• Anonym (svårt)

    Behöver stöd och råd! Är gravid men han vill att jag gör abort.

    Vi är 26 år gamla, vi har varit tillsammans i sex år, vi har båda fasta inkomster, vi bor i en stor lägenhet och har inga ekonomiska bekymmer. Rent praktiskt skulle vi med andra ord inte ha några problem med ett TILL barn i hushållet. Vi har redan ett barn tillsammans. Jag blev ofrivilligt gravid. Gravid trots kopparspiral och nu vill han att vi gör abort. Han säger att det inte är rätt tid i hans liv. Att han inte känner sig mentalt beredd att ta hand om ett till barn. Jag känner däremot att det är rätt tid i livet. Jag har inget emot att skaffa ett syskon till storebror. Hur gör man nu? Någon som har varit i den här sitsen och kan komma med råd? Just nu känner jag mig helt tom. Bara tanken på abort får mig att börja gråta samtidigt som jag inte vill skaffa ett barn mot hans vilja. Hjälp!

  • Svar på tråden Behöver stöd och råd! Är gravid men han vill att jag gör abort.
  • Anonym (L)
    loka2000 skrev 2014-06-08 08:32:48 följande:
    är i samma sits...i v 9 min kille vill ha mig...men inte barn....såå otroligt jobbig sits...känns som om jag väljer mellan att offra hans själ el min nu...ngn kommer få trauma...män har rätt att ha åsikter osv han säger att det är min kropp du bestämmer. men jag vet oxå att han blir sårad om jag behåller. jag är även 43 i sommar o känner av många andra tankar...vill jag leva barnlös m mannen jag älskaar el leva som ensamstående mamma o sakna mannen jag älskar. han har aldrig velat ha barn men frågan har vart öppen..dvs har han sagt om jag ska ha barn blir d med dig inom några år (pga av min ålder) jag vet att tajmingen är katastrofal för honom oxå...separerad förra sommaren, inget stadigt boende. fick en riktig smäll ekonomiskt o han har kämpat för mig och allt i sitt liv...så händer detta.han har panik. o han vill INTE bli pappa nu...behåller jag är mitt endas HOPP som jag tror ni andra kvinnor delar att dom ska se lilla knyttet o sen ändra hela inställningen...i hans fall kommer han det. men va händer mellan oss resten av graviditeten o efter....kommer sveket att få han att lämna mig ? vet ej?? men sånt är viktigt oxå..hur känner ni..?? behålla o va ensam o sakna mannen i ditt liv..göra abort o ha ett underbart förhållande utan barn...finns ingen som denna man o vill inte förlora honom..men min själ vill ha detta kärleksbarn  o jag med...ahhh vilka beslut...
    Jag hade behållt barnet.  Tro mig, en partner väger fjäderlätt jämfört med ett barn och all glädje och kärlek det skänker. Om jag ska vara brutalt ärlig så är kanske också detta din sista chans att bli mamma om du är 43...

    Ingen lätt situation alls, jag rådde ts att kontakta mvc för att få råd och stöd och jag säger samma till dig.  
    Lycka till!
  • loka2000

    ja den tanken blir mer o mer relavant oxå i allt annat...min ålder och frågan vill jag ha barn även om jag blir ensam nu.om han väljer att göra slut för att jag behåller? många frågor snurrar...man kanske inte kan få allt? önskade att vi va tillsammans i detta ...som det ska vara..när man älskar varann., alla säger som de flesta ..behåll barnet om en abort kommer förstöra relationen och ditt välmående framöver..

  • Vinterankan
    Anonym (svårt) skrev 2014-06-08 16:11:58 följande:
    Vi har pratat om att skaffa syskon men om två-tre år. Storebror är 4 år. Vårt förhållande går i vågor men det gör väl alla förhållanden. Jag skulle vilja påstå att vår relation är mer stabil än mina vänners förhållanden. Jag har försökt att komma på anledningar till varför han inte vill. Det ända han säger är att han inte är redo just nu och att han kan tänka sig barn om 1-3 år. Jag har sagt att jag hade gått med på det han säger om jag hade velat bli PLANDERAT gravid just nu. Men nu har det redan skett och då går jag inte riktigt med på att det ska räcka med att man säger att man inte är redo för att genomgå en abort. Jag gjorde en abort för en massa år sedan (tonårsförälskelse) och det var så psykiskt jobbigt. Jag mådde dåligt och tänkte på barnet jag inte fick i flera år. Nu i efterhand är jag glad över aborten men det är så jävla påfrestande att genomgå en abort. Synd att han inte kan förstå det.

    Ja i så fall så finns det väl inga rationella skäl till att säga nej. Om det inte är så att han egentligen inte alls vill ha ett till barn men spelar bort det med "om några år" och sedan när några år gått så är storebror så stor att man kan komma med argumentet att inte behöva börja om med småbarnsåren, storebror är ju så stor nu så de kommer inte få något utbyte av varandra osv osv.
  • Anonym (ej tvingad)
    loka2000 skrev 2014-06-08 11:29:54 följande:
    ps barnet är önskat av mig nu...jag älskar honom o han mig o för mig är det ett kärleksbarn ...för onom jordens undergång.han har INTE sagt att han lämnar mig än el kommer det om jag behåller..men alla säger tar man ett eget beslut mot den andras vilja måste man utgå ifrån att man kan bli ensam o då får man INTE bli arg , bitter, el något,,,han sa sin önskan. o jag får leva med hans val o visa respekt,
    Nej, alla säger inte så. En del uttalar sig så puckat men det blir till deras fall. 
    Beslutet om barn eller inte tas naturligtvis redan innan det blivit någon befruktning, dvs före samlaget. Det är då man får bestämma sig om man är beredd att ta konsekvenserna för en ev graviditet. 

    När kvinnan är gravid är ju barnet redan en realitet och om ingen missbildning eller olycka föreligger kommer den människan att fortsätta utvecklas kanske nästan omkring hundra år framöver. Fosterstadiet är bara en fas i människans utveckling och det krävs yttre våld mot fostret för att det ska dö. 
    Detta svåra beslut läggs på kvinnan och kallas frihet, men ofta är det så att mannen använder denna abortlagliga "frihet" att avliva barnet man väntar istället för preventivmedel.

    Att då säga att det är kvinnan som tvingar mannen att bli pappa, vilken bullshit! Hon har väl knappast våldtagit karln, eller?

    Sanningen är att fega män försöker tvinga kvinnor till abort. En del är då lättskrämda harar som agerar i fruktan och feghet och förvirring, sen  blir de kanske bittra och tycker att mannen tvingade dem. Men ingen man kan egentligen tvinga en kvinna såvida han inte nästintill mördar dem båda, för kvinnan har rätt att fatta beslutet.

    En modig kvinna slåss för sitt barn och sin rätt däremot och tar inte emot skit från dårar.
  • Jeaninne

    Jag tycker inte att du ska göra abort. Inte under dessa fördelaktiga omständigheter i övrigt, och i synnerhet inte som din son kommer att ha mer glädje av ett syskon som är nära i ålder, än ett som kanske är fem år yngre.

    Man ska inte heller gå på övertalningsförsök av typen "du vet att du alltid har velat åka jorden runt /sätt in annat som du velat göra/. NU kan vi göra det - om du bara gör abort. Annars går det inte." För chansen är väldigt stor att det aldrig blir någon resa (whatever). Vet jättemånga tjejer som blivit lurade på det sättet. Sedan sitter de där - utan varken karl eller barn - och ingen att göra resan med ändå...

  • Jeaninne
    Anonym (svårt) skrev 2014-06-08 16:11:58 följande:



    Vi har pratat om att skaffa syskon men om två-tre år. Storebror är 4 år. Vårt förhållande går i vågor men det gör väl alla förhållanden. Jag skulle vilja påstå att vår relation är mer stabil än mina vänners förhållanden.
    Jag har försökt att komma på anledningar till varför han inte vill. Det ända han säger är att han inte är redo just nu och att han kan tänka sig barn om 1-3 år.

    Jag har sagt att jag hade gått med på det han säger om jag hade velat bli PLANDERAT gravid just nu. Men nu har det redan skett och då går jag inte riktigt med på att det ska räcka med att man säger att man inte är redo för att genomgå en abort.

    Jag gjorde en abort för en massa år sedan (tonårsförälskelse) och det var så psykiskt jobbigt. Jag mådde dåligt och tänkte på barnet jag inte fick i flera år. Nu i efterhand är jag glad över aborten men det är så jävla påfrestande att genomgå en abort. Synd att han inte kan förstå det.
    Nu läste jag det här. Då tycker jag att det är HÖG tid att ni skaffar syskon! Det kommer ju redan att bli fyra-fem år emellan dem. Det är mycket i barndomen - de syskonen lever inte i samma värld, samma skola, samma kamratgrupp. Det dröjer innan de kan umgås som vänner. Väntar ni ytterligare, så att det blir sex-sju år emellan barnen, så blir det knappast någon syskonkänsla alls. De kommer att bli som två endabarn som under några år växer upp under samma tak, bara.
  • Anonym (nä)
    Jeaninne skrev 2014-06-10 23:31:06 följande:
    Nu läste jag det här. Då tycker jag att det är HÖG tid att ni skaffar syskon! Det kommer ju redan att bli fyra-fem år emellan dem. Det är mycket i barndomen - de syskonen lever inte i samma värld, samma skola, samma kamratgrupp. Det dröjer innan de kan umgås som vänner. Väntar ni ytterligare, så att det blir sex-sju år emellan barnen, så blir det knappast någon syskonkänsla alls. De kommer att bli som två endabarn som under några år växer upp under samma tak, bara.
    Håller inte med. Bara för att det är kort emellan barnen betyder inte det att man blir bästa vänner eller att man inte har ngn syskonkärlek om det är för långt emellan...
    men detta är vad många säger vet jag, jag och min bror är sju år emellan och vi är jätte tighta nu som vuxna.

    Föräldrarna tvingade tex aldrig mig att passa lille bror bara för att jag var så mkt äldre...

    Vet ngr som är ett år emellan dom var ovänner som barn hela uppväxten, konkurrerade med varandra o tävlade men är bra nu som vuxna.
    Jag tror mkt beror på uppfostran och vad ens föräldrar har för tanke kring det liksom...
  • Anonym (gravid)

    Är i samma sits, plussade igår och fadern vill att jag gör abort. Vi har dock ett jobbigt bagage som gör att han backar, tror jag. Han har gått runt och sagt "tar det sig så tarr det sig och vi får prata om det då.." o nu är jag gravid. Ätit ppiller sen min snart 5 åriga son föddes och gjort en gastric bypass vilket gör att mina ppiller inte är lika starka som innan. Jag grät hela kvällen igår och vill inte göra abort men vill inte förlora honom heller :(

  • Anonym (H)

    Jag känner med dig ts, verkar vara som en rävsax. Hade jag varit du så hade jag funderat över vilken sorts pappa han skulle bli till det kommande barnet. Du känner honom, kommer han ta till sig barnet ändå? Kommer han strunta helt å bara bry sig om storebror eller kommer han strunta i båda barnen?

    För 1,5 år sen blev jag gravid å vår son var knappt 4 månader. Trots att det gjorde ont tog jag beslutet att göra abort för att jag inte kände att det var rätt för något av barnen. Nu vill vi bli gravida å har velat det i några månader. Eftersom det inte verkar ta sig än så har det satt griller i huvudet på mig. Bara för att det var lätt då betyder inte att det kommer va lätt sen. Det är något som kan vara bra att diskutera med din man. Sekundär barnlöshet verkar vara vanligare än man tror. Än så länge ångrar jag inte aborten. Men om vi inte får fler så kommer jag förbanna mig själv så länge jag lever. Det är ett svårt val du har. Å det är bara du som kan ta det.

    PS jag har lovat mig själv att aldrig göra en abort igen (undantag att barnet inte skulle må bra) å sagt det till min man. Sen är det upp till honom å vara klok om han inte vill ha fler om vi lyckas få en till.

  • Anonym (Harkel)
    Jeaninne skrev 2014-06-10 23:31:06 följande:
    Nu läste jag det här. Då tycker jag att det är HÖG tid att ni skaffar syskon! Det kommer ju redan att bli fyra-fem år emellan dem. Det är mycket i barndomen - de syskonen lever inte i samma värld, samma skola, samma kamratgrupp. Det dröjer innan de kan umgås som vänner. Väntar ni ytterligare, så att det blir sex-sju år emellan barnen, så blir det knappast någon syskonkänsla alls. De kommer att bli som två endabarn som under några år växer upp under samma tak, bara.



    Min ena syster är 4 år äldre än mig. Vi var som katt och hund hela uppväxten. Inte förrän jag fick barn på ett ungefär så började det bli bättre. Sonen är nu 8 år, jag är 29 och syrran 33. NU kan vi umgås och prata som syskon.

    Min andra syster är 10 år äldre än mig. Vi har ALLTID stått varandra nära. Hon är den jag vänder mig till när det är något. Och har alltid varit. När jag vaknade av mardrömmar när jag var liten var det henne jag gick in till. När vi inte kunde sova pga åskan (vi är rädda båda två) så sagt vi uppe tillsammans. Jag väntar nu mitt andra barn, och min syster skall vara med på förlossningen. Jag, sambon och sonen har tom flyttat närmare min syster och hennes familj.

    Med andra ord. Jag håller inte med dig alls
  • Anonym (svårt)

    Hej alla som har stöttat och kommit med goda råd.

    Jag vill bara berätta att vi har beslutat att behålla barnet. Idag var vi på ett inskrivningssamtal och pappan till barnet blir mer och mer positiv till graviditeten. :)

  • Jeaninne
    Anonym (svårt) skrev 2014-07-01 19:46:33 följande:

    Hej alla som har stöttat och kommit med goda råd.

    Jag vill bara berätta att vi har beslutat att behålla barnet. Idag var vi på ett inskrivningssamtal och pappan till barnet blir mer och mer positiv till graviditeten. :)


    Underbart!

    Det här beslutet kommer du att vara glad åt hela ditt liv!
  • trolliz

    Brukar ju vara en chock hos pappan i början. Glad jag blir att han blir mer positiv.

    Min kille ville först i en sekund att jag skulle göra abort men tog sen sin roll när han insåg att jag bestämdt mig. Aldrig att jag skulle ta bort vårt barn för hans skull!

    Lycka till nu!

Svar på tråden Behöver stöd och råd! Är gravid men han vill att jag gör abort.