Egoistiskt att ta ett jobb till sjöss med barn?

Jo tjena! Du är väl en av de som driver din tes hårdast och påstår att vi överger våra barn utan någon som helst saklig grund för dina påståenden.

och ändå lyckades jag framföra mina åsikter utan att göra personliga påhopp och skriva saker som 'du är dum i huvudet' 'du är en dålig förälder' osv, till skillnad från dig så klarade jag alltså av att ha annan åsikt utan att göra det, det enda jag skrivit är om att det är egoistiskt och då som svar på ts fråga där hon uppmanar oss att svara.

ser ingenstans att du tar ansvar för ditt handlande utan du bara fortsätter i samma stil, det är lite ' men du dååååå' över dig, folk som beter sig illa mot andra med personlig påhopp vare sig det är mobbing i skolan eller vuxna som gör det mår ofta dåligt, om din orsak är dåligt samvete vet jag inte men jag tvivlar på det då du verkar vara en som anser att du aldrig har fel, o det får du väl göra men du får inte bestämma vad andra ska ha för åsikter och man får inte göra personliga påhopp, det är nämligen ingen bra förebild för barn o dessutom omoget beteende och bristande argumentation

Jag har i flera inlägg visat på fördelar med avvikande arbetstider. Jag har redovisat hur jag och andra i min situation har tagit ansvar för våra barn. Trots det fortsätter du att utan stöd hävda att motsatsen. Redovisa någon åsikt som stöder sig på fakta och intte bara tyckande så kanske det blir lättare att ta din argumentation på allvar.

det enda du egentligen kan visa på är att det har gått bra i DITT fall, du kan varken styrka eller visa att det går bra i alla andra fall eller hur?
precis som du hävdar jag rätten till min åsikt, vi tycker inte lika helt enkelt.
din åsikt är lika lite/mycket baserat på fakta som tex signaturen 'borta' som skriver motsatt erfarenhet från barnets sida(när hon/han alltså var liten och hade en förälder som var borta, denne person upplevde det som negativt gör det hennes/hans person till mindre fakta eller sant än din erfarenhet angående ditt liv.

min poäng är att den finsn många åsikter och många erfarenheter, man kan inte ta fram fakta eller sanningar som säger att det kommer gå bra eller det kommer gå dåligt, men däremot har du inte rätt att kalla mig eller någon annan korkad lika lite som jag har någon rätt att kalla dig korkad, du får gärna säga att du tycker min åsikt är dum för du behöver inte dela den men säg inte att jag är korkad är du snäll

Svårt! Det är ju egentligen bara nu som par som kan avgöra om dt funkar. Jag hade haft svårt för att bli "lämnad" ensam med barnen om det inte vore helt nödvändigt, typ att min partner sökt jobb ett tag men inte fått nåt förutom det.

Det kan bli tufft med helt vanliga arbetstider inklusive pendlingstid också, så jag har svårt att se varför man inte skulle kunna jobba som fiskare/sjöman/resemontör/lastbilschaffis eller resande på annat sätt. 

OM barn mår dåligt så att vi inte klarar att hantera det själva får vi givetvis ta hjälp. I mina ögon kan man inte låta en 1,5 årings eventuella separationsångest styra över våra arbetsliv helt och hållet som vissa föreslår.   Det är väl istället vårt ansvar som vuxna att göra allt vi kan för att visa på att livet kan vara tryggt och bra även om man inte kan ses varenda dag.

Jag kan tycka att vi i det här landet redan ser spår av unga vuxna som inte fått den uppfostran av oss föräldrar. Att det är svårt och jobbigt att åka hemifrån, att det är svårt och jobbigt när inte mamma/pappa/partnern finns där och curlar varje dag.

Om man hanterar separationer på ett klokt och balanserat sätt så kan faktiskt den längtan som uppstår mellan barn/föräldrar/partners osv. bli något positivt i förhållandet. 

I något inlägg så skrivs det om att barnen på din ö är vana vid fädernas frånvaro och att det därför inte blir några problem. Varför skulle du inte andra barn kunna vänja sig vid att en förälder är borta i korta perioder.

Ibland kan jag tycka att vi lider av någon slags trygghetsnarkomani i det här landet, att det alltid ska vara som det alltid varit och att alla förändringar  är till det sämre.....

Tycker lite mer öppenhet, nyfikenhet och att våga prova sig fram många gånger ger mycket bättre trivsel och fungerande relationer i familjen.

Men du dubbelmoralen här då. Om han får jobbet på sjön istället för mig så är det ju EXAKT samma situation som nu bara det att jag jobbar heltid hemma och han är borta vv. Så jag förstår inte resonemanget. Sen skulle jag jättegärna vilja se en stor byggarbetare servera mat. Du vet alla yrken är inte för alla speciellt inte service.

sen läser du änns mina inlägg?? Jag har börjat jobba igen vissa dagar har det gått 4-5 dagar innan vi har träffats för att mitt schema suger. Så hon är ju inte så "van" vid att ha mig hemma som du vill få det att framstå.

Men du kan ju inte heller styrka eller visa  att det gått bra eller dåligt i normala förhållanden? Alltså ett hem med 9-17 jobb. Eller har jag fel

Du har så rätt så!
Du tycker inte att ditt nuvarande jobb funkar bra, du har fått chansen till något som du tror funkar bättre. Jag tycker du ska ge det en chans.
Precis som du skrev i förra inlägget, man får hålla sig till den verklighet som finns, att fantisera om att, "det vore bättre om din kille tog det jobbet", men hallå, det är inte han som blivit erbjuden jobbet, och har förmodligen inte rätt kompetens för det heller.   I den bästa av världar kunde vi alla välja yrke och arbetstider, men tyvärr är inte världen sådan, utan vi får "gilla läget" och göra det bästa av varje situation. Får din kille ett jobb som gör det svårt för dig att vara borta får ni omvärdera situationen och göra nyval. Att byta jobb och arbetstider är inget val som gäller livet ut.
Funkar det bra är det ju bara att köra på, funkar det sämre har du tid att söka andra jobb när du är ledig varannan vecka.

Tycker du ska ge det en chans...... 

Jag bestämde mig innan helgen för att testa över sommaren. Pratade med min nyvarande chef som va helt okej med att jag tog tjänstledigt :) Så det var väldigt skönt. Så ska jobba ombord juni- september för att kolla hur det funkar. Men som sagt tack för all input. Har verkligen fått för och nackdelar med allt. Men insåg ganska snabbt arr oavsätt jobb så har alla för och nackdelar så jag tänker i alla fall testa!

Lycka till, hoppas det fungerar för er. 

Underbart ! All lycka till dig .

Kanonbra att du fick tjänstledigt ju!! Var positiva och se lösningar istället för problem så kommer ni att fixa det bra. Grattis kram o lycka till! !

Kommer in ganska sent nu men vill gärna lämna min åsikt, kul att du tog jobbet och vågar testa. Precis det jag hade rått dig till att göra. Alla jobb har ju sina för och nackdelar allt handlar ju om att hitta en balans och trygghet för ditt barn. Jag är kvinna och jobbar till sjöss och mitt råd till dig är att ha samma rutiner för ditt barn när du är hemma som då du är borta. Samma mat och läggtider, samma regler osv. Det är det som gör att barn känner sig tryggt. Sen gäller det att vara samspelt med den föräldern som är hemma och ställa upp till 100% för denna under tiden du är hemma så att han också får en chans att koppla av. Va ärliga och ha en öppen kommunikation mellan varandra så så blir det mindre slitningar mellan er. Du märker snabbt om detta inte skulle vara bra för ditt barn och då får man hitta andra lösningar. Så njut av ditt nya jobb, ha roligt och kom ihåg att det alltid går att hitta lösningar om man jobbar på det.

Min man har varit till sjöss sen vi träffades. Som mest har han varit borta halvårsvis. Även om han inte varit närvarande fysiskt, så har vi hela tiden haft kontakt. Och med dagens teknik, så "ses" vi när vi vill.
Visst har det varit trist ibland, men man anpassar sig efter situationen. Vi firar när vi är tillsammans istället för att gräma oss över att vara isär. Och han älskar livet till sjöss, han skulle förtvina om han tvingades gå iland.
Eftersom han hela tiden tjänat så bra, så har jag inte behövt jobba heltid för ekonomin och det har ju underlättat.

Heja TS. Har du hittat ett jobb du älskar så lycka till. Skit i omgivningens åsikter, det är ert liv, era val.

Hej!

Jag är i en liknande situation och undrar hur det har gått för dig/er?