Hur mycket förmanar ni/säger till/uppmanar era barn per dag?

För ofta
Jag övar jättemycket på att vänta (håll tyst! Låt dem känna själva är sånt jag säger till mig själv dagligen) men jag vet att jag är ganska kontrollerande och ibland tar det överhanden.

Jag har kontrollbehov och är extremt nojig att de ska göra illa sig eller andra. Därav hälften av mina förmaningar...

Väldigt olika.

Vår 6-åring är rätt krävande just nu så där blir det en del man måste styra upp när han kastar saker, ger sig på syskon och annat.

Men när det gäller sånt de kan göra sig illa på är jag rätt kylig. Konstaterar mest att det där är kanske inte världens bästa lek, någon kommer gråta innan det är slut och 99 ggr av 100 så slutar ändå inte ungarna och någon gråter innan det är slut. Men till nästa gång har de lärt sig om det gjort nog ont. Egenupplevd smärta är det enda som biter på mina ungar.

Självklart måste jag ingripa om det är livsfara eller risk för riktigt allvarlig skada men det är ju väldigt sällan ändå.

Nu har jag kommit en lång bit på väg men jag kan känna igen mig, det jag tror på och som jag har lärt mig är att vi både skadar oss själva och andra genom att vara kontrollerande. Jag studerar just nu men har jobbat extra inom äldrevården i sommar och något som en dam (runt 80) sa till mig satte sig verkligen. Hon sa (som jag minns det) att "dina barn bryr sig inte om hur städat ni hade det, de bryr sig om hur roligt ni hade det" Hon berättade hur hon (som jag) alltid städade upp köket samtidigt som de bakade tillsammans, en dag fick hon för sig att låta det vara och slickade ur skålen tillsammans med barnen. Barnen tyckte det var underart. Ja, hon har berättat så många historier och allt handlar om att ge barnen tid och att vara där och då och inte någon annanstans.
Kanske OT men jag tror  att just kontrollbehov kan ställa till det och göra det mindre roligt att vara barn och förälder.

Det du beskriver tror jag dock alla föräldrar med mindre barn går igenom dagligen mer eller mindre.

Galet mycket!

I perioder tjatar jag för mycket. Det beror på barn och ålder. Min 10-åring fick mest höra "Stopp!" när hon var 3-4 år gammal. Hon var en sådan där smitare, som jämt skulle springa i väg. Hennes bror fick lära sig en sedelärande historia om "Magistenarna" utanför ICA. Det var magiska kullerstenar som gjorde att man trillade så fort man sprang. Den historien berättade jag, sedan jag ledsnat på att tjata om att vara försiktig där ...

Kreativt föräldraskap!

Jisses, hela dagarna känns det som
Tjejerna är 10, 8 och 4 år gamla och alltid är det nån av dem jag får tjata på/förmana mm.

Usch..lite för mycket av den varan här också.
Svårt att styra det där, tyvärr, det är som om tillsägelserna går på autopilot... de bara kommer.
Men jag försöker verkligen tänka på att minska ner, för det är så himla trist för både förälder och barn med sånt där tjat. Och jag tror att man hämmar barnen med för mycket tillsägelser också.

Jag försöker byta ut verbala tillsägelser mot fysiska i den mån det går, ex. ta bort hans hand från näsan istället för att säga: "Jag vill inte att du petar i näsan!" och flytta undan tallriken istället för att säga: "Jag vill inte att du leker med filmjölken" och ta ifrån honom leksaksbilen istället för att säga "Hacka inte med bilen i bordet, det blir fula märken!", etc.