Orkar inte med styvdottern

Det låter som en flicka i förpuberteten, hopplösa, besvärliga och irriterande och väldigt normala.
Jag är ganska säker på att det finns ett antal föräldrar som känner likadant.

Visst kan du säga ifrån, när hon tjatar och är jobbig, helt OK. Man behöver inte vara otrevlig.
Och du det går över.

Men säg till henne att nu har du berättat det där flera gånger, jag vet att du är glad men det blir lite jobbigt att höra detta hela tiden.
Det är en del att vara vuxen och leva med barn, man måste lära dom de sociala koderna.
Men det går över det är jag säker på

Jo det där känner man igen....svårt att göra ngt åt. 'Se fram' mot detsamma när ditt barn blir äldre

Tjat bör man säga till om, men det är svårt när barnet glatt berättar ngt flera ggr. Jag brukar i lättsam ton säga att det är roligare om de hittar på ngt nytt att berätta... Kanske funkar så småningom

Är det du som är askungens styvmorsa ?

Nej.

Det kanske är ett klumpigt kontaktförsök.

Du berättar att din 10-åriga styvdotters pladder stör dig så mycket att du därför försöker undvika henne, genom att hålla dig hemifrån så mycket som möjligt när hon är hos er. Du gör alltså hellre det valet, än att prata med henne om det som irriterar dig? Låter sorgligt i mina öron.

Hur reagerar din sambo på att du inte vill vara hemma när hans dotter är där? Hur ofta är flickan hos er?

Ts vi har en tioåring här hemma och hon pratar o pratar o pratar när tillfälle finns. Kan det vara så att din bonusdotter känner av hur du känner och därför lägger på lite extra för att få din uppmärksamhet?

Kan förstå din känsla här har vi en 16 årig grabb också som blir sur om han inte får stå vid rampljuset. Det är han o han hela tiden. Trots sin ålder så hittar han på saker hela tiden som gör att min man måste gå vid hans sida. Där har jag också full förståelse för den grabben är uppväxt med att alla andra ska tystas o backa för hans skull. Van att alla ska släppa sitt för att vara honom till lags.

Håller med Gung Ho säg ifrån på ett bra sätt gör det gång på gång om det behövs. barn gör såhär för de vill nå fram till vuxna o ha uppmärksamhet o ju mer vi ger med oss destå mer verkar de behöva (mina egna teorier) min bonus har ingen sagt emot o han behöver tydligen uppmärksamhet av alla fortfarande. Få se hur det blir med tioåringen som behandlas annorlunda? Hoppas på en mer självständig tös som klarar av att göra saker utan föräldrar publik i hela sitt liv

Tycker jag oxå det låter som

Du säger att du gillade henne förr men att hon blivit mer "påträngande" mer tjatande och upprepande.

Kanske försöker hon söka kontakt och bekräftelse från dig, hon har troligen lika svårt som du att hitta sin "roll" och hur hon ska bemöta dig, kanske beteer hon sig så mot sin mamma?

Försök styra in samtalet på saker du är intresserad av - annat än hennes hund ;) Som de andra säger - säg till vänligt men bestämt att tjat är inget du gillar och om hon fortsätter så kommer du att bli irriterad.

Irritation är ofta något som man har svårt att styra över och som lätt escalerar & sprids om man inte gör något åt den.

Jag ser inte heller någon som helst anledning till att man med hull och hår ska börja älska och gilla en nybliven partners barn - men man får nog lära sig att leva med dem för det går tyvärr inte att bli av med ;)

Jag förstår dig helt och hållet! Har själv ett styvbarn på 10 och det är väldigt frustrerande och jobbigt!

Det är fullt normalt att irritera sig på sitt bonusbarn tom inte gilla för de behöver du inte!!! Många är väldigt jobbiga !!!!!

Tack för alla tips och råd!

Ja jag får nog ta itu med det där, hon måste ju märka att jag tar avstånd, kanske därför hon tränger sig på ännu mer. Hon är ju nybliven storasyster och kanske är jobbigt för henne att hon inte får samma slags uppmärksamhet av både mig och hennes pappa som förut.

Usch vad dum jag känner mig nu. Ska fförsöka jobba på det här men är så jobbigt. Bebisen skriker och hon tjatar om den där hunden och försöker överrösta bebisen.

Hon märker säkert att du tar avstånd. Din toleransnivå har väl kanske också sjunkit sen du själv blev mamma.Stor förändring för dig, men också för henne.

"hon berättar samma saker för 10 gången samma helg, som en senil gammal tant" - då utgår jag från att hon inte bor hos er vv utan vh. Då har du ju lite tid att vila öronen mellan varven.

Jag tycker inte att detta är ett speciellt styvbarnsproblem, utan nägot som lika gärna kunde gälla om hon varit ditt biologiska barn. Skillnaden är väl att det skulle kännas mer enkelt och naturligt för dig att säga ifrån när babblandet blir för mycket och för jobbigt. Du beskriver henne som en glad tjej, och det är ju positivt.

Jag tycker att du ska prata med henne om detta - snällt och vänligt. Känner hon att du tycker om henne så kommer hon säkert att acceptera en tillrättavisning utan att känna sig bortstött..  Viktigt att ni inför tonårstiden har en så bra relation som möjligt. Det underlättar. Lycka till!


.

Ett klokt och nyanserat inlägg! Som vuxen får man faktiskt ta bollen ibland och styra upp det lite.

Om du visar dottern att du är ointresserad av vad hon har att säga så märker hon det direkt. Kanske är därför hon tjatar om samma sak hela tiden. Om hon tjatar och tjatar om att få saker hela tiden så är det för att hon är bortskämd och inte uppfostrad. Va den vuxna och mogna personen som visar barnet att så gör man inte eller visa henne hur man ska göra i vissa situationer. Klarar du inte av det får du be din sambo rycka in.

Låter som ett sätt att testa om hon 'finns' lika mycket för er nu när ni har en ny bebis, som dessutom får vara hos er hela tiden.

Testa att säga: Vet du, nu skriker bebis så mycket så jag kan inte höra dig, hjälper du mig att byta blöja/låt mig få mata henne nu i lugn och ro så kan jag lyssna på dig sen.
Tjatar hon om samma sak så har du fått bra råd av andra hur du kan hantera det.

Sen så är det ganska vanligt att man blir mer lättirriterad på bonusbarn när man fått ett eget. Då märker man ofta skillnaden på känslorna för egna och andras barn. hur mycket man än tyckte om bonusbarnet innan. Så länge man inte låter det gå ut över bonusbarnet så är det ok att känna så.

Jag tror ändå att det är bäst att hitta ett sätt att snällt säga ifrån för risken är att om du håller masken och accepterar de så kommer en dag då du inte orkar detta och blir arg och säger ifrån för mycket.
När det gäller att hon tigger saker från dig kan du börja med att säga att hon om vill ha något så får hon gå till sin pappa, slutar hon inte tycker jag du kan vara mer bestämd, hon är ju ändå 10 år, och säga åt henne att sluta tjata.

När du orkar låt henne prata för 1000:e gången om vad hennes hund heter, etc, när du inte orkar kan du ursäkta dig med att du är trött och vill vara ifred en stund. Hon kanske inte slutar tjata om samma saker men du kan åtminstone välja de tillfällen du låter henne tjata. Du kan också testa att när hon börjar prata om sin hund, andra saker, ställa frågor som gör att hon får tillfälle att tex prata om vad hunden gillar att göra, vad den gillar att äta etc.

Om hon är hos er vh kan en lösning vara att pappan ägnar henne mer uppmärksamhet, kanske inte hela tiden, men pappan kan tillsammans med dottern göra en egen aktivitet utan dig och bebisen. Då får hon full uppmärksamhet från pappan någon/några timmar varje helg när hon är hos er, och då kanske inte blir lika tjatig. Du kan göra samma sak om du vill.

När bebisen skriker och hon tjatar tycker jag någon redan nämnt en bra lösning, nämligen att du vänlig säger att du måste ta hand om bebisen, sedan kan du prata med henne, och om hon vill kan hon ta fram x sak till bebisen så går det fortare.