Kommer troligen göra abort och undrar om du har erfarenhet av relativt sen abort och/eller av tvillingabort?
Jag kommer troligen ha passerat 12+0 (ej fåt tid än). Vill nog göra kirurgisk men hör gärna argument och tankar runt båda sätten. Hur var det för dig? OBS! Vill inte ha fakta a la vårdguiden, bara era erfarenheter.
Jag satt i samma sits.
Fick reda på graviditet i v 13 och att det var tvillingar. Blev förstörd. Ville inte ha barn men nåt tog emot vid beslut. Inget beslut var bra.
Hela min resa från dag 1 finns att läsa på tvillingforalder.se
Idag har jag två underbara 18 månaders pojkar och ångrar inte mitt beslut att behålla för fem öre.
Jag blev också tvillinggravid under de sämsta förutsättningarna någonsin. 0 kronor på banken, hemlös.
Skulle göra en kirurgisk abort, men ringde gråtandes och avbokade den.
Ett par veckor senare träffade jag mannen i mitt liv - som tvillinggravid, och nu har vi många fler barn 
Det jag vill säga med inlägget är att hur du ser på ditt liv nu är inte alltid vad det kommer att vara. Livet förändras hela tiden och det kan bli bra tillslut ändå.
Lycka till med ditt beslut, hur du än gör!
Jag lovade att höra av mig med hur jag gjorde. det var dumt. jag är inte skyldig någon något. men ett löfte är ett löfte: jag har idag genomfört abort och kommer aldrig förlåta mig eller bli hel igen.
ni kan skriva hata trösta sparka peppa - jag kommer inte läsa utan all min energi kommer gå åt att samla kraft för att överleva, ta nästa andetag, och aldrig mer minnas detta. om jag inte lyckas med det så kommer jag inte att överleva.
tack ni som genuint brydde er och försökte hjälpa.
oavsett min katastrof
min mardröm
mitt beslut,
så har i alla fall ni gjort rätt,
och för det tackar jag er.
hejfå
Stor kram till dig.Kan bara ana hur tufft det var & är för dig.Men om ngt känns fel, ja då är det fel. och om ngt känns rätt så är det det,it tufft det än är.Alla har vi stått (eller kommer stå ) inför tuffa "pest eller kolera"beslut.Du har gjort det som passade Dig & din livssituation bäst.<3
Hoppas verkligen att du förlåter dig själv. Du har tagit ett beslut för för att kunna ta det ansvar du redan har i livet och borde absolut förlåta dig själv! Vill skicka en stor kram till dig!
Stor kram till dig.Kan bara ana hur tufft det var & är för dig.Men om ngt känns fel, ja då är det fel. och om ngt känns rätt så är det det,it tufft det än är.Alla har vi stått (eller kommer stå ) inför tuffa "pest eller kolera"beslut.Du har gjort det som passade Dig & din livssituation bäst.<3
Hoppas verkligen att du förlåter dig själv. Du har tagit ett beslut för för att kunna ta det ansvar du redan har i livet och borde absolut förlåta dig själv! Vill skicka en stor kram till dig!
Hej,
Vet inte om ni, som var med mig, läser detta. Men det är först idag - över två år efter aborten - har jag kunnat logga in här igen.
Jag har inte kunnat läsa mer än det allra sista jag skrev och era kommentarer.
Minns inte ens vilket månad jag gjorde aborten. Tydligen feb? Kan inte läsa igen.
Hur som helst vill bara berätta att idag är jag ensammare än någonsin, att beslutet fortfarande förföljer mig, definierar mig, krossar mig.
Jag vill berätta att jag än idag inte kan förstå att jag gjorde det jag gjorde.
Jag har stundom kunnat gå vidare, men dras snart ner igen, i det svarta hålet vars väggar är byggda av oförmågan att förlåta sig själv. För om jag inte kan förstå så kan jag inte förlåta. Men jag behöver inte veta HUR jag ska förlåta mig själv, för jag VILL INTE. Jag förtjänar det inte.
Gör man så här får man stå sitt kast. Jag gör det, varje dag morgon, lunch em, kväll, natt.
När jag vaknar tänker jag på dem. När jag ser tvillingar tänker jag på dem. Innan jag somnar, i mina drömmar, innan jag vaknar.
Att på riktigt tänka på vad jag gjorde går inte, som sagt minns väldigt lite av det. Vill och kan inte. Måste försvara mig själv, annars dör jag.
Jag tror faktiskt det här kommer bli min död, alltså inte nu, men längre fram. Så illa var det, så felaktigt var mitt beslut. Jag ser idag att jag hade många som kunde ha hjälpt mig, som inte visste då och aldrig kommer veta, vad som hände.
Hej,
Vet inte om ni, som var med mig, läser detta. Men det är först idag - över två år efter aborten - har jag kunnat logga in här igen.
Jag har inte kunnat läsa mer än det allra sista jag skrev och era kommentarer.
Minns inte ens vilket månad jag gjorde aborten. Tydligen feb? Kan inte läsa igen.
Hur som helst vill bara berätta att idag är jag ensammare än någonsin, att beslutet fortfarande förföljer mig, definierar mig, krossar mig.
Jag vill berätta att jag än idag inte kan förstå att jag gjorde det jag gjorde.
Jag har stundom kunnat gå vidare, men dras snart ner igen, i det svarta hålet vars väggar är byggda av oförmågan att förlåta sig själv. För om jag inte kan förstå så kan jag inte förlåta. Men jag behöver inte veta HUR jag ska förlåta mig själv, för jag VILL INTE. Jag förtjänar det inte.
Gör man så här får man stå sitt kast. Jag gör det, varje dag morgon, lunch em, kväll, natt.
När jag vaknar tänker jag på dem. När jag ser tvillingar tänker jag på dem. Innan jag somnar, i mina drömmar, innan jag vaknar.
Att på riktigt tänka på vad jag gjorde går inte, som sagt minns väldigt lite av det. Vill och kan inte. Måste försvara mig själv, annars dör jag.
Jag tror faktiskt det här kommer bli min död, alltså inte nu, men längre fram. Så illa var det, så felaktigt var mitt beslut. Jag ser idag att jag hade många som kunde ha hjälpt mig, som inte visste då och aldrig kommer veta, vad som hände.
Jag har tvillingar och jag hade gjort abort i din situation. Man kan aldrig veta hur det hade varit om man valt annorlunda men som du vet så är tvillinggraviditeter riskfyllda. Mina barn kom för tidigt vilket är vanligt. Vi tillbringade över två månader på sjukhuset. Om det hade hänt dig vad hade du gjort med din dotter då ? 5-åriga barn kan inte vara på neonatal pga infektionsrisken. Även tiden efter vi kommit hem från sjukhuset var oerhört tuff, vi sondmatade var tredje timma i början och det tog minst en halvtimma varje gång. Vi var två och hade inga barn sedan tidigare. Vi var helt slutkörda och skrattade åt att skilsmässorisken är så stor första året efter barn. Vi var helt oförstående för hur man kan skilja sig när man har tvillingar, kändes helt omöjligt att klara allt själv.
Jag tycker att du fattade ett klokt och kärleksfullt beslut när du gjorde en abort. Du hade din dotter att tänka på.
Jag har tvillingar och jag hade gjort abort i din situation. Man kan aldrig veta hur det hade varit om man valt annorlunda men som du vet så är tvillinggraviditeter riskfyllda. Mina barn kom för tidigt vilket är vanligt. Vi tillbringade över två månader på sjukhuset. Om det hade hänt dig vad hade du gjort med din dotter då ? 5-åriga barn kan inte vara på neonatal pga infektionsrisken. Även tiden efter vi kommit hem från sjukhuset var oerhört tuff, vi sondmatade var tredje timma i början och det tog minst en halvtimma varje gång. Vi var två och hade inga barn sedan tidigare. Vi var helt slutkörda och skrattade åt att skilsmässorisken är så stor första året efter barn. Vi var helt oförstående för hur man kan skilja sig när man har tvillingar, kändes helt omöjligt att klara allt själv.
Jag tycker att du fattade ett klokt och kärleksfullt beslut när du gjorde en abort. Du hade din dotter att tänka på.