Frågan kom upp i en annan tråd och jag är nyfiken på er syn på detta.
Som jag förstår det ser det olika ut i landet, vissa kommuner erbjuder även barn till föräldralediga tid på fritids och andra gör det inte. Vad tycker du, ser du någon poäng med fritids för barn med föräldraledig förälder eller verkar det onödigt då föräldern ändå är hemma?
Jag vill påstå att svaret inte är så enkelt som ja eller nej. För det flesta barn tycker jag absolut inte att det finns något behov av att gå på fritids när föräldrarna är hemma/föräldralediga. Däremot finns det barn med "speciella behov" som kanske behöver extra hjälp och uppmärksamhet som är svårt för föräldrarna att tillgodose när de är föräldralediga och har en liten bebis att ta hand om. Jag anser alltså att det är en bedömning som bör göras efter varje barns behov (absolut inte föräldrarnas). Jag tycker däremot inte att de ska behöva vara varje dag och ha väldigt långa dagar för ett vem är viktigast för ett barn - jo, föräldrarna!
Mina barn har inte varit på fritids när jag varit föräldraledig. Däremot va den äldsta på dagis 15 timmar/vecka när vi fick lillasyster. Hon hade ett enormt behov av att träffa sina kompisar och eftersom "alla andra" föräldrar jobbade så va det inte så lätt att tillgodo se det behovet. Hon gick alltså 3x5 timmar i veckan.
Annars har barnen gått sina timmar i skolan och sen fått ta med sig sina kompisar hem för att leka på eftermiddagarna precis som vi gjorde när jag själv va liten.
Fast jag avskyr godtycklighet. Att söka dispens för att jag ser att mitt barn har ett behov, att vara utlämnad till någon på kommunen som ska tycka till utan att känna barnet. Det blir alltid godtyckligt.
Jag har sett framför mig att om jag skulle vara föräldraledig så hade jag börjat plugga på deltid för att försäkra mig om rätten till fritids för mitt barn. Sen hade vi, barnet och jag, bestämt tillsammans från dag till dag eller vecka till vecka vad som är lagom, när man ska hämta, när man ska ta hem kompisar osv. Utifrån hur dagarna ser ut i övrigt i skolan och hemma. Så något 15-16 varje dag hade det inte varit fråga om. Och åh vad många jag träffat på som ser det på samma sätt som jag. Som ser att det är viktigt för barnet att komma in i gruppen och höra till. Jag ber inte om ursäkt för att jag känner så.
Men mitt barn, mitt ansvar, självklart!
Numer verkar det som att det enda man som förälder ska "klara" är att vara hemma första året med barnet. Efter det ska man fixa kvällsmat för alla andra måltider äts på förskolan/fritids och sen ska man orka hadrm hemma på helger, om ingen far/morförälder tar barney så man får egentid. Förskolan, fritids och skolan fostrar, undervisar och förvarar barnen, föräldrarna knullar fram dem!
Det här är ju förutsatt att föräldrarna håller ihop efter barnets födelse, för annars ser man som förälder barnet ännu mer sällan, vilket inte tycks bekomma många föräldrar. Barnet "kommer in i gruppen" och "socialiseras" medan föräldern får egentid.
Tänket är helt främmande och sjukt i min uppfattning, varför ha barn om man inte vill umgås med dem? Det går utmärkt att ta hem kompisar till hemmet när barnet inte går på förskola/fritids!
Numer verkar det som att det enda man som förälder ska "klara" är att vara hemma första året med barnet. Efter det ska man fixa kvällsmat för alla andra måltider äts på förskolan/fritids och sen ska man orka hadrm hemma på helger, om ingen far/morförälder tar barney så man får egentid. Förskolan, fritids och skolan fostrar, undervisar och förvarar barnen, föräldrarna knullar fram dem!
Det här är ju förutsatt att föräldrarna håller ihop efter barnets födelse, för annars ser man som förälder barnet ännu mer sällan, vilket inte tycks bekomma många föräldrar. Barnet "kommer in i gruppen" och "socialiseras" medan föräldern får egentid.
Tänket är helt främmande och sjukt i min uppfattning, varför ha barn om man inte vill umgås med dem? Det går utmärkt att ta hem kompisar till hemmet när barnet inte går på förskola/fritids!
Numer verkar det som att det enda man som förälder ska "klara" är att vara hemma första året med barnet. Efter det ska man fixa kvällsmat för alla andra måltider äts på förskolan/fritids och sen ska man orka hadrm hemma på helger, om ingen far/morförälder tar barney så man får egentid. Förskolan, fritids och skolan fostrar, undervisar och förvarar barnen, föräldrarna knullar fram dem!
Det här är ju förutsatt att föräldrarna håller ihop efter barnets födelse, för annars ser man som förälder barnet ännu mer sällan, vilket inte tycks bekomma många föräldrar. Barnet "kommer in i gruppen" och "socialiseras" medan föräldern får egentid.
Tänket är helt främmande och sjukt i min uppfattning, varför ha barn om man inte vill umgås med dem? Det går utmärkt att ta hem kompisar till hemmet när barnet inte går på förskola/fritids!
Fast går man inte alls på fritids så är man ju inte med alls. Faktiskt. Skoldagen är ju en verksamhet som fokuserar på vissa saker. Fritids har en annan verksamhet med andra mål.
Så här skriver Skolverket/läroplanen:
"Uppdraget [för fritidshem] handlar bland annat om att stödja elevernas sociala och allmänna utveckling, utvidga och fördjupa deras kunskaper och erfarenheter, samt erbjuda en meningsfull fritid. Eleverna får även träna på demokrati, inflytande och ansvar i praktiken. Betydelsefulla inslag i verksamheten är lek, rörelse och skapande arbete."
Är man inte med på fritids alls så är man ju helt utanför de grupper som kan skapas där. Man kan inte dagen efter prata om samma saker som de övriga barnen (eftersom jag gissar att en majoritet av barnen i fklass går på fritids). Så det är ju inte så att den som inte går på fritids nästan "är med på allt och hela tiden". Utan de är inte med alls.
Men som jag skrev tidigare, vi är två föräldrar som hade det ganska tufft på kompisfronten under uppväxten, på olika sätt. Det här har präglat oss och vi vill på alla sätt hjälpa våra barn att verkligen känna kompisgemenskap. Ni må tycka att det här är fel väg men vi tror på den som en del i allt. Att ta hem kompisar är förstås också viktigt.
Nej, det är klart att man inte går på fritids om man inte går på fritids, men då är vi ju tillbaka vid det här att alla inte kan göra allt och att olika saker har ett egenvärde dock inte exakt detsamma. Här dit vi flyttat spelar i stort sett "alla" killar fotboll i traktens fotbollsklubb. De som inte är med är "utanför" och kan självklart inte delta i "snacket". Men det finns de föräldrar som inte kan för att träningen startar relativt tidigt. Det finns barn som inte har ett fotbollsintresse. Är dessa då socialt isolerade/utanför för att de inte deltar? Något som helst kommunen skulle reglera så att inget barn riskerar att känna sig utanför?
Sedan, läroplaner i all äran. Om en verksamhet inte är i närheten att uppnå det som sägs så hamnar det hela kanske i ett något annat läge? Det är ju inte heller så att detta är mål som man enbart kan nå på fritids.
Jag förstår att ni känner som ni gör och därför tycker jag inte att det ska vara ett val som fattas av just föräldrar utan efter barns behov. De barn som är i behov av fritids ska gå där, men det är inget generellt behov och inte ett beslut som ska fattas av föräldrar.
Många jublar här över flickan som skrev till kommunpolitikerna och fick dem att gör ett undantag för föräldralediga barn. Jag känner inte likadant. Kanoninitiativ från flickans sida, men utöver det......nej. Jag har jobbat med barn tillräckligt länge för att konstatera att det knappast är ett barn i utanförskap, snarare tvärt om. Det är en trygg och stark 8-åring som har stabil stöttning från föräldrar kunskapsmässigt och socialt, och med en god kamratkrets (det är ju den hon saknar när hon inte är på fritids, vilket inte är konstigt). Då tänker jag på alla de barn som inte har allt detta, som lever i ett verkligt utanförskap mitt i gemenskapen. Som är hänvisade till fritids för att deras föräldrar arbetar. Som befinner sig i den typ av miljö som skolverket konstaterar är mycket vanlig på fritids . Vem lyssnar på dessa....tysta....röster?
Jag blir mest ledsen av hela den här diskussionen. Hur vi prioriterar....även om det inte är av illvilja.
Har ett barn BEHOV av fritids - oavsett orsak - så tycker jag att barnet ska få möjlighet att gå där, men då ska det handla om just barnets behov och inget annat. Jag tycker inte att det är försvarbart att alla barn ska gå på fritids oavsett vad föräldern gör för att de tycker att det är tråkigt att missa eller för att det är praktiskt för den vuxne när det finns så många barn som verkligen far illa (även om inte just ditt barn gör det) för att verksamheten går på knäna.
Men man måste givetvis inte tycka likadant.