Har samlas vi: Stämma för egen vårdnad.

Hoppas det känns bra nu efter första mötet, även om det inte känns kanon så kan det vända till det positiva efter nästa möte!

Jaha... besked om en vecka hur det blir sedan blir det också boende utredning under hösten...

Sedan snackat med socialen i en timme då min exman och hans nya tjej kommit in med en massa lögner igen...JIPPI HEJ!

Boendeutredning är inte att tänka på sålänge man är en fungerande förälder.

Lögner kan dom slänga hur mycket som helst, det gäller för dom att bevisa det dom säger.

Vi hade sanningar vi berättade om o inte ens när vi hade bevis så ville dom se det. Så ett gäng lögner kommer dom inte långt med.

Ett tips är att försökt att vända det, istället för att hamna i försvarsläge. Ex. Istället för att svara: nä det har aldrig hänt eller osv.

Så svara ex: lätt att sitta o slänga ur sig lögner, har du nåt om visar att det stämmer? Eller: är det så det funkar hos er eftersom du har det i tankarna, ja skulle inte ens kunna tänka mig en sån situation osv...

Min man försvarade (för man vill förklara sig) hur mycket som helst från lögner, men när han slutade o istället vände så. Sen gick det bara framåt, det visade sig sen att det stämde, allt mamman sa att pappan gjort, hade hon gjort! Gissar att det va så hon kom på allt hon skulle skylla honom för.

Trodde att man begärde att familjerätten skulle göra en boendeutredning inför ett beslut i boende och vårdnaden.

Jag försvarar mig emot socialen eftersom han lämnar in anmälningar och sedan tar de upp det med mig...
Detta med att jag skulle ge ungarna en massa färdigmat är ju uppe hos honom det händer.

Halkade in i den här tråden av en slump och blir heligt förbannad över att läsa att det finns människor som slösar bort våra skattepengar genom att göra orosanmälningar på grund av misstänkt pizzaätning.

Jag förstår dig... 

Det sade även socialsekreteraren som jag pratade med igår, att detta tar liksom en massa tid med alla dessa anmälningar.

Nu var det en massa anmälningar om att jag ska ha druckit en massa genom åren.. JA vad ska man säga liksom?

Återigen 3 st anmälningar....ifrån exmaken..
1. Att barnen inte ringde honom på HELA förra veckan (det stämmer inte för dottern vet jag pratade med honom. Och äldsta sonen träffade honom på ridläger 3 dagar..
2. Att 12 åringen var uppe till 23.30 och spelade spel en kväll.
Och nu har jag glömt den andra löjliga saken.. Blir så trött på detta

 

MEN herregud!! Svårt att ringa själv om dottern nu inte ringer? Och vilka tider barnen är uppe hos dig har han inte med att göra?? Om det nu inte är till 2-3 om nätterna på skoldagar, varje dag..

Är det någon som fått igenom, eller vet någon som fått igenom, att ett barn är 2 helger hos pappa i sträck och sedan 1 hos mamma,sen börjar det om? Eller att avstånd till skola spelar in vart barnet ska bo? Vårat läge är att vi har alltid haft 30 min till dagis/skola. Sedan mamman flyttade och bytte skola (mot pappans vilja) bor dom 1 min ifrån och vi fortfarande 30 min. Hennes argument just nu varför bonus inte får bo här mer är för att hon mår dåligt av att vara hos oss och det blir för mycket pendling för barnet? Barnet själv klagar inte. Hon vägrar ju varannan vecka men jag tänkte om man skulle föreslå det om helgerna då..?

Ja han tycker att det är svårt.. Jag har försökt ringa dem innan när de är hos pappa men det har jag inte fått. Men denna veckan nu så har jag ändå ringt för de ringer som sagt vad inte varje dag men jag vill ändå kolla av med dem.

Nej jag ska meddela mitt ex det nu tänkte jag någon dag framöver. Att han får ha sina regler och jag mina.

Första beskedet blev inte så bra som jag och min advokat hade hoppats på. 

Barnen ska vara boende hos mig, och han ska ändå ha umgänge istället för söndag till söndag så blev det måndag till söndag.

Ville bara lägga mig ner och dö, smälla svenska samhället i luften, men nu har jag fått ny kraft efter att ha pratat med min advokat, socialen. Och idag blir det besked ifrån utredningsteamet vad de har sett på hembesöken (hos mig) och så får jag förhoppningsvis reda på besked ifrån den intervjun de hade för att se anknytningsstilen. 

Sedan ska det bli utredning via familjerätten och det ska lämnas in den 2/12 senast till tingsrätten.. Så ja här lär det hålla på länge.

Vad grundades beslutet på? Motivering tänker jag..

Men herregud, då hade dom kunnat låta bli att ändra något alls. Jag fattar ingenting ibland. Vet alldeles för många barn och vuxna för den delen som drabbas av tingsrätter och av domslut. Barn som tvingas till umgänge trots misshandel av förälder mm.

Jag hoppas att socialens utredning visar på något bra. Man behöver samla på sig mängder med bevis och positiva saker om sig själv.

Här är det stiltje, min advokat skulle ha ringt i Tisdags men har ännu inte hört något.

Igår fick jag svar från fader efter en månads väntan om sommarumgänget som ska ske med start i helgen. Frågor jag ställer får jag inga svar på. Är så less på att den jäveln inte tar något ansvar och på att han är så jävla mesig så han inte ens vågar svara på mina frågor. Frågor som gäller saker han själv ställt till med. Han skulle behövs få balls och lite stake.

Han undviker allting, undviker att svara, undviker att kommunicera, ljuger och hittar på.

För barnens bästa..

Ja det hade de ju kunnat göra..

Igår fick vi veta om våra anknytningsstilar. Jag var trygg och min exman var desorganiserad vilket inte alls skulle vara bra för barnen i och med att deras pappa inte är som alla andra pappor. Dock sade socialen att få ensam vårdnad är JÄTTESVÅRT och i och med att jag har 3 barn som är JÄTTElojala fastän de mår skit och säger att de vill bo 50% vardera så kan jag nog glömma boendet med. Men jag får kämpa vidare för som de också sade att när barnen senare begär ut sina papper ifrån socialen så ska de ändå kunna veta att mamma gjorde allt hon bara kunde göra..Men det känns skittungt för jag känner mig alldeles ensam i världen mot hela systemet..

Fy fan så tungt. Men man får bara kämpa på. Man gör det för något bra. Härligt att höra att du har så bra anknytningsstil. Det är positivt som tusan ändå. Är svårt att se det som är bra när man befinner sig i ett mörker.

Boendet behöver inte skita sig. Det beror troligtvis på ett flertal faktorer. Men det värsta är när det finns ett domslut, då måste det följas även om barnen ändrar sig.

Att barn är så lojala mot sina föräldrar är skit rent utsagt. Min är likadan, fast nu börjar tonåren närma sig och då brakar väl helvetet lös.

Det är svårt att få ensam vårdnad, men där har jag "tur" då alla myndighetspersoner jag talat med rått mig till att söka ensam vårdnad iom att fadern är som han är och ignorerar mig totalt. Det går inte att ha delad vårdnad med någon som inte kommunicerar. Dessutom har han nekat barnet vård vilket inte ses på med blida ögon då han inte ser till barnets bästa.

Hoppas bara på att socialutredningen visar på att barnet behöver vård och att socialnämnden godkänner det.

Men det är inte lätt, känns som att man kämpar mot väderkvarnar. Myndigheterna gör inte mycket. Barnet får ingen hjälp, pappan kan fortsätta bete sig som ett svin och en annan får kämpa för att barnet ska må bra eller bara ett uns bättre samtidigt som man vet att varje gång pappan kommer på tal, hör av sig eller barnet åker dit blir det katastrof. Barn som inte kan sova, mörkrädd, illamående, otrygghet och magont. Medan man ligger på myndigheter så att något händer.

Du är inte ensam, även om det känns så! Kram

Jag hoppas verkligen att helvetet brakar loss mer eller mindre nu när de närmar sig tonåren. 

Idag har jag snackat med socialen och de menade på att det de väntar på är min exmans psykologutlåtande, det skriftliga runt anknytningsstilen och sedan ska de efter semestern träffa barnen en sista gång innan de skriver ihop detta.

Jo men här har de också sagt att jag ska söka ensam vårdnad för vi kan verkligen inte samarbeta för fem öre.

Igår blev jag också sjukskriven... 4 veckor heltid och sedan 4 veckor på halvtid..De tog en massa prover, men till 99% beror det på stressen

Socialen skall säga så. Socialen har nämligen ingen anledning att ge någon falska förhoppningar och kan knappast göra en juridisk bedömning av ärendet.

Det behöver inte betyda att det faktiskt skulle vara jättesvårt. Prata med ditt juridiska ombud. Har du ingen, hör av dig på pm så har jag en som jag kan rekommendera.

Hur går det för er?

Här är det som vanligt.

Har haft våran muntliga förhandling som ledde till ett umgänges-schema vi ska försöka följa.

Fadern har stämt för boende och egen vårdnad. Barnen vill inte flytta och jag ifrågasätter stark att han ska ha vårdnad då han inte vill ha någon som helst kontakt med mig.

Fadern svarar fortfarande inte på samtal, mail eller sms utan låter barnen ta den biten. Det trots att domare, advokater, familjerätt, sjukvårdspersonal och jag sagt att barnen inte ska komma i kläm och gå med information mellan oss vuxna. Dom mår dåligt av det. Jag undrar om han någonsin kommer ta till sig det eller om han kommer fortsätta så här.

Vårdnadsutredningen är i startgroparna och jag hoppas på att det leder till något bra. Barnen tycker det är jättejobbigt och mår inte alls bra av den här situationen. Dom är väldigt oroliga och rädda. Varför vill man utsätta sina barn för det här? Beror det på att ens ego blivit så sårat, så att man blivit bitter och måste hämnas? Det på värsta tänkbara sätt eftersom det är barnen som drabbas hårdast.

Om vi bara kunde prata om det skulle vi kunna nå en lösning. Jag vill att barnen ska ha en god kontakt med sin pappa. Samtidigt som man måste ta hänsyn till avståndet samt att barnen har sina egna viljor och att hela deras liv är här, med fritidsaktiviteter och kompisar. Det är svårt.

Jag har bestämt mig för att enbart vara saklig vid alla möten och berätta hur det är, hur svårt det är när den ena föräldern vägrar kontakt. När man inte får några svar. Att man inte kan diskutera vad man ska göra om ett problem uppstår.

Det finns inget behov av att snacka skit och hitta på saker om fadern. Om han väljer att fortsätta göra det om mig får han göra det. Än så länge har alla sett igenom det.

I mars 16 kom jag äntligen till tingsrätten efter att ha stämt exman på boende och vårdnaden. Den 6 april fick jag sedan domen, jag vann. Efter att i 2 år kämpat och fått en massa anmälningar på mig via socialen med mera.. Ingen samarbetsförmåga whats so ever. 

Han överklagade till Göta Hovrätt som meddelande mig den 14 juni att han inte gick igenom överklagan, så sedan dess har jag barnen på heltid (förutom varannan helg för de 2 yngsta 11 och 9 år)

Hösten 2015 började min äldsta son (13 år ) mer och mer få panik när han skulle till pappa, han grät, var arg med mera. Julen var sista gången som han sov över hos pappa. Från och med juldagen 2015 har han bott på heltid hos mig. Han satte liksom ner foten. Han varit uppe någon gång hos pappa men bara då någon timme. Kommer mest i dispyt med sin pappa vilket är så jävla tråkigt..

Dock blir det märkbart fortfarande att mina 2 barn som åker till pappa inte har det lätt. Han säger att han ska ta livet av sig, att han ska anmäla mig till polisen igen så jag ska hamna i fängelse med mera.

Ska ta ett snack med socialen, men ja det är inte det lättaste...