Hur bedöma när ett barn kan gå hem från skolan ensam?

Dels beror det ju på mognad, men det är inte lika lätt att släppa iväg sitt barn idag, som det var förr.
Även om du kan lita på ditt barn, så kan du inte lita på alla andra. Det är så jag känner.
Mitt barn skulle gå raka vägen till skolan, det vet jag. Men jag vet ju inte vem mitt barn skulle möta på, på vägen dit. Förstår du hur jag menar?

Jag skulle säga att när barnet är trygg med det och man kan lita på att det hittar hem och inte får panik om det snubblar och skrubbar knät. Typ så.

Min tjej i fyran började ibland i ettan gå från skolan och till småsyskonens dagis. Kanske 400 meter och några mindre vägar att korsa. Från trean har hon gått hem själv varje dag. 2 km och en större väg med grön gubbe och några mindre att korsa.

Killen som går i 2an går varje dag till lillebrors ställe vilket också är ungefär 400 meter (fast åt andra hållet än dagis var tidigare) och han korsar samma stora väg som storasyster. Han skulle kunna gå hem själv utan problem men vill helst inte så då får han gå till lillebror och så hämtar jag bägge där. Räknar med att han någon gång i vår kommer vilja gå/cykla hem själv.

I vår skola verkar det vara en (oskriven ?) regel att vi ska följa våra barn till och från skolan fram till åk 3 åtminstone.
I nollan var det uttalat så och i ettan likaså. Vi följer våra barn ända upp i klassrummet.
Vi bor i centrala Sthlm så det kanske har med trafiken att göra.

Det kan nog bara du avgöra. Du känner ditt barn bäst och vet hur hon kan reagera när något oväntat händer, om hon har lätt att avledas (skulle gå hem men träffade kompis och följde med hem till kompis istället), om hon klarar övergångställen bra osv.

Jag har en son som går i tvåan och han frågar själv ibland om han inte kan få gå själv men han är långt ifrån redo. När vi går tillsammans så har han absolut noll koll på omvärlden så det känns som att han skulle bli överkörd av en buss direkt om han gick själv. Nu är det kanske så (vilket han själv hävdar) att han skulle kolla jäääääättenoga om han gick ensam. Men det vågar jag inte lita på.
Vi tänkte vi skulle testa till hösten och smyga lite bakom och kolla hur det går, men då börjar han alltså trean.

Skolan låter barnen gå hem själva from åk 1 om det är överenskommet med föräldrarna.

I barnens skola får barnen inte gå till skolan själva innan fyran. De få föräldrar som inte följer skolans regel är White trash föräldrar.

Oj, det var länge att följa barnen till skolan fram till fyran. Vi bor i villaområde utanför Stockholm och här går var och vartannat barn själva. Eller ofta går de med en eller två kompisar. "Nollor" går med storsyskon ibland och ettor går två och två. Min son går i nollan ännu men jag tänkte att framåt tvåan (ev. redan i ettan) kan han nog gå med grannen som går i samma klass. Det är kanske 300-400 meter, korsa en liten 30 väg där minst 300 andra barn också går själv varje morgon. Skolan har ca 900 elever och skulle alla föräldrar följa med ända upp tom trean skulle det bli jättefullt (125 nollor går i skolan, 100 ettor) när man lämnar mellan 7:50 och 8:00. Vi föräldrar får ju knappt plats idag och får köa för att komma in genom dörren.  

Vår son började att åka till skola själv i slutet av 2an men då hade han åkt med sin storebror åren innan. Men annars tror jag att man i skolorna brukar vilja att man följer med även i 3:an. Det är ju inget tvång att följa med sina barn, beror ju på hur moget barnet är och om barnet vill gå själv. Alla barn är ju olika. Sedan får man ju se till hur säker vägen är.

Vår son var iaf den första som började åka fram och tillbaks själv och i 3an så började fler föräldrar att låta sina barn göra detsamma.

In genom dörren får vi inte gå, vi väntar på skolgården med barnen tills klockan ringer in. I några enstaka fall följer föräldrar med in och hjälper barnet.

Man får känna av helt enkelt. Min dotter går i förskoleklass och går till och från skolan själv de dagar jag jobbar hemifrån. Hon är väldigt uppmärksam i trafiken och har tränat mycket på att gå över vägar (är några mindre vägar att korsa, ca 500 meter).

Det finns två tjejer till i klassen som får följa med henne hem och leka och då gå hem tillsammans med henne, men inga andra får det för sina föräldrar. Först när jag frågade lärarna om de fanns några regler kring när de fick gå själva så var de tydligt emot det även om det inte fanns några regler. Men så fort hon började gå själv så har de varit jättepositiva och har pratat mycket om att hon har växt med ansvaret.

Jag ser det som en funktion av barnets ålder och mognad, skolvägens längd och trafiksituation samt vad barnets jämnåriga kamrater gör. 

Här släpper skolan inte iväg barnen själva förrän i tredje klass, men med tanke på trafiksituationen så låter jag inte ens min son som går i fyran gå själv. Väldigt få (inga?) av hans klasskamrater går själva. 

Tack för alla svar! Svår fråga utan klart svar är kontentan. Vi får väl se så småningom. Jag började fundera på det ur perspektivet om man skulle vara hemma och sjuk alternativt hemma med sjuk lillebror, om hon då skulle kunna gå hem ensam. I övrigt är det inte aktuellt nu. Men hon sa själv häromdagen att hon kanske till sommaren skulle kunna gå ensam någon gång. Så vi får se.

I min dotters klass var det några få som gick själva i F-klassen, de som bodde allra närmast skolan (typ 100 meter). Våren i 2:an gick nog ungefär hälften själva, och i 3:an tror jag alla går själva (en del åker buss eller tunnelbana först och går sista biten). Skolan uppmuntrar att de börjar gå själva senast någon gång under 3:an eftersom de inte har fritids i 4:an så det är bra att träna lite innan. Vi bor i en närförort till Stockholm.

Det för blir ju en ond cirkel. Om skolan inte tillåter att barnen går själva så kommer föräldrar att skjutsa vilket gör trafiksituationen runt skolan farlig vilket i sin tur gör att föräldrar till de äldre barnen också skjutsar. Varje person som skjutsar är ju en fara för barnen. Jag tycker skolor generellt borde uppmuntra till att våga släppa iväg barnen själva (undantag om det finns farliga vägar som inte beror på skjutsade föräldrar.

Åh jag är så trött på alla skjutsande föräldrar!! De bidrar absolut till att göra skolvägen mycket, mycket farligare. Nu har vi två stora korsningar som känns farliga även om man inte tänker just på de skjutsande föräldrarna...

Intressant fråga. Har själv en son som går i 2:an. Han börjar vilja åka hem från fritids själv men eftersom han går i skolan i Stockholm city och vi bor en liten bit utanför så blir det först att korsa en trafikerad väg och sedan t-bana med ett byte.

Hade det bara varit att gå hem några hundra meter så hade han kunnat göra det nu, men pga trafiksituationen och den lite krångliga vägen så får han nog vänta tills i höst åtminstone, och då bara på prov.

Är det kris så kan de mer än annars tror jag... När jag var heldäckad i lunginflammation och andra föräldern bortrest i jobb (reste innan jag blev sjuk) så fick stora som då var 8 år, både gå till skolan själv (lite mindre än 1 km, inga bilar) OCH lämna småsyskonet (då 5-6 år) på dagis på vägen. Det gick strålande och utan protester, dock tog det nog lite på krafterna för det var ingen modell de ville fortsätta med när det fanns en möjlig vuxen som kunde följa med. De kompetenta barnen...

Det som är lite spännande tycker jag är att många idag är rädda för vad som ska hända på vägen....att de ska möta på någon illvillig (så tänker jag också). Samtidigt upplever jag att barn som går själva till skolan idag i stor utsträckning går själva. När jag gick till skolan själv (redan i första klass) så hade jag 2 km, så inte direkt nästgårds. Många hade lika långt. Alla gick i grupp. Under hela lågstadiet var vi 6 klasskompisar som gick tillsammans - fyra tjejer och två killar. Vi bodde hyfsat nära eller på vägen så att säga. Jag gick en liten kort bit till en kompis där en annan kompis också slöt upp. Vi tre gick sedan och plockade upp de övriga tre på vägen.

You can meet her on the half way