Hur lång tid tar ett missfall?

Verkligen! Varenda minskning i symptom gör en så orolig, även om det ska kunna gå upp och ned. Mina symptom avtog två dagar innan mitt missfall och två dagar därefter hade jag noll hormoner kvar i kroppen (så läkaren trodde inte ens jag varit gravid trots allt blod, klumpar och tre pos.tester). P.g.a. att jag redan fått ett mf och jag inte vågar hoppas för mycket väntar jag med att boka tid hos bm. Var så jobbigt att ringa och avboka sist.. 

Jag har inte heller ringt mvc. Jag tycker också det är tungt att ringa och avboka. Än värre att gå dit och få massa broshyrer och massa hopp och så hem och pang är det över.

Jag skulle på en resa i samband med mitt första missfall. Var så orolig att mitt illamående skulle avslöja mig. Så kom jag på plats och pang var allt illamående borta. Helt bortblåst. Jag var så tacksam. Jag förstod inte alls att det var något på g. Kom hem och fann blod efter två dagar.. missfall.

Andra gången var jag i vecka 12-13 när jag tappade mina symtom. Jag var på inskrivning strax innan. Ringde min bm som sa att man vanligen inte kände något i den veckan. När jag kom till vecka 17 kände jag mig så ogravid jag kunde bli. Jag visste att jag inte var gravid längre. Jag ringde gyn som ej ville ta emot mig eftersom jag hade tid för rutinultraljud veckan efter. Två dagar innan rutinultraljud kom forsblödning på jobbet. Jag gick till akuten och de fann inget foster alls (!). Efter vul i flera omgångar fann de ett dött foster i vecka 12 storlek. Jag visste det.. och det var precis den veckan allt försvann och ingen trodde mig.

Missfall är grymma och tar verkligen ifrån oss all tro på alla framtida graviditeter. När man någonsin våga lita på sin kropp.. ?

Fy vad ledsamt! Är tacksam jag hade mitt första så tidigt.. Antar mvc och gyn är överbelastade med oroliga blivande mödrar, men ändå så känner man liksom sin kropp och "vet".. Jag känner mig inte gravid. Jag har symptom, men inte alls samma känsla som sist att det är något där inne.. Idag är jag supernervös eftersom jag fick bruna flytningar denna dag förra gången och mf imorgon. :(

Det kanske är positivt att det inte är samma känsla som sist. Kan man hoppas i af. Ett tecken på att det står bättre till denna gång ?

Jag har i bland frestats att köpa ett digital test till med veckoindikator och testa lite då och då. Se om det ändras. Om veckorna går bakåt... eller framåt. Men jag har inte köpt. Jag försöker leva på som vanligt om dagarna. Jag har dock alltid ett paket nattbindor i handväskan i fall att. I fall det startar ute eller på jobbet.

Den dagen man haft mf innan, är en mardrömsdag. Tusenfallt värre än alla andra dagar.

Klarat mig hittills idag, då jag senast fick små bruna flytningar.. Morgondagen blir jobbig, det var då jag hade mf.. Pratade med gyn idag som tyckte jag skulle njuta av graviditeten och försöka sluta oroa mig, mf är ju trots allt så vanligt. Enklare sagt än gjort.. Hade en gravidapp förra gången, har inte återinstallerat den ännu.. 

Nej, det är verkligen inte lätt att njuta av en graviditet när man en gång haft mf. De som aldrig drabbats, kan nog inte förstå hur man känner där. Inte ens vårdpersonal.

Man skulle vilja ha ett tecken på att det lever något därinne. Ett tecken på att man inte har ett MA inom sig. Att behöva vänta och inte veta något, är obehagligt.

Jag mår inte illa den här veckan, förra veckan kväljdes jag av allt. Jag tänker direkt att det nog är kört. Jag kan inget göra åt saken heller. Det är nog det värsta, att man inte kan kolla att allt är ok därinne.

Oj har inte varit här inne på ett tag och missat svaret.

Tack för dina tröstande ord. Jag känner också att det var rätt att stanna hemma.

Jag var hos en kurator igår men det hjälpte kanske inte så mycket. Vi pratade lite om missfallet och sen om hur det var i familjen. Vi har det lite kämpigt emellanåt med två trotsande barn, och då frågar hon: och ändå vill du ha ett till barn?!

Det kändes som en lite väl dum fråga kort efter jag fått missfall....

Jag känner mig iaf starkare idag, vilket är skönt. Så kag borde klara av att komma tillbaka till jobbet på måndag.

Läser att några av er är gravida. Jag håller alla tummar och tår att ni kommer få behålla era små liv i magen denna gång! :)

Ja det var verkligen en dum fråga du fick   Så otrevligt   En efterlängtad graviditet blir inte mindre efterlängtad för att man har fler barn sedan tidigare och även om de man har hemma är trotsiga. Jag väntar mitt förhoppningsvis femte barn och har massa trots hemma och syskonbråk och vill verkligen ha min femma, om det bara går vägen.Tackar för detta.

Ni som är gravida igen. Hur går det med era symtom nu ? Kommer och går ?
Mina symtom är nästan helt borta i dag. De var som bortblåsta. Från att ha varit rädd för missfall, är jag helt plötsligt full av vetskap. Min intuition säger mig att det är dött det som är inom mig. Jag bara vet det.

Hur gör man för att få ett vul från gyn i en stad där inga privata gyn finns ? Fejka svåra smärtor ? Om det är dött, vill jag ha hjälp att få ut allt så jag kan gå vidare.

Vecka 8+0 men hade likväl kunnat vara totalt ogravid.. det känns precis så i kroppen.

Undrar detsamma då mina bröst minskat nu, liksom illamående och magont.. Förra grav. försvann symptomen två dagar innan mf (vilket var v. 5+2 precis som jag är i denna grav.......). I övrigt mer flytningar idag än tidigare. Pratade med gyn igår men de sätter inte in några åtgärder förrän efter 3 mf. Jag känner mig inte gravid-gravid pga att jag är så rädd att få mf igen, men har ju haft tydliga symptom tidigare med början för ett par veckor sedan.

Ja jag hade också tydligare symtom för ett par veckor sedan. Att få vul av landstinget utan att blöda verkar vara stört omöjligt här. Det enda som finns är väl att vänta. Det är bara så oroligt att göra det. Jag ska resa bort och bo på hotell fyra dagar från och med tisdag som kommer. Oroar mig att allt kommer att sätta i gång där långt hemifrån.

I dag har jag lite smått mensvärk med.. graviditetstecken eller missfallstecken ? Jag vet inte alls.

Ja denna oro. Var störtsäker på att jag började blöda imorse när jag red, men var en ordentlig flytning.. Brösten är i sin vanliga storlek men ändå lite ömma och blodkärl syns, haft lite ont endast i högersidan idag och i princip inget illamående. Trött, men kan likaväl vara av andra anledningar. Irriterad. Stör mig på de som är så jävla positiva och inte alls är rädda för mf, som det säkert kommer gå bra för. Väntan. Vill vara säker och kunna njuta istället för att granska toapapper noga som aldrig förr...

Dessa säkra människor är de som aldrig haft mf   Det ligger dem för långt borta för att kunna föreställa sig känslan. Det som aldrig händer en själv.

Jag har samma känsla ofta att jag tror att jag börjar blöda. Jag söker rätt på närmaste toalett och är beredd. Jag har alltid tjocka bindor med mig att ta på i fall att. Ofta luras jag med av flytningar.

Känner mig inte heller gravid. Jag är en sådan som mår fruktansvärt illa när jag väntar barn. Jag har fått köpa åksjuketabletter för att stå ut. Nu ? Inget..

Tänk att känna säkerhet och våga drömma om det kommande med sin partner. Diskutera namn och smygkika på bebiskläder på nätet i smyg ? Kolla på bilder på växande foster och le och tänka nu är den så stor. Det är inget jag tillåter mig själv att göra i mf läge.

Mitt första missfall var via skrapning men mitt andra missfall fick jag genomgå själv.. Jag fick blödning en vecka innan jag fick värkar och börja krysta ut barnet. Det tog två-tre timmar innan alla klumpar var ute och jag kunde gå och lägga mig, det var blod överallt och kändes som jag skulle förblöda, två dagar senare hade dock livmodern dragit ihop sig och det blev som vanlig mens igen.. ungefär 1,5 år senare låg jag på sjukhuset och fick genom gå en förlossning som ledde till ett riktigt barn, tog fyra timmar men det kändes mycket lättare då det var ett levande som var på väg ut och hon klara sig fint.. 
Sörjer med dig, men oroa dig inte, det kommer säkert gå bra men är du orolig så åk hellre in. Hade jag inte blödigt så mycket hade jag nog åkt in men det bara forsa blod så kunde inte ens lämna badrummet, än mindre lämna lägenheten.. Tror dock det känns och ser värre ut än vad det är.. Psykologiskt är däremot en helt annan sak så hoppas du har fint stöd omkring dig 

ang att få vul så har jag fått turen att efter fyra missfall så kommer jag få vul med nästa barn :) jag tvingade till mig ett med de sista, eller tja, jag påstod att jag ville göra abort, väl på vul hitta hon inget foster och ville avvakta en vecka, vi vänta en vecka och inget foster syntes och jag fick grönt ljus till abort men sa då att jag egentligen inte ville ha abort utan ville bara ha ett vul och fråga om jag kunde få ett om två veckor eller nåt o se om de växt något, så hon sparade mått och jag kom tillbaka och måtten var desamma så ingen förändring, då var det stort som i vecka 5 trots att jag skulle varit i vecka 9 :S 
jag har ju ett barn som gått en full graviditet så jag känner att det finns hopp, samtidigt skönt att få rätt till vul, jag vet att jag bara behöver uppge mitt personnummer och vips får jag tid till vul utan något tjafs om "varför" :P wooho! Så något positivt i all sorg. Vi hoppas på plus på stickan nu i juli med barn nr 2 men vi får se..

Hur går det för er nygravida efter mf ?