Umgängessabotage??
Jag har ensam vårdnad och vi har inget fastställt umgänge, kan han anmäla mig för umgängessabotage om jag gör som barnet vill och inte upprättar några tider med honom??
Barnet är 10+
-
-
Svar på tråden Umgängessabotage??
-
Varför hatade du att åka hem till din pappa på umgänget?smulpaj01 skrev 2014-09-24 12:08:33 följande:
Jag fullkomligt HATADE att åka till pappa på umgänge när jag var liten, Jag och brorsan låste in oss, rymde eller bara gallskrek.
Vi slapp till slut och det hoppas jag ditt barn också får göra ts?!
En helg fick jag ta med en kompis och då gick det lite lättare.
Tvinga inte barn som inte vill, det är barn misshandel
-
Men skulle det vara bättre att växa upp utan pappa bara för att mamman inte uppmuntrade till det?smulpaj01 skrev 2014-09-24 12:08:33 följande:
Jag fullkomligt HATADE att åka till pappa på umgänge när jag var liten, Jag och brorsan låste in oss, rymde eller bara gallskrek.
Vi slapp till slut och det hoppas jag ditt barn också får göra ts?!
En helg fick jag ta med en kompis och då gick det lite lättare.
Tvinga inte barn som inte vill, det är barn misshandel
Jag säger varken bu eller bä på varken mamma eller pappa MEN båda föräldrar borde se till att ha ett förhållande med sina barn och att barnen har ett fungerande förhållande till den andra förälder.
Har man en förälder som vill, som i detta fall pappan, så skulle jag som mamma i alla fall föreslå att han kommer hem till oss och har umgänge där i några månader tills barnet känner att den vill åka med pappan. På så sätt så är barnet tryggt men samtidigt får en möjlighet att bygga upp en relation till pappan.
Detta kräver så klart två vettiga föräldrar som agerar för barnets bästa! Att bara skylla på att "barnet inte vill" köper jag inte. Barnen känner av mammans känslor och agerar utifrån det.
Sen om pappan i detta fall inte går med på något vettigt utan kräver umgänge av ren princip, ja då får man dra det vidare! -
För att jag var väldigt blyg och kände inte min pappa. Jag var ofta hungrig men vågade inte säga det.Anonym (ja) skrev 2014-09-24 12:17:14 följande:Varför hatade du att åka hem till din pappa på umgänget?
Han var inte dum, bara totalt ointresserad av mig och brorsan. -
Mycket som är irrelevant i texten och lite som faktiskt är relevant.Anonym (Mamis) skrev 2014-09-23 20:31:06 följande:
Lite bakgrund.
Pappan är fruktansvärt svartsjuk i sina förhållanden och på tiden vi var tillsammans blev jag till slut så nertryckt att jag inte vågade göra någonting och har väl blivit kallad alla fula ord som finns och fått massor med blåmärken. En sommar gick jag med långärmat bara för att dölja alla blåmärken efter att han tagit hårt i mig. Sen så drack han mycket också och när jag skulle till att föda satt han hemma vid datorn och pimplade öl när jag gick med värkar. Sen körde han till förlossningen och satt där och gnällde om hur trött han var, visst det var mitt i natten men jag låg och skulle föda. Jag minns än idag hur han stank av öl och det förvånar mig såhär i efterhand att personalen inte påpekade det.
Jag hade redan under graviditeten fått nog och sa vid ett par tillfällen att jag inte pallade mer och att han fick flytta (min bostad) och det har det talats om mycket i efterhand, att jag ville göra slut när jag var gravid.
Dock så dröjde det ytterligare två år innan det verkligen blev så att jag kastade ut honom och det hade aldrig gått utan mina föräldrars hjälp då han blev fullkomligt tokig och skulle ha ihjäl oss.
Därtill kan nämnas pengaförskingring, spelberoende och inget tålamod med barn. Han låste ofta in barnet på dennes rum när hen var liten (omkring 2 år) för att han inte "orkade".
Farfarn är alkoholist och jag har fått höra att farmorn och faster pratat mycket skit om mig och min familj. Jag gjorde en polisanmälan på honom men det fanns inga bevis efter att vi separerat.
Jag är orolig för att allting är på liknande sätt nu som det var för 7,5 år sedan och då är det verkligen ingenting som jag vill att mitt barn ska behöva stå ut med, speciellt inte när hen nu själv säger att hen inte vill dit.
Jag har under alla år mått så fruktansvärt dåligt varje gång det varit hans helg och att jag skulle kunna njuta av lite "frihet" har inte ens funnits på kartan.
Och sen det här att han inte vill ta ansvar så han gick med på att skriva över vårdnaden på mig för ett år sedan.
Oj vad långt det blev, det bara rullade på.
Att pappan var en skitstövel tillsammans med dig känns troligt men det är inte relevant på något sätt i bedömningen av pappans lämplighet som umgängesförälder i nuläget.
Att han stängt in barnet som 2-åring låter helt klart som olämpligt föräldrabeteende. Men det hände för länge sedan.
Hur är pappan i dagsläget som förälder? Det är där fokus ska ligga? Vad vet du egentligen om hur pappan beter sig med barnet under umgängena? Kommer barnet hem med oförklarliga blåmarken eller andra skador. Kommer barnet hem smutsigt och ovårdat? Eller hungrigt? Vad säger barnet själv? Lämnas hen ensam hemma? Brukar pappa bli full? Slåss? -
Hur vet du att han var ointresserad? Tänk om han bara var ovan och tafatt? Och tänk om han inte älskade er tillräckligt för att ni inte fått chansen att bonda tillräckligt?smulpaj01 skrev 2014-09-24 12:23:13 följande:
För att jag var väldigt blyg och kände inte min pappa. Jag var ofta hungrig men vågade inte säga det.
Han var inte dum, bara totalt ointresserad av mig och brorsan.
Människor behöver inte vara onda för att de misslyckas. Mänskliga relationer är svåra för många och det blir lätt fel trots goda intentioner.
Nu vet jag inte alls hur det egentligen låg till i ert fall men tänk om ni (er pappa) kunde fått hjälp av bup eller socialtjänsten att få till en fungerande familj istället för att ställa in umgänget? -
Min mamma kämpade som en galning för att få mig till pappa på umgänge.. Hon tyckte det var viktigt att ha honom i mitt liv. Men till slut var det ohållbart att tvinga iväg mig. Jag mådde så otroligt dåligt där. Hemskt var detAnonym (?) skrev 2014-09-24 12:22:27 följande:Men skulle det vara bättre att växa upp utan pappa bara för att mamman inte uppmuntrade till det?
Jag säger varken bu eller bä på varken mamma eller pappa MEN båda föräldrar borde se till att ha ett förhållande med sina barn och att barnen har ett fungerande förhållande till den andra förälder.
Har man en förälder som vill, som i detta fall pappan, så skulle jag som mamma i alla fall föreslå att han kommer hem till oss och har umgänge där i några månader tills barnet känner att den vill åka med pappan. På så sätt så är barnet tryggt men samtidigt får en möjlighet att bygga upp en relation till pappan.
Detta kräver så klart två vettiga föräldrar som agerar för barnets bästa! Att bara skylla på att "barnet inte vill" köper jag inte. Barnen känner av mammans känslor och agerar utifrån det.
Sen om pappan i detta fall inte går med på något vettigt utan kräver umgänge av ren princip, ja då får man dra det vidare!
-
Nu har jag inte läst hela tråden, men ta kontakt med Familjerätten vid ditt socialkontor. Ett barn på 10+ har möjlighet att själv få bestämma om det vill ha umgänge med den andra föräldern eller inte.
(Man brukar säga vid 12 års ålder, men tar alltid i beaktande barnets vilja och mognad) -
Jag fattar väl att han är ointresserad när han aldrig någonsin pratade med oss. Tror du barn är oförmögna att uppfatta sånt ?Anonym (ja) skrev 2014-09-24 12:32:12 följande:Hur vet du att han var ointresserad? Tänk om han bara var ovan och tafatt? Och tänk om han inte älskade er tillräckligt för att ni inte fått chansen att bonda tillräckligt?
Människor behöver inte vara onda för att de misslyckas. Mänskliga relationer är svåra för många och det blir lätt fel trots goda intentioner.
Nu vet jag inte alls hur det egentligen låg till i ert fall men tänk om ni (er pappa) kunde fått hjälp av bup eller socialtjänsten att få till en fungerande familj istället för att ställa in umgänget?
Inte f#n ska man behöva blanda in soc och bup och göra ett ännu större h-vete för barnen? Nu tänkte du verkligen galet
-
Varför skulle buc/soc nödvändigtvis behövt innebära ett ännu större h-e för barnen? Tänk om er pappa hade problem i sitt föräldraskap/med sig själv som han skulle behövt få hjälp med?smulpaj01 skrev 2014-09-24 12:57:07 följande:
Jag fattar väl att han är ointresserad när han aldrig någonsin pratade med oss. Tror du barn är oförmögna att uppfatta sånt ?
Inte f#n ska man behöva blanda in soc och bup och göra ett ännu större h-vete för barnen? Nu tänkte du verkligen galet
Tycker du inte att barn förtjänar bra föräldrar? Ska man lägga ner all sån verksamhet och bara omhänderta alla barn vars föräldrar misslyckas? -
Stackars barn...Anonym (Mamis) skrev 2014-09-23 15:14:46 följande:
När anses barnet tillräckligt gammalt för att själv få bestämma då?
Men om det ändå kan bli en påtvingad dom eller om jag tvingar känns ju som skit samma egentligen. Jag tycker att det är tragiskt att inte pappan kan ha förståelse för barnet för en gångs skull och inte vara så egoistisk.
Hur går det till om det blir tal om tingsrätten då, tas det alltid kontakt med Familjerätten först då? Tänkte mest för om han bokar in ett möte med dom så kanske dom kan få honom att se det utifrån barnets behov också och att ett annat slags umgänge kanske hade varit på sin plats där barnet kan vara med och påverka istället för att det alltid ska ske på pappans villkor eller att det kan ske lite mer sällan eller något? Barnet lär ju inte bli mer positiv om det ska tvingas fram.
Vidrigt med såna "pappor" som istället av att behandla barnet så att han eller hon trivs hos honom försöker med hot och tvång och skyller på mamman. -
Rent allmänt gäller samma båda föräldrarna , men just nu handlar tråden om en pappa.Anonym (M) skrev 2014-09-24 13:11:35 följande:
Stackars barn...
Vidrigt med såna "pappor" som istället av att behandla barnet så att han eller hon trivs hos honom försöker med hot och tvång och skyller på mamman.
-
Det omhändertas redan alldeles för många barn, så om soc skulle läggas ner vore det bra pga den orsaken i så fall. Soc gör inget gott för någon.Anonym (ja) skrev 2014-09-24 13:05:11 följande:Varför skulle buc/soc nödvändigtvis behövt innebära ett ännu större h-e för barnen? Tänk om er pappa hade problem i sitt föräldraskap/med sig själv som han skulle behövt få hjälp med?
Tycker du inte att barn förtjänar bra föräldrar? Ska man lägga ner all sån verksamhet och bara omhänderta alla barn vars föräldrar misslyckas?
Så barnen ska behöva gå i terapi hos BUP för att pappan inte är någon bra far?
Sinnessjukt!
Låt barnet slippa ts, påtvingat umgänge kan ge men för livet
-
Nej, det är såklart inte barnen som ska gå i terapi för föräldrarnas skull. Det är föräldrarna som ska få hjälp och stöd för att bli bättre föräldrar för barnens skull.smulpaj01 skrev 2014-09-24 13:29:20 följande:
Det omhändertas redan alldeles för många barn, så om soc skulle läggas ner vore det bra pga den orsaken i så fall. Soc gör inget gott för någon.
Så barnen ska behöva gå i terapi hos BUP för att pappan inte är någon bra far?
Sinnessjukt!
Låt barnet slippa ts, påtvingat umgänge kan ge men för livet
-
Jag är tacksam att min mamma inte blandade in myndigheter utan agerade som en vettig förälder och lät mig slippa farsan!Anonym (ja) skrev 2014-09-24 13:33:03 följande:Nej, det är såklart inte barnen som ska gå i terapi för föräldrarnas skull. Det är föräldrarna som ska få hjälp och stöd för att bli bättre föräldrar för barnens skull.
-
Nu kan jag bara svara för mitt barn och jag kan ärligt säga att i vårat fall har barnet fattat ett moget beslut där den förstår konsekvenserna. Jag har sedan pappan sagt att barnet bestämmer sagt att barnet får göra som den vill och att jag stöttar den oavsett beslut, jag har även alltid pushat på ett umgänge med pappan och fått det att låta som något bra och roligt.Anonym (ja) skrev 2014-09-24 11:38:42 följande:
Men är barnet moget nog att fatta ett beslut som det här på egen hand? Agerar barnet på ren känsla eller har barnet funderat på alla fakta och konsekvenserna av de olika handlingsalternativen som står till hands för barnet? Förstår barnet varför hen känner som hen gör? Är barnet medvetet om att hen kan bli manipulerad av föräldrarna?
Hur pass isolerad är ert barn av er föräldrakonflikt? Hur pass medveten är hen om den?
Att pappan sen under 10år inte tagit ansvar, lagt över vuxen ansvar på barnet och tom fått barnet att känna sig oälskad och inte saknad. Det är pappans problem. Det trots att jag sagt åt honom, familjerådgivare/familjerätt och skolkurator är inkopplad och dom har gett honom tips och råd.
Pappan visar inget intresse alls och hör aldrig av sig utan skyller på att han blir ledsen utan att ta hänsyn till barnet och barnets känslor.
Det är inte mitt fel som mamma att pappan sviker, att han inte visar att han bryr sig, pappan har inte tagit sitt ansvar och nu får han skörda det han sått. Lite egenansvar får han allt ta.
Jag förstår varför mitt barn inte vill träffa sin pappa, han känner sig sviken, han känner sig bortglömd och oälskad, dessutom har pappan gjort saker som är helt uppåt väggarna varje gång barnet varit där.
Förövrigt så har vi ingen konflikt.
Det är barnet som har rätt till sina föräldrar INTE föräldrarna som har rätt till sitt barn..
Vill barnet inte åka ska man som förälder finnas där oavsett men det utan att tvinga fram något, särskilt när barnet börjar bli stort.. -
Jag har funderat mycket fram och tillbaka och kommit fram till att denna gången kommer det inte att bli något umgänge. Vi har ytterligare en preliminär tid uppsatt om en månad så får väl se om hen vill iväg den gången åtminstone en natt fast det kommer kanske en kallelse till Fr innan dess. Jag har iallafall beslutat mig för att ignorera hans eventuella meddelanden där han svartmålar mig att ligga bakom oviljan att åka till honom.
Saken är även den att han tidigare vid något tillfälle när hen ville byta helg pga att det var aktiviteter som hen ville gå på skrev till mig att när barnet fyllt 12 år så får hen bestämma själv. Han trodde att lagen sa att det var en 12-års gräns men eftersom det inte finns så tycker man ju att han borde stå för sitt ord som ju dessutom finns skriftlig och låta hen bestämma själv. Han ska inte anklaga mig för saker när han inte kan hålla sitt eget ord.
Hade han varit en förnuftig person så hade jag nog försökt ännu mer men nu när jag vet hur ambivalent han är och bara ser till sina egna rättigheter utan en tanke på vad barnet vill så tänker jag inte göra mer än att fråga en gång och om det blir nej så får det vara så.
Om pappan verkligen bryr sig så mycket som han påstår så kan man ju fråga sig varför han aldrig satt sin fot på dagis/skola och inte ens kan ställa frågan om hur det går i skolan och dylikt. Dessutom så gick det väldigt lätt att få honom att skriva över vårdnaden på mig. -
Det senaste är att jag föreslagit en övernattning på valfri helg men det var enligt honom inte lönt utan han vill ha en hel helg en gång i månaden och det är inte ens möjligt då ungarna har aktiviteter på söndagarna. Så nu får jag skit för att jag till slut gett med mig av barnens önskan efter två års tjat, de vill ju inte ens åka till honom.