Är det för dyrt för papporna att vara hemma?

Jag tycker det är lite tragiskt att en hög levnadsstandard är viktigare än relationen med sitt barn.. För det är ingen hemlighet att barnet har svårare att knyta an till en förälder som nästan aldrig är hemma...

Nu har jag själv inte barn än och har inte helt hundra koll på hur allt fungerar, men alla som skyller på att dom inte kan ta långa perioder ledigt tex på grund av att dom måste hålla sig uppdaterade, kan dom då inte ta 2-3 dagar i veckan så båda föräldrarna är lediga parallellt? 

Hur gör familjer där båda har "jätteviktiga" jobb eller där båda är egenföretagare och inte kan dumpa jobbet i ett halvår? Lämnar bort barnet till någon annan direkt? Jag skulle inte tro det.. Vill man så går allt att lösa... 

Tror att många skyller på ekonomin trots att det egentligen inte alls är den rätta anledningen till varför kvinnan tar den största delen.
Många kvinnor verkar ju anse att det är deras rättighet att vara föräldralediga. Mamman är tydligen bäst.
Papporna verkar inte bättre dom då som låter det bli så.

Jag tjänar nästan dubbelt så mycket som min sambo, pappan till mitt barn. Jag är nu hemma 8 månader, sedan ska han vara hemma 8 månader. Hade det varit tvärtom hade vi gjort likadant.

Men nu så är det ju så att höginkomsttagare och välutbildade mycket oftare delar lika på föräldraledigheten än andra par. Det är också en anledning till att ex skilsmässor är mer ovanliga bland höginkomsttagare, en delad föräldraledighet ger ett mer jämnstält förhållande och därmed ett lyckligare förhållande.

Har man inte råd att dela på föräldraledigheten så har man inte råd att skaffa barn enligt mig. Ett barns tid med båda sina föräldrar är otroligt viktig i flera olika perspektiv.

Tyvärr ser man allt för ofta kvinnor här på FL som desperat vill ha barn NU trots att dom inte har jobb och utbildning. Dom skriver " Min sambo tjänar bra" " Min sambo har fast jobb" osv. Sedan skiter dom fullständigt i möjligheten att dela föräldraledigheten eller chanserna att försörja sig och barnet om det tar slut. Nä då är det viktigare att bli en ung förälder eller få barn NU än att skapa goda ekonomiska förutsättningar.....

Vi delade på dagarna men inte ledigheten.Jag var hemma hela första året utan fp.Min man 2-3 månader på sommaren och därefter 1-2 månader/år upp till 8 års ålder.På flertal lov använde han sina under alla år.Hade han varit pappaledig istället för mig första året hade dagarna tagit slut eftersom han hade huvudinkomsten.Så visst delade vi på dagarna men inte ledigheten.

Visserligen halkade du in på ett annat ämne nu men är det så att skiljsmässotalen är lägre bland högutbildade än de som t.ex. bara gått gymnasiet.

Jo det är väldigt stor skillnad faktiskt. Välutbildade skiljer sig sällan. www.scb.se/Statistik/_Publikationer/LE0001_2011K02_TI_06_A05TI1102.pdf www.dn.se/nyheter/sverige/utbildning-och-alder-avgorande-for-skilsmassa/

www.sydsvenskan.se/sverige/hog-utbildning-basta-skyddet-mot-skilsmassa/

Så receptet på ett hållbart äktenskap är att plugga länge, vänta med barn, leva jämnstält och absolut inte bilda par innan man fyllt 25 år. ;)

Så snacket att " jättemånga skiljer sig" eller " ingen tar äktenskapet på allvar längre" gäller nästan bara lågutbildade och unga.

Kan det beror på att högutbildade oftare följer sin hjärna än sitt hjärta?

Det tror jag inte. Enligt forskningen så är ju högutbildade lyckligare i större utsträckning också.

Jag tror det beror på kultur, familj och umgänge. Barn ärver ju ofta sina föräldrars studietradition. I familjer där man i regel inte studerar utan istället nöjer sig med att sitta i kassan på ica ( inget fel i det alls) så skaffar man ofta barn tidigare och gifter sig/bildar par tidigare.

Högutbildade kommer ofta från familjer där man av tradition inte skaffar barn för tidigt. Därför har man ingen brådska med att finna en partner för stadigvarande parbildning. Som studerande reser man dessutom oftare och möter nya människor.

Genom att gifta sig tidigt och skaffa barn tidigt så hinner man inte mogna fullt ut som människa och kan då göra misstag i valet av partner. Då hjärnforskningen visar att man i genomsnitt inte har en fullt utvecklad hjärna för än man fyllt ~25 år.

Hjärnans färdigställande vid 25 års ålder blir extra intressant när man tar in det fakta från SCB att just förhållande bildade innan 25 års ålder ofta spricker, medans förhållande efter denna ålder har en förhöjd chans att hålla. Det finns med stor sannolikhet ett samband.

Men nu är jag helt o.t. ;)

Men jag tror säkert det finns ett samband med TS. Som välutbildad så delar man på föräldraledigheten och får därmed ett lyckligare förhållande som håller längre ;) Eller så är det så att välutbildade väntar längre med att skaffa barn och därför har en tryggare ekonomi och ett bättre förhållande som då gör att man delar på föräldraledigheten .

Det är väl lite hårt sagt, skulle jag gjort abort för att min sambo inte hade råd att vara hemma.
Jag kan hålla med om att om man medvetet planerar barn, så bör man ha tryggat sin framtid, men ibland blir en kivnna gravid lite fel här i livet och då tycker jag nog att man inte ska behöva avbryta graviditeten för att det inte finns utrymme eller pga andra situationer, kan dela på föräldrarledigheten.

Trams!! Ja det är dyrt att vara hemma med sina barn om man är höginkomsttagare men det är sällan vi kvinnor kan/vill använda det som ursäkt. Har man hög lön får man helt enkelt de det som en investering. Jag får ut 28 000 mindre rent i månaden när jag är föräldraledig (hemma 11 månader så totalt över 300'). Det är väldigt mkt pengar men helt klart värt det för att få vara med mitt/mina barn när de är små. Mannen är hemma 7 månader men tappar inte riktigt lika mkt varje månad...

Visst blir det tajt men helt klart mer värt det än att "köpa en ny bil", "renovera badrummet" eller köpa någon dyr resa.

Fast jag tror det ytterst sällan rör sig om detta som man väljer att inte vara hemma.
Det kan vara så enkelt att en sänkning av inkomst skulle innebära att de äldre syskonen får sluta med roliga aktiviteter (det är inte alltd alla som har endast förskolebarn hemma, det kan finnas tonåringar också)
Att man kanske är tvungen att sälja huset etc.

Den som tjänar mest förlorar mest på att vara hemma.
Så enkelt är det.

Men det är väl en bedömning man gör innan man skaffar fler barn? Typ : Kommer våra befintliga barn att bli lidande om vi skaffar fler?

Vill man att ens barn ska växa upp i en jämställd miljö med goda värderingar och samtidigt ha råd med hobbys så kan man inte skaffa hur många som helst.

Sen vet jag att somliga skaffar mängder med ungar och är nöjda med att leva på bidrag osv. Men det är väl upp till varje förälder att skapa den uppväxt som man anser att ens barn mår bra av och behöver.

Är man dessutom så beroende av pappans lön att allt rasar om den minskar så lever man ganska farligt. Tänk om pappan blir sjukskriven ett år ( samma minskning av inkomster som vid föräldraledighet). Behöver man då gå ifrån hus och låta barnen sluta med intresse osv så har man levt över sina tillgångar. Eller skaffat barn innan man hade en ekonomi som tillät det..

Fast nu tänkte jag mer på där man kanske inte planerat in barnet, utan man blir oplanerat gravid och att man då inte kan ställa om kostnaderna hur som helst.
Och kanske  att inte vill leva supertight och leta röda priser och snåla max, utan möjligheten att kunna leva ett OK liv, Det kanske är dessa extra tusenlapparna som gör att man ha luft i ekonomin.

Jämställt kan man ha på flera sätt, det är inte bara barnledigheten som är avgörande

Nej! Så enkelt är det verkligen inte!

När man verkligen räknar på det och tar hänsyn till skatteeffekter och jämställdhetsbonus så är det till och med så att man i många fall förlorar på att den som tjänar minst är hemma!

Alternativt att inkomstförlusten inte är så stor som man intuitivt tror!

Det är nog tyvärr så att många tittar enbart på bruttoinkomsterna och konstaterar att man "inte har råd" att den som tjänat mest är hemma lika mycket...