Vill inte vara nära min man ... alls. Går det att återuppliva en attraktion som dött?
Ja, som rubriken lyder har jag inga sexuella känslor kvar för min man. Vill inte ens krama honom om jag kan slippa men gör det ibland. Kyssas gör vi inte längre och sex var ett år sen säger han.
Att jag tappat lustkänslorna för honlm har inte skett över en natt. Vi har varit tillsammans i över tio år och jag har varit mer eller mindre upptagen med dåligt psykiskt mående, samtidigt som han inte heller mått bra, så vi har fjärmat oss från varann och levt närmast separata liv - bara under samma tak.
Sjukdom/skada under en period förvärrade detta. De senaste åren har vi börjat prata mer öppet med varann, och vi kan verkligen prata. Han är en god lyssnare, dömer inte i första taget och är också bra på att själv uttrycka känslor. Det är en av de egenskaper jag älskar honom för.
För ja, jag älskar honom fortfarande.
Det är bara det att jag inte tänder på honom längre. Alls. Ibland kan jag till och med känna lite avsmak när jag tittar på honom eller känner lukten av honom, och jag skäms för att jag tydligen är så ytlig att jag bryr mig om att han gått upp i vikt och fått väldig dålig ork och ofta luktar svett och dålig andedräkt. Jag vill inte vara så ytlig - jag vill ju vilja ha honom - men jag kan inte tvinga mig att vara nära.
Vi har visserligen aldrig haft någon superpassion, men nu vill jag inte ens sitta nära i soffan. Och barn, som jag börjat fundera på, kommer ju faktiskt inte med storken.
(Nu vet jag inte om jag vill ha barn med honom heller, i och för sig.)
Det är möjligt att vi faktiskt kommer att gå isär, men som det är nu skulle det i så fall ske på grund av mitt beslut. Men jag är inte redo än, jag vill inte bara kasta bort vår historia utan ett försök till.
Vi har pratat och prataR om detta, att vi vill olika mycket, och vi grälar inte utan kan som sagt prata. Det är det fysiska som inte längre går för min del (och han pressar mig inte).
Finns det någon här som varit i någon liknande situation och som känner igen sig? Jag skulle verkligen uppskatta att höra från er - hur har ni tacklat saken, hur jobbar man på att komma nära igen när man känner motvilja? Hur väckte ni lusten till den andre igen?
Eller, om det blev så, hur kom ni fram att lusten inte gick att väcka?
Hoppas på seriösa och gärna nyanserade svar -för mig är detta ingen svart-vit, polariserad, självklar fråga.
