt ihop (som ett plommon och russin) då trodde jag att allt var över. 

Jag gick ner o fikade i cafeterian och tog en promenad utomhus med min pojkvän för hade fått en morfintablett. Då blev jag lite hög. Jag sa till om en morfintablett när jag fick som mensvärk. För jag tänkte att det skulle ta ett tag för den att värka. 

 

Sedan gick vi in till KK och fick mer fika där. Jag kände sen hur något åkte ner så tog med mig min pojkvän till toaletten. Det var två stora klumpar. En som var röd/gul och grusaktig (tydligen moderkakan) sedan en blodklump. Dessa klumpar var båda ca 10 cm i diameter. Trodde hela livmodern kom ut! Tittade igenom hela men såg inte embryot/fostret som  skulle vara 7-13 mm långt. Det hade känts bra för mig att få se det så hade jag varit säker på att även embryot kommit ut. Nu blöder jag som en vanlig mens. Har inte alls ont men tar 2 iprem och 2 alvedon i förebyggande syfte. 

 

Om man bortser från dom 10 minuter innan vattnet gick så var allt smärtfritt. Nu är jag glad att jag tog medicinsk abort för jag har oroat mig så mycket innan. Be om smärtstillande direkt när du känner av lite smärta så hinner tabletten värka, och ha gärna med dig någon in på toaletten. 

Jag har mått så dåligt inför detta innan men nu känner jag som en lättnad. Jag är lite ledsen att jag inte fick se embryot men jag hoppas att det följde med ut! Jag kände även som värkar och tryckte på då, det var då vattnet kom. Ha med hörlurar/en bok eller något till mottagningen. För mig tog det inte ens två timmar för allt att komma ut, endast 10 minuter med smärta. Jag ska på kontroll i maj. Jag hoppas att allt har gått bra till dess!

 

Lycka till!

 

10 cm?!?!!?
fick du på riktigt ut en 10 centimeters klump? ojoj, det lät inte kul... Och när du skriver att vattnet gick, vad menar du då? var det mycket eller? Jag har hört att det bara är blod som ska komma ut... 

Tack för din berättelse! Jag ska göra aborten hemma så det blir lite annorlunda än för dig.. Är lite nojjig för smärtan men 10 minuter ska man väl klara av. Min barnmorska sa också att det är just innan man får ut det mesta som det gör värst ont men att det ska släppa sen.

Jag tog första pillret igår på morgonen och på kvällen kom det gul flytning så det kan väl varit slemproppen då... Imorn ska jag ta slidpillrena och har fått med mig massa smärtstillande... Är nästan mer nervös över morfinet än smärtan.... men sån är jag...

hoppas allt gått fortsatt bra för dig.

Alltså det går  inget vatten när man är i v 7. Bara som höggravid.

Oroa dig inte för mycket. Jag klarade mig bra på Alvedon och Voltaren. Hade bara som lite mensvärk. För dom allra flesta är det ju inte som personen ovan beskrivit (orolig) utan det brukar gå väldigt enkelt och smidigt när man är så lite gången i graviditeten.

TACK! Skönt att höra! 

Varsågod! Ja, jag förstår inte varför man ska skriva i såna här forum med sina skräckupplevelser. Det skapar bara oro hos andra.

hoppas det gått bra för dig. för mig var det som en vanlig mens. inte mer inte mindre. hade jag inte vetat om att jag var gravid o hade fått missfall hade jag trott att jag bara fick min mens.

Det har gått hur bra som helst för mig! Tog alvedon, diklofenak och nåt för illamående och kände INGEN smärta alls förrän efter lunch då jag antar att de smärtstillande började avta. Då fick jag lite lätt mensvärk, men hade blött ut det jag skulle redan och sen dess har jag bara som vanlig mens.

Håller verkligen med dig att det är onödigt att sprida skräckhistorier! Åh vad jag önskar att jag inte läst de trista historierna, vad mycket oro jag hade sluppit! Menmen, när man är på väg att göra något sånt här som är så ovisst så är det väl vanligt att söka all info man kan för att förbereda sig..

Visst ska man vara informerad om risker, men all den informationen får man ju på abortmottagningen och de vet också hur eventuella komplikationer som uppkommer ska hanteras... Fullständigt onödigt att läsa sig till det på forum. Så mitt tips till andra som kanske läser här inför abort, tänk positivt och scrolla snabbt bort skräckhistorierna!

Menar du att jag skrev skräckhistorier? Jag skrev ju att det bara var 10 minuter sedan var det bra. Och detta var min historia. Jag måste ju få dela med mig av den.

 

Allt gick bra för mig också! Då när smärtan var som mest kom det vatten och jag kissade inte på mig. Inte jättemycket vatten men det kom vatten. Precis innan dom två första "plommon och russinet" kom ut hade jag väldigt ont. Sedan släppte allt.

Jag hade gjort om medicinsk abort om jag skulle behöva göra det igen. Men psykiskt hade jag inte velat gjort det. Detta var min berättelse. Alla reagerar olika. Men det kommer gå bra. Oroa er inte i onödan! 

Jag har tidigare gjort medicinsk abort. En som tonåring och en för ett par månader sedan. Vad jag kan minnas gjorde jag abort i v.7 första gången och valde då att stanna på sjukhuset, var ganska rädd och vilsen så det kändes tryggast så. Upplevde otrolig smärta då kroppen började arbeta och förbereda sig för utdrivning så bad om morfin, vilket jag fick och det hjälpte snabbt. Blev rätt trött minns jag och sov ett par timmar där innan jag fick åka hem. Blödde ganska mycket och har för mig att blödningen höll i sig ca 1 vecka innan den ebbade ut. Fick gå på efterkoll då dom inte såg något foster i det jag blödde på sjukhuset. Tycker det var en enkel och bra abort.

Andra gången jag gjorde abort var jag i v.11 - alltså ganska sent. Önskar att jag hade kunnat behålla det barnet, men livet är orättvist. Vet dock inte om de ångestkänslorna kan ha påverkat hur jag upplevde allting, men i alla fall så ville inte kroppen börja jobba för utdrivning den gången. Väl på sjukhuset fördes 4:a tabletter upp i slidan och två alvedon fick jag med, efter ett tag började jag få ont. Riktigt jäkla ont, bad om morfin och fick men denna gången så tog det inte. Efter andra morfin sprutan kom vi överens om att inte ge mig fler sprutor då jag vart rätt groggy och riskerade att somna. Fick också i samband med detta samma piller som man för upp också oralt då jag inte börjat blöda (hade gått 4:a timmar), efter ytterligare två timmar utav smärtor men inget som skett fick jag ännu en tablett. Utöver smärtorna mådde jag även illa, vilket kan ske när man får den typen av tablett oralt. Spydde tack och lov inte. Vankade av och ann inne på rummet, varvat med vila på sängen med värme påse på magen då jag vid det här laget vart riktigt trött. Att hålla igång kroppen lindrade dock den intensiva smärtan mer än att ligga på rygg och vila. Efter någon timme kom blödningen och med den försvann all smärta och illamående. Foster och moderkaka kom ut med bara ett par minuters mellanrum, så behövde inte komma på efterkoll. Fortsatte blöda i 4:a veckor efteråt. En riktigt jobbig abort både fysiskt och rent emotionellt.