När kan ett barn börja vara ensam hemma?

Här är nog det största problemet att jag är hönsig av mig. Inte på ett överdrivet vis - jag övervakar dem inte, utan mer att jag vill finnas nära ifall något händer. De klarar sig själva galant, men jag vill vara en back-up/stöd ifall det skulle behövas!

Har väldigt svårt för att tänka mig att de skulle hitta på hyss utan mer att de kanske råkar ramla i trappen och slå sig och vem ska då trösta när jag inte är i närheten?
De blir 8 och 11 i sommar så de är inga småbarn, men jag är väl påverkad av min egen uppväxt och känner att jag inte vill svika dem genom att inte finnas där om de skulle behöva mig...

Vi driver ett företag vid bostaden så det finns oftast folk i närheten vardagar även om vi inte är inne. Ringer man så är vi eller någon annan inne på 1 min om det skulle behövas.
Har nog som mest lämnat dem ensamma i max 1 timme för att gå en sväng - en gång.
Bor granne med svärmor och svärfar så skulle något hända är det bara att ringa dem och be dem rycka ut, men ändå...

Jag curlar dem inte och leker inte med dem osv. utan mer att jag vill bara att de ska veta att jag finns där om de skulle behöva mig.

Vet att jag är fånig...

Jag har aldrig riktigt förstått vad "curlande" är. Fast jag har haft mina teorier om vad det kan vara, men trodde inte att det handlade om att leka med sitt barn. - Är det så?,- dvs om jag leker med mitt barn, så curlar jag barnet? Isf ÄR jag en curlingmamma! :O

Jag spekulerade i att curlande skulle vara att alltid låta barnet komma undan med städning, få veckopeng trots att barnet inte lagt ner någon möda för lönen, få glassen i affären om barnet bara skriker tillräckligt mycke, osv. Att mamma och pappa alltid städar, tvättar och lagar mat till barnet utan att barnet hjälper till med minsta lilla - när barnet sedan flyttar hemifrån så har barnet ingen aning om hur en tvättmaskin fungerar, eller hur man lagar mat, etc. Eller att barnet aldrig får lära sig att spara pengar till något speciellt, utan mamma och pappa fyller alltid ut med det som saknas om barnet vill ha den där speciella saken pronto!

Sådana saker trodde jag att sk "curlande" var.

Fast nu skrev ju faktiskt inte Mandel att det var synonymt mellan att inte curla barnen och att inte leka med dem. Hon skrev att 1 hon curlar inte dem, 2 hon leker inte med dem, två helt olika saker, men att hon vill vara hemma hos dem om någonting skulle hända.

Eh, okej, då kanske jag missförstod något. Men i texten ser det ändå ut som att leka med sitt barn, skulle vara något negativt - som att curla.

"Jag curlar dem inte och leker inte med dem osv" - som att curla och leka skulle vara snarlikt och dåligt.

Jag förstår inte hur leka med sitt barn, kan ses som något negativt?

Hon menade kanske att hon inte sitter klistrad på barnen, men ändå inte låter de vara alltför själva.

Jag har en väninna som jag anser är en curling-mamma.
Hon skjutsar på barnen stup i kvarten. Inte ens en 18-åring kan gå 1,5km i strålande solsken utan det ska skjutsas.
Hon följer med och åker med när ena barnet tar körkort. Följer med tonåringarna till tandläkaren. 
Barnen/tonåringarna kan inte ens ta fram frukost till sig själva osv.
Hon gör allt för dem hela tiden.
Även om hon precis kört in bilen i garaget efter 4 vändor tills taden så tar hon ut den igen om ena barnet vill ha en ny tröja...

Det är inget negativt att leka med sina barn och jag gör det ibland, men på mina villkor.
Däremot så vill jag inte vara med för mycket för de behöver lära sig att leka själva, leka med syskonet, komma på saker att sysselsätta sig med själva osv.
Inte få allt serverat hela tiden. 
De får även lära sig att stå ut med att ha tråkigt

Ungefär så.
Jag finns i bakgrunden...

Tycker inte alls att det är fånigt! Jag tycker att det är fint att du vill visa de att du finns där när de behöver dig. Vill bara passa på att påpeka att det finns fler sätt att "finnas där" än att bara finnas där fysiskt. Till exempel kan du finnas där genom att prata med dem i telefon eller bara vara tillgänglig via telefon; alltså att de vet att de kan ringa dig om det är något. Men så länge det fungerar för er tycker jag inte att du behöver tänka så mycket på det. Finns inget som säger att man måste lämna barn hemma själva. När det gäller oss så är det min dotter själv som har valt att stanna hemma om hon t.ex. har varit mitt i en film när jag ska ner i tvättstugan eller inte orkar gå fram och tillbaka till affären. :P

Mina två äldsta började vara ensamma hemma när de var 5 resp 3. Eller ensamma var de ju inte, de var ju tillsammans. Då kunde de vara ensamma i ca 20-30 minuter när min man hämtade mig på jobbet (jag var gravid). De satt o kollade på film o höll varandra i handen varje gång
När lillasyster kom var de 4 och 6, då kunde de vara ensamma i ca 30-45 minuter. Ibland var 4åringen helt ensam hemma när jag hämtade stora i skolan (ca 20-40 minuter) och ibland var äldsta ensam hemma när jag storhandlar eller liknande (ca 1h).
Numera är de 11, snart 9 och snart 5. Stora kan vara ensam en hel dag. Mellan klarar 3-4 timmar utan problem. Yngsta har aldrig varit ensam hemma eftersom de andra två alltid är här.
Alla tre har varit ensamma hemma tillsammans några kvällar (ca 18-22) då har de ätit, kollat på film, gjort sig i ordning och sovit när vi kom hem

Kan man vara 4 eller 5!? Aldrig att jag fick vara ensam hemma då i mer än 5 minuter. Men min pappa är lite väl beskyddande.