Kattunge 11v.

Det är som sagt ytterst sällan man är tvungen att ta emot en ensam kattunge före 12 veckors ålder. Det är där man bör agera. 

Det är som sagt ytterst sällan man är tvungen att ta emot en ensam kattunge före 12 veckors ålder. Det är där man bör agera. 

1. Kattungen stannar hos sin mamma, sina syskon och uppfödaren (sin invanda miljö) i 12 veckor.

2. Kan uppfödaren inte ha katterna kvar tar man emot hela kullen, dvs kattmamma + syskon och låter dessa vara tillsammans tills dess att kattungarna är minst 12 veckor.

3. Om kattmamman är död stannar kattungen med sina syskon hos uppfödaren tills dess att de är 12 veckor. Syskonen står för trygghet och genom att leka med varandra lär de sig att behärska tänder och klor, öva jakt och slagsmål, och kommunicera på katters vis.

4. Finns inga syskon och kattmamman är död stannar kattungen hos uppfödaren tills dess att den är 12 veckor. Om katten diar är dock amma att föredra framför matning med mjölkersättning även om det innebär att katten flyttar. Kattungen ska då stanna hos sin amma tills dess att den är minst 12 veckor. En mamma eller amma lär katten att hantera frustration vid avvänjningen, vilket är en väldigt viktig del i katters beteendeutveckling, vilket ibland misstolkas som att kattmamman tröttnat på sin unge och inte bryr sig om den längre.. vilket tyvärr brukar ses som en legitim anledning till att låta kattungen flytta för tidigt.

Jag tror inte att du riktigt förstod min fråga. 
Nu är det för sent för TS, och alla andra som tagit emot en för liten kattunge, att handla efter dessa steg.
Vill du prata om hur man jobbar förebyggande är inte det här den bästa tråden för det.

Frågan var alltså vad TS ska göra i den situation som den ser ut nu, inte som den såg ut för en vecka sedan. Eftersom tidsmaskinerna inte ännu är uppfunna kan hon liksom inte göra detta ogjort och gå efter dina steg. 
Vad ska TS göra här och nu???

Tror du dom gör något? detta är landet. Ute i dom jämtlänska skogarna. Detta är inget ovanligt. Vet du vad dom gjorde med katter på landet när jag var barn? Dom gick ut i skogen och sköt varenda katt dom såg. 

Det spelar ingen roll hur andra ser på katter eller vad man gjort i alla tider. Värnar man själv om katters status ska man utnyttja det faktum att vi har en djurskyddslag och en Länsstyrelse som har skyldighet att utreda alla anmälningar som kommer in (även anonyma sådana). 

Genom att acceptera att katter har låg status och behandlas därefter bidrar man inte till att den höjs.

Utifrån det som står i trådstarten råder jag TS att lämna tillbaka kattungen till uppfödaren tills dess att den är minst 12 veckor gammal.

Tror inte det upprepades. han tog livet av alla sina katter och skaffade sen inga fler. Hemskt? Ja absolut. Leo(vår) katt var den som överlevde tack vara att vissa bryr sig.

Länsstyrelsen har en skyldighet att utreda men de har ingen rätt att ingripa. det betyder att det är ganska tandlöst och att en anonym anmälan ofta slutar med att utredningen läggs ner redan vid skrivbordet.

Många har en ävertro i största allmänhet på att en "anmälan" betyder ett ingripande och detta oberoende om anmälan riktar sig till länsstyrelsen, polisen, soc eller vilken myndighet som helst.

Jaha, så därför ska man skita i att anmäla brott mot djurskyddslagen tycker du? Utan anmälan händer det garanterat ingenting och agerar man inte själv har man accepterat/godtagit hur djuren behandlas.

Nåja... det var inte det jag skrev...

Eftersom lagen är tandlös måste man ha andra åtgärder att ta till än att bara anmäla, eller tycker du att det bara är beklagligt att djur som far illa ska fortsätta att göra det men att det är sånt man måste acceptera?

Jag anser att man (förutom att anmäla brott mot djurskyddslagen) ska ifrågasätta och protestera högljutt varje gång man hör talas om att någon tagit emot en kattunge före 12 veckors ålder. T.ex. på olika kattforum! På så sätt kanske "folk" så småningom börjar tycka att det kanske inte är så ok med för unga kattungar trots allt....

När det gäller att ändra synen på katter och kattägande får man ta alla chanser man kan för att pränta in budskapet så att det sprids och förhoppningsvis blir allmängiltig kunskap. Det gäller både 12-veckors-regeln, id-märkning och kastrering!

Id-märkning och kastrering finns ännu inte inskrivet i djurskyddslagen, men eftersom det varit uppe på förslagsnivå kanske vi når dit också till slut.

Jag anser att man (förutom att anmäla brott mot djurskyddslagen) ska ifrågasätta och protestera högljutt varje gång man hör talas om att någon tagit emot en kattunge före 12 veckors ålder. T.ex. på olika kattforum! På så sätt kanske "folk" så småningom börjar tycka att det kanske inte är så ok med för unga kattungar trots allt....

När det gäller att ändra synen på katter och kattägande får man ta alla chanser man kan för att pränta in budskapet så att det sprids och förhoppningsvis blir allmängiltig kunskap. Det gäller både 12-veckors-regeln, id-märkning och kastrering!

Id-märkning och kastrering finns ännu inte inskrivet i djurskyddslagen, men eftersom det varit uppe på förslagsnivå kanske vi når dit också till slut.

Jag frågar igen, på vilket sätt hjälper det befintliga kattungar?

Folk kommer att fortsätta vara usla djurägare oavsett hur lagstiftning och status ser ut, så frågan är inte om man ska göra anmälan eller, om man vill höja status eller inte utan vad som händer med kattungarna!
Är det så att man bara ska protestera mot de som försöker göra livet bättre för de liv som trots allt finns och gör det i "statusens namn" då anser jag att man är rätt fel ute eftersom man under tiden offrar liv.

Vad hjälper det att ösa med öskar när båten läcker? Man måste åtgärda läckan (dvs verka för att överskottet på huskatter minskar istället för att ideligen späs på). Det är inte finare eller mer behjärtansvärt på något sätt att "ösa med öskar" (rädda enskilda kattindivider) än att "åtgärda läckan" genom att verka för katters status höjs och informera om vilket ansvar det innebär att vara kattägare.

Här är han den stackars katten som fick sin mamma dödad när han var 6 veckor och fick flytta till oss när han var 7 veckor. Han ser fruktansvärt missanpassad ut va? Mysigare och snällare katt än denna fanns inte på jordens yta. 

Åååå så supergosig han ser ut att vara...

Han VAR supergosig. Man kunde bara ligga med huvudet mot hans mjuka mage och höra hur han spann=). Den enda katt jag vet som inte ogillade att bli klappad på magen eller svansen. han rev ALDRIG varken mig eller mina barn under dom 17 år han levde.