Donum skrev 2015-02-10 21:03:44 följande:
Det beror på vad du menar med "segare". ;) Vad jag tycker är den absolut största skillnaden mellan att träna staffe jämfört med bruksschäfer är att staffen inte är lika lätt att motivera. De gör vad de tycker är kul. Tycker de inte att det är kul, så gör det de inte. Inte lika envist som bullterrier, men ändock. Kommer ihåg första gången jag skulle träna platsliggning med staffe och hur lång tid det tog innan jag fattade att var för att gräset var blött som han inte ville ligga. Bruksschäfer kan man som regel traggla med för att de gillar att jobba, även om de inte tycker att momentet som sådant är särskilt kul. När vi hade schäfer och staffe samtidigt så såg man med en gång vilken hund som jobbar sig igenom skogspromenaderna och vilken hund som skuttar runt och tycker att livet mest bara är gott (förutsatt att det inte regnar).
Vi har haft både tävlingsschäfrar (IPO och lydnad) och skyddstjänstschäfrar. Jag tycker att det är rätt stor skillnad mellan de två varianterna. Skyddstjänstschäfrar är ju ingenting som "normala" människor ska ha. De har den där svåra balansgången mellan förarvekhet och dådkraft. Och, för att knyta an till TS så är det inte givet att det är fel i huvudet på en hund som biter. Skyddshundar blir inte skyddshundar om de inte är bra på att bita (och hålla fast trots motstånd), så det kan vara en bra hund ändå. Hur som, även om det finns variationer inom raser så menar jag att de generella egenskaperna är lika inom rasen. Och så ska det ju vara - annars hade vi inte haft olika raser överhuvudtaget, om nu
alla
hundar skulle vara bra på samma saker.
Sedan
tror jag att man ibland stirrar sig blind på att en viss typ av hund skulle vara bättre istället för att en viss typ av hund är bättre för just mig/oss. Jag menar, min mans tjänstehundar var strålande i tjänst men inte sjutton skulle de vara strålande av att bara leva vanligt familjeliv. Där är staffen överlägsen.
Det är nog väldigt individuellt, jag har också en Schäferkorsning (Schäfer, jämthund, kungspudel) i familjen och det är nog den mest svårmotiverade hund jag någonsin mött. Har man inte godis eller liknande så är det inte lönt att ens försöka, ingen kamplust heller så lek med annat förutom boll är bortslösad tid för det funkar inte. Medan min kompis Staffe inte ens behöver en leksak utan det räcker med en klapp för att han ska vilja jobba i 36363 timmar till haha!
Men vi släpper det nu. Raserna och individerna är inte avlade för samma syfte och där två helt olika sorters hundar. Och vad hunden lämpar sig till beror även mycket på föraren.
Jag har en Schäfer (avlad för tjänst, så alltså den du kallar för skyddstjänst) som slår om helt från ute på träningarna (helgalen, fullt ös medvetslös!) och hemma (fetare soffpotatis får man leta efter). Så det beror nog lite på generna även där. Men jag har samtidigt sett många tjänste hundar som jag inte skulle vilja ha som familjehund.
Men sen vet jag många staffar som inte skulle passa som familjehund också.
Så vi släpper det och säger att alla hundar är individer och avlade för olika syften :) Så har båda rätt ;)