Har ni efter första barnet ändrat er angående hur många barn ni vill ha?

Nej, jag har aldrig velat ha mer än 1 barn och nu när jag har det så tycker jag det räcke gott och väl! :)

Väntar 2:an nu i januari och har en 6-åring. Har velat ha syskon i två år, så det är väldigt efterlängtat - och någonstans ville och längtade jag efter två barn. Men samtidigt kan jag känna ett sting av sorg att jag redan är 40+ och inte kommer ha tid att kunna skaffa flera...

Jag tror att för många så är tiden med första barnet jäkligt jobbig. Det går inte att föreställa sig innan hur mycket tid som ett barn kräver. Jag tycker att jag jämt och ständigt träffar människor som beskriver sitt första barn som särskilt krävande. Jag tror att det bara är särskilt krävande i undantagsfall och att det snarare handlar om just omställningen från noll barn till ett barn. Jag hade inte heller räknat med den omställningen men det var viktigare att vår son fick syskon än att jag ska ha det bekvämt. Och andra barnet var som av en händelse otroligt lättsam att ha att göra med - vilket jag tror till stor del beror på att föräldrarna inte var så förvånade över hur det är att få barn. Jag tycker att det är enklare med två barn än med ett.

Jag tänker mer att om man har det lite kämpigt med första barnet, oavsett om det beror på barnet eller föräldrarnas förväntningar, så är det viktigare att prioritera den relationen och den anknytningen än att just då fokusera på att få syskon. Även om syskon ofta säkert knyter an till varandra och håller varandra "upptagna" på ett sätt som gör att föräldern uppfattar jag det som lättare.

I många fall kanske barnlängtan.anpassas helt naturligt efter barnets behov. Jag upplevde också när jag fick barn nummer två 6 år senare att det blev på ett sätt lättare och mer dynamiskt, men min äldsta hade språkstörning och adhd och han behövde verkligen MIG, inte syskon, de där första åren.

Jag ville egentligen bara påpeka att för relationen har det ingen betydelse om problemet ligger hos barnet eller den ovana föräldern. Om en eller båda föräldrar känner att just nu kräver den här relationen allt av mig, så är den känslan troligtvis korrekt i deras fall och råd som "äsch skaffa en till det blir säkert lättare" ger jag inte mycket för

Har någon gett det rådet, menar du?

Jadå, när blir det syskon och det är ju så synd om den som är ensam och det blir lättare med andra barnet har nog de flesta fått höra som valt att ha lite längre mellan syskonen än normen

Att få frågan om när det blir syskon är väl inte att ge rådet att skaffa barn för att det är lättare?

Jag tycker att du drar lite för stora växlar på vad som sägs. Min erfarenhet är att det är vanligt att man tycker att det är jobbigt med första barnet och då kan det väl vara utmärkt att få veta att det rent av kan vara lättare med två? Eller till och med fler?

TS undrar ju hur det kan gå ihop utifrån att h*n inte tycker att hon har tid nog som det är med bara ett barn. Då är det relevant att svara på det.

Ja eller så klistrar jag in en vänlig glad smiley efter varje inlägg för att tydliggöra att jag verkligen inte menar att dra på höga växlar eller anser mig uttrycka någon absolut sanning utan mest bara min egen infallsvinkel. Om det inte var ok att jag utgick från ditt inlägg för att presentera en annan infallsvinkel så ber jag så hemskt mycket om ursäkt, ville mest ta fram ett annat perspektiv och inte ifrågasätta dig personligen

Aha. Jag sitter med telefonen så jag ser mest frågetecken och inte smileys. Min poäng är att om man är orolig för att det ska vara lika jobbigt med andra som med första så är det som regel inte det och det kan vara skönt att höra.