• Anonym (Orolig, ansvarsfull pappa)

    Mamman vill flytta, inte jag

    Hej!
    Jag är en ensamstående pappa på snart 31 år och har en son på 2 1/2 år boende hos mig varannan vecka.
    Jag anser mig som en ansvarstagande och närvarande pappa som älskar min son mer än allt annat men...
    alltid detta men. För ett par veckor sen berättade mitt ex att hon vill flytta till Stockholm, en flytt på ca 25mil. Jag var positiv till det till en början eftersom det skulle göra att jag kommer närmare min familj även om det ändå är fortfarande 100mil upp till dem. Men nu efter ett par veckor när det fått sjunka in ordentligt har jag kommit fram till att det inte är rätt beslut just nu. Eftersom att det kom en vecka efter att hon inte fick fortsatt jobb efter sin praktik hon haft i ett år här i stan så tycker hon att det inte finns någon framtid här osv å trycker ner mig att jag inte heller har någon framtid här när jag är klar med min utbildning i maj och redan har jobb.
    Hursomhelst så flyttade hon ut i mitten på september(vi skiljdes som vänner). Och jag ser på våran son att han inte vant sig vid det ännu riktigt utan ser på honom att han tycker det är mer hem hos mig,även om han är liten ännu.

    Jag har bott här i 4år och skapat mig ett liv här nere och vill inte dra bara för att hon har fått en impuls att flytta dit. Jag tänker mycket på sonen och har rådfrågat familjerätten och även ringt en jurist idag. 
    Det argument jag har är precis samma argument som familjerätten och juristen hade. 
    Att: Han är född här, har sin släkt här(hennes sida av släkten), tryggheten på dagis och han har bott större delen av sitt liv i min lägenhet och folkbokförd hos mig.
    Jag har bokat tid till familjerätten men hon tänker minsann inte gå å tycker det är onödigt och vill inte lyssna på mig. Jag tänker så att jag kommer att gå även om inte hon går, sen blir det tingsrätt, tråkigt att det ska behöva att gå så långt. Jag har väldigt god kontakt med hennes föräldrar och vi träffas 1-2 ggr i veckan även när jag inte har sonen. Hon hotar med att se till så att ingen i hennes familj vill veta av mig om jag skulle gå till rätten. Jag pratade med hennes föräldrar idag och berättade precis vad jag tycker och tänker om detta och hur långt jag är beredd att gå, det förstår mig fullt ut och skulle inte oavsett vad ge upp våran relation. Jag begär inte ensam vårdnad utan vill ju att hon ändå ska ha sin relation med honom men motsätter mig flytten.
    Juristen jag pratade med berättade även att tingsrätten är könsneutral och pappan har lika mycket rättigheter som mamman om det inte gäller ett spädbarn typ.

    Nu blev det långt här men det jag funderar över är om det finns andra pappor som gått igenom liknande saker?
    Hur det gick osv?. Tips? att tänka på?

    Tack på förhand en orolig Pappa
  • Svar på tråden Mamman vill flytta, inte jag
  • Anonym (M)

    Ingen pappa, men en mamma med en följdfråga Glad

    Om ni har gemensam vårdnad så KAN hon väl inte flytta utan ditt medgivande? behöver det ens gå upp i rätten då?

    I övrigt hoppas jag att det löser sig för er, inte kul med bråk kring detta.

    Kram!

  • Anonym (Orolig, ansvarsfull pappa)

    Ja vi har gemensam vårdnad med växelvis boende, och vad jag kommit fram till är att går inte jag med på en flyttanmälan går det vidare till handläggning hos folkbokföringen,

    Jag vill inte tjafsa och bråka utan ser till våran sons bästa just nu

  • teaf

    En pappa här som råkade ut för samma som dig. Mamman ville flytta långt bort, men jag stod på mig. Blev till och med stämd på vårdnad och boende.
    Nu har jag snart haft vårt barn på heltid i 5 år och mamman sitter ensam och bitter i en annan del av landet.
    Stå på dig! Om jag ska ge dig ett råd så ta kontakt med en advokat på en gång. Du tjänar mycket på att göra rätt juridiska saker på en gång. Har du övriga frågor så är det bara att pm:a.

  • Anonym (Wildrat)

    Du ska stämma henne på boende, inte vårdnad. Boende är var barnet bor, vårdnad är vem som får skriva på papper och ta barnet till läkare.

  • Anonym (mammatilltvå)

    Jag är mamma som flyttat och jag tog inte med mig barnen, pappan fick boendet.
    Nu gick det aldrig till tvist för jag ville inte utsätta barnen för det, vi hade många och långa samtal hos familjerätten men utan att komma överens. Det är så himla många som skriker ut att man ska stämma hit och dit men tänk efter för VEMS skull man gör det, det finns inga vinnare i vare sig vårdnadstvist eller boendetvister och dom största förlorarna är barnen. Vi föräldrar är så oerhört egoistiska och ser bara enkelspårigt att det är bäst hos mig och barnet har det bättre hos mig osv. 
    Barn vill ha båda sina föräldrar och kan bo i koja i skogen om det är så eftersom dom är lojala, barn väljer inte sida.

    Du behöver säkerligen inte vara orolig så länge du har barnet folkbokfört hos dig, om hon ska ta med barnet måste hon ändra folkbokföringen och det går inte utan ditt godkännande. Gå till familjerätten själv om hon vägrar så att det finns i journalerna att du har engagerat dig i ert barns framtid och motsätter dig flytt, socialkontoret gör ett utlåtande om vad dom anser om barnets situation och eventuell flytt.

  • Anonym (go)

    I det här läget när ni vill olika saker och hon vägrar att ens komma på samarbetsavtal, samt hotar med att ta ifrån sonen hans relation till sina morföräldrar, då skulle jag ha stämt henne.
    Båda dom sakerna lär ligga henne i fatet vid en ev rättegång, förutom dom saker du själv räknade upp.
    Rätten ser det som mycket viktigt med kontuniteten för ett barn, att bryta upp den för barnet gör man bara om det är riktigt allvarligt, och så verkar det ju inte vara i det här fallet.
    Jag tror att om hon insisterar på att flytta och du stämmer henne för boendet så kommer du vinna det. 

  • Anonym (Orolig, ansvarsfull pappa)

    Hej tack för alla svar jag har fått och feedback.
    Imorse ringde jag familjerätten här i kommunen och diskuterade det här om samarbetssamtal och att jag vill få till ett möte, var tydligen inte så enkelt att bara boka ett möte och säga åt henne att jag har bokat tid, utan jag är tvungen att meddela henne om det. Jag ringde henne i eftermiddag och förklarade för henne om allt detta och jag är inte ute efter att bråka men vill att vi ska ha en oberoende part som inte tar parti och kan komma med tips och råd så att vi kan komma överens om en lösning utan att behöva gå till tingsrätt men jag möttes bara av hot på riktigt låg nivå som tex: att ingen från hennes släkt vill ha en reaktion med mig, och att inte hennes föräldrar ska få ha kontakt med våran son om det inte står på hennes sida, jag är en idiot osv..Jag har hela tiden hållt mig lugn och inte höjt rösten eller själv börjat med massa såna barnsliga hot. Utan varit saklig och lugn i framförandet av mina argument osv. Jag känner att ju mer sådana barnsliga hot hon framför mot mig så skjuter hon sig själv i svansen och gör mina argument starkare 
    Jag för anteckningar och dokumenterar det hon har sagt, vilka kontakter jag har tagit för att vi ska enas. så nästa steg för mig blir att ta kontakt med en jurist imorgon och börja jobba på tvisten, men tänker ge henne betänketid till nästa vecka så hon ändå får en chans att smälta och låta allt sjunka in för henne innan jag lämnar in en stämningsansökan på stadigvarande boende.
    Tycker det är oerhört tråkigt att det ska behöva gå så långt men just nu ser jag ingen annan lösning eftersom jag ändå har försökt

  • Brumma
    Anonym (M) skrev 2015-03-09 21:42:04 följande:

    Ingen pappa, men en mamma med en följdfråga

    Om ni har gemensam vårdnad så KAN hon väl inte flytta utan ditt medgivande? behöver det ens gå upp i rätten då?

    I övrigt hoppas jag att det löser sig för er, inte kul med bråk kring detta.

    Kram!


    Mamman kan naturligtvis flytta. Barnet får hon däremot inte flytta utan TS medgivande.

    Det händer att det görs ändå, men då gäller det oftast mkt yngre barn där mamman är föräldraledig tex.

    I TS fall känns det väldigt otroligt att mamman skulle få med sig barnet i en flytt. Men ja, det är möjligt att det måste avgöras i rätten om båda föräldrarna vill ha boendet - TS på nuvarande ort och mamman i Stockholm.
  • Brumma
    Anonym (Orolig, ansvarsfull pappa) skrev 2015-03-10 19:53:22 följande:

    Hej tack för alla svar jag har fått och feedback.

    Imorse ringde jag familjerätten här i kommunen och diskuterade det här om samarbetssamtal och att jag vill få till ett möte, var tydligen inte så enkelt att bara boka ett möte och säga åt henne att jag har bokat tid, utan jag är tvungen att meddela henne om det. Jag ringde henne i eftermiddag och förklarade för henne om allt detta och jag är inte ute efter att bråka men vill att vi ska ha en oberoende part som inte tar parti och kan komma med tips och råd så att vi kan komma överens om en lösning utan att behöva gå till tingsrätt men jag möttes bara av hot på riktigt låg nivå som tex: att ingen från hennes släkt vill ha en reaktion med mig, och att inte hennes föräldrar ska få ha kontakt med våran son om det inte står på hennes sida, jag är en idiot osv..Jag har hela tiden hållt mig lugn och inte höjt rösten eller själv börjat med massa såna barnsliga hot. Utan varit saklig och lugn i framförandet av mina argument osv. Jag känner att ju mer sådana barnsliga hot hon framför mot mig så skjuter hon sig själv i svansen och gör mina argument starkare 

    Jag för anteckningar och dokumenterar det hon har sagt, vilka kontakter jag har tagit för att vi ska enas. så nästa steg för mig blir att ta kontakt med en jurist imorgon och börja jobba på tvisten, men tänker ge henne betänketid till nästa vecka så hon ändå får en chans att smälta och låta allt sjunka in för henne innan jag lämnar in en stämningsansökan på stadigvarande boende.

    Tycker det är oerhört tråkigt att det ska behöva gå så långt men just nu ser jag ingen annan lösning eftersom jag ändå har försökt


    Samarbetssamtal är ju helt frivilligt i det här läget men tar du det till rätten så kommer det ju ses som att hon inte är villig att samarbeta. Rätten kan döma till samarbetssamtal som ett första steg och då är det inte längre frivilligt.
  • Anonym (Orolig, ansvarsfull pappa)

    ja precis och just nu känner jag att det är tyvärr enda utvägen eftersom att vi inte ens kan sitta ner och prata mellan fyra ögon eller med hjälp av familjerätten eftersom hon vägrar. 
    För det finns inte fler allmänna ställen man kan vända sig till förutom familjerätten?

  • Anonym (Orolig, ansvarsfull pappa)
    Brumma skrev 2015-03-10 20:26:38 följande:
    Samarbetssamtal är ju helt frivilligt i det här läget men tar du det till rätten så kommer det ju ses som att hon inte är villig att samarbeta. Rätten kan döma till samarbetssamtal som ett första steg och då är det inte längre frivilligt.
    aha det visste jag inte, tack för tipset!
  • Brumma
    Anonym (Orolig, ansvarsfull pappa) skrev 2015-03-10 20:33:28 följande:

    ja precis och just nu känner jag att det är tyvärr enda utvägen eftersom att vi inte ens kan sitta ner och prata mellan fyra ögon eller med hjälp av familjerätten eftersom hon vägrar. 

    För det finns inte fler allmänna ställen man kan vända sig till förutom familjerätten?


    Skulle vara familjerådgivning isåfall. Det kan ju vara bra även om man inte längre är en familj utan "bara" föräldrar..
  • Anonym (Mumin)

    Bra att du agerar och tar juridusk hjälp. Otaliga är de pappor som agerat försent när mamman flyttat med barnet mot pappans vilja trots gemensam vårdnad. Man får inte göra så, men det tipsas bl.a. om det här på forumet att mammor kan göra det. Anses barnet sen ha sin huvudsakliga dygnsvila på den nya orten blir det många gånger skrivet där, även om det var fel av mamman att ta med sig barnet. Därför är det viktigt att agera direkt vid misstanke om en flytt.

    Här finns en del med erfarenhet www.pappaliv.se/.

  • Anonym (Orolig, ansvarsfull pappa)

    Fortfarande väldigt spänt läge, inte hört av henne sen jag berättade om min inställning till flytten och om familjerätten, då hon kalla mig det ena och det andra.

    Ska träffa en advokat på lördag för ett inledande samtal och förbereda allting så jag är i startgroparna och har allt förberett om det är så att hon fortfarande vägrar samarbetssamtal, tänkte ge henne några dagar att tänka efter å låta det sjunka in hur jag ställer mig med allt sen går jag vidare med rätten isåfall.

  • Anonym (Orolig, ansvarsfull pappa)

    Nu har jag träffat min advokat och han var väldigt bra och jag känner mig trygg med honom. Vi har gått igenom alla detaljer som jag redan gått i genom här i tråden. Mitt ex kommer få ett brev av honom på måndag eller tisdag där det framgår vad vi har diskuterat och då har hon sen tio dagar på sig att tänka igenom allt och är hon inte samarbetsvillig efter den tiden lämnar min advokat in en anmälan om stämning av stadigvarande boende. Är hon dock samarbetsvillig och vill gå till familjerätten så stannar det där men kommer vi inte överens så går det vidare.
    Min advokat tycker också att det är bäst för mig att inte dra ut på något utan vara stark och slå med full kraft så fort som möjligt eftersom det är en så viktig fråga.
    och att även se till att hon inte sticker med sonen till sthlm för då kan det bli problem, men det känns osannolikt eftersom hon ändå har ett barn till här i stan med en annan pappa, det känns som att det bara skulle ställa till det ännu mer för henne.

    Det är väldigt skönt att få skriva av sig om allt här som anonym och få feedback osv. 

    samtidigt tär det väldigt mycket på mig och tar mycket energi, men det är det värt just nu, min son är mitt liv.

    /Ts pappan

  • Anonym (***)

    Hej TS,

    Var lugn!!!   :)  Det är det första och viktigaste rådet jag kan ge dig.

    Ge dig inte in i någon smutskastning, hur frestande det ens kan vara. Det absolut bästa, som jag tror din advokat redan sagt, är att ta allt från barnets perspektiv.

    1. Barnet är rotat på orten
    2. Barnets fasta punkt från dom första åren finns
    3. Barnet är inskolat på dagis - kompisar
    4. Barnet har sina morföräldrar på orten
    5. Barnet har sitt halvsyskon på orten
    6. Du vill att barnet ska ha umgänge med mamman och vill absolut samarbeta att det umgänget blir så bra som möjlig om hon flyttar.
    7. Du skriver INTE på någon flyttanmälan.

    Håll oss uppdaterade!

Svar på tråden Mamman vill flytta, inte jag