hur gör ni när barnet ska självsomna?

vi sätter igång en saga som hon kan lyssna på och i början satt någon av oss vid sängen, om hon reste sig upp sa vi bara lägg dig ner igen osv. 

Och hur länge tar en självsomnaprocess i vanliga fall? Alltså en månad? Eller mer?

Vill han leka för att varva ner så låt han leka med nåt i sängen istället. Ligger han där och leker med nåt aå slappnar han av och somnar då ganska omgående.

Okej. Känns som att inte ens det skulle hjälpa. Så fort nån inte är i rummet så ska han upp. Och vi har suttit med honom så länge.

Han har ett gossedjur som han leker med. Men han kan inte ligga kvar och leka utan han ska stå upp

Finns det någon speciell anledning till att han måste somna själv? Det är inte många barn i den åldern som gör det.
Är det inte enklare att bara ligga hos honom tills han somnar, så slipper ni rusa fram och tillbaka och lägga tillbaka honom hela tiden?
Vi har alltid legat intill vår son när han somnar (han är 3,5 år), och vi har alltid haft mycket harmoniska läggningar, utan spring, och han somnar oftast inom en kvart.

Men vänta något år eller fler så kommer det gå lättare. Sen är det också väldigt mycket lättare när man drar ner på dagsömnen och barnet verkligen är trött på kvällen.

Vi sitter hos vår 3-åring men slutade i vintras sitta hos vår 5åring.

Om han är på lekhumör är han kanske inte trött? Provat att lägga senare, dra ner på dagsömn?

Många lär sina barn självsomna när dom är 3-6 månader. Och det har funkat bra. Men vi har börjat nu för tyckte att det är dags innan han får ett eget rum. Trodde att vi var sena med det...hehe

Jaså? Varför gör de det? Det har jag aldrig hört talas om, faktiskt.

Vi har alltid bara lagt våran dotter, välling sagt god natt och gått. Funkat jättebra. Självklart har hon perioder då det inte alls går, då sitter en av oss i en fåtölj från vi lägger henne tills son somnar.

Öh va, nej! Det finns en del idioter som kör femminutersmetoder i den åldern men då är man så fullständigt lost i sitt föräldraskap så de ska man inte lyssna på.

Jag låg på sängen brevid i ett nedsläckt rum och spelade på min Iphone tills dottern ledsnade och somnade Efter ett tag behövdes jag/sambon inte i samma rum, vårt mål var att tråka ut henne.

Barn kan både vara olika och bli behandlade på olika vis som passar dem.

Min första dotter samsov jag med till 1,5 års ålder drygt, det började redan på bb. Då jag blev gravid och var för trött, så tog sambon striden med att hon skulle sova i egen säng. Kanske inte bästa viset, men var i rummet och la henne ner i sängen.

Lillasyster fick sova i en lift redan när vi kom hem från bb och har vanan inne att sova i egen säng. När vi ser att hon gnuggar sig i ögonen och gäspar är hon oftast sovtrött. Fort i med välling, medicin och d-droppar, blöjbyte och tandborstning, om det inte redan är gjort. I med nappen, ner i sängen, på med snuttefilten mot ansiktet, filten mot kroppen, god natt och sedan går vi. Är hon jättetrött lägger hon sig bara tillrätta på sidan och somnar, är hon mindre trött leker hon med nallarna först och somnar där hon är. Det är ofta hon ligger på tvären eller på väg mot nedre gaveln där hon står när hon inte vill sova alls eller längre. Funkar det inte får hon vara uppe en stund till. Hon är snart 1 år och går ännu inte på förskola som kräver mer regelbundenhet i tiderna.

Gör något som känns bra för er, men rutiner, så de känner igen mönstret är bra. Många ger ett bad, insmörjning vid torr hy, pyjamas, välling, tandborstning, sedan var och hur man vill att barnen ska somna skiljer sig åt.

Redan nu innan 1 år märker jag att tösen fattar ganska mycket. Hon för skon till foten och sträcker sig mot mig när jag pratar om mat, är hon färdig sträcker hon sig när hon är färdig o s v. Så låt barnet få tryggheten av en igenkänning i rutinerna.