Är svärfar alkolist?

Tyvärr så måste jag säga att din svärfars beteende kring alkohol är alarmerande. Och han dricker alldeles för mycket och när folk i omgivningen också reagerar,då har man problem. Han har fallit offer för alkoholen helt enkelt. Min pappa var alkoholist och avled pga det. Hela familjen var involverad i detta,vi pratade,peppade,tog hem litteratur,följde med på AA möten , arbetsplatsen erbjöd hjälp,antabus..mm.. Vi var medberoende och det var svårt att lämna en människa i sticket som hade fastnat i alkoholträsket och inte kunde ta sig ur problemet trots all hjälp,kärlek och stöttning. En person med alkoholproblem förnekar och förnekar in i det längsta...alkoholen blir så viktig att den går före allt! Det är sällan anhöriga eller vänner kan få alkoholisten att sluta dricka,det är något som alkoholisten måste komma till insikt med själv. Däremot kan anhöriga kontakta AA för medberoende för hjälp. Hoppas din svärfar kommer till insikt och förstår allvaret. Lycka till kram

Ta en diskussion med hela familjen när alla är nyktra. Det går inte att diskutera med onyktra personer.

Gå till AA eller kolla på nätet och hämta hem så mycket information som möjligt. 

Troligen kommer svärfar att förneka att han är alkoholist, det är det första steget - att erkänna att man behöver hjälp. 

Men din svärmor verkar ju uppfatta detta som ett problem, känner du att du kan prata med henne?

Jag har anhöriga som har problem med alkoholen och jag tycker man ska försöka hjälpa om det går. Kanske svärmor behöver någon att prata med om detta? Känns ju som att hon om någon borde prata med sin man snarare än att du gör det (men det beror ju självklart på hur bra relation man har med varandra). 

OM du pratar med svärfar skulle jag föreslå att du pratar ur ditt eget perspektiv, säg hellre "jag upplever det här som ett problem" än att säga "vi upplever detta som ett problem" ... 

Han kanske inte är alkoholist än, men däremot är han missbrukare. Gömmer man alkohol och inte kan vara utan, då missbrukar man.

Fattar inte varför han gömmer tomma ölburkar. Varför inte lägga dem i en påse bland annan pant? Frun vet ju om att han dricker öl. Jag tänker att en alkoholist gömmer sprit/vin/öl i förrådet, i garaget eller på andra ställen där han kan dra sig undan och dricka i smyg.

Självklart för att det inte ska synas vilka mängder han dricker. Att fylla en hel sopsäck är inget problem när man dricker mycket.

Åh, vi alkoholister hade alltid druckit bara två öl om nån frågade. Att lägga panten i en påse hade varit att gola ner sig själv direkt.

Och då är det bättre att gömma dem på ett ställe där uppenbarligen de är lätta att hitta? Vore jag alkis och ville dölja det så skulle jag ALDRIG gömma tomma ölburkar utan då skulle jag stoppa dem i soporna om jag nu inte kunde spara och panta. Jag skulle stoppa tomburkarna i soporna och gå ut med dem. Däremot skulle jag gömma vin- och spritflaskor och fulla ölburkar på ställen där jag var säker på att ingen hittar dem. T ex i garaget, på vinden, i min garderob etc.

Det är ju oftast så att närmast anhöriga inte vill se problemet. Ska Ts då välja att respektera sin sambo och se svärfar fördärva sitt liv. Och även övriga familjens. Eller ska hon stå upp för att svärfar är alkoholist och behöver hjälp.
Det finns ju något som heter medberoende.

Den ende som kan sluta dricka är svärfar och vill han inte det så hjälper det inte ens att lägga sig på golvet och sparka med benen. Jag tycker inte TS ska lägga sig i mer än att möjligtvis få sin sambo (eller ngn annan av syskonen) att prata med sin pappa. Kanske kan de gå via mamma.

Mannen du beskriver har inte ett riskbeteende, den nivån är passerad. Han är fullt utvecklad alkoholist och behöver troligtvis någon form av avvänjning för att kunna sluta. Du bör ta upp det med hans fru.

I min familj är det samma sak med min moster. För 5 år sedan blev hon av med sitt jobb för att hon blev påkommen med att vara full på arbetstid och hennes man lämnade henne pga drickandet. Vi förstod inte till en början (för ca 7 år sen) utan helt plötsligt började hon med att bara dricka vatten på släktträffar mm. Det visade sig vara för att hennes man sagt ifrån om drickandet. Sen blev det tyvärr sämre ändå och hon började tom stjäla alkohol från min mormor och mina föräldrar när hon var på besök. Trots att hon bara hade vatten i glaset märkte vi att hon var full och blev fullare och fullare allt eftersom kvällen gick. De gångerna hon snodde alkohol hade hon "ärenden" till köket eller andra rum osv och smygdrack.

Det som är så awkward i det hela är att ingen i släkten pratar med henne om alkoholismen. Enda gången hon själv har sagt något om det var till mamma i samband med att hon blev av med jobbet, hon sa ärligt varför hon förlorat sitt jobb. Nu för tiden så dricker hon alkohol ibland när vi ses, i måttlig mängd. Jag vet inte hur vi ska förhålla oss till det och det känns dumt att tiden bara går. Jag har ingen aning ifall hennes beroende är bättre eller sämre just nu osv. Hon har träffat en fantastiskt bra pojkvän för några månader sedan men det oroar mig lite att han har en väldigt liberal syn till alkohol och att de kanske dricker väldigt mycket när de är tillsammans.

Det jag kan tänka mig i ditt fall är att du kanske skulle kunna prata med honom i enrum? Det får självklart du avgöra, om du tror att det är lämpligt och om han skulle lyssna och bry sig eller bara tycka att du lägger dig i saker du inte har att göra med. Jag tänker att han kanske tar det mer på allvar om du som utomstående säger att du är orolig och bara vill hans bästa. Du skulle kunna säga att du vill prata med honom i enrum och innan ni börjar prata betona att du vill att han inte ska säga till någon att ni haft det pratet och berätta att du inte sagt till de andra i släkten att du kommer prata med honom heller. Jag tänker mig att han kanske känner att han lyssnar mer och litar mer på det du säger om du är noga med att komversationen bara är mellan dig och honom. Och så bör du lägga till i början att du såklart kan ha fel, men du bryr dig om honom och känner att det är bättre att prata med honom och ha fel än att inte prata alls.

Har själv en nära anhörig som är alkoholist och ja TS, det låter definitivt som ett problembeteende hos din svärfar. Dock är det ju jättesvårt för er anhöriga att göra något så länge han själv inte ser problemet. Det är ju från honom förändringen måste komma. Det ni kan göra är att prata med honom om att ni är oroliga över hans höga alkoholkonsumtion. Det låter inte alls normalt och bra att dricka flera dagar/vecka i de mängderna som du beskriver att han gör. 

Ett klart JA! Din svärfar har ett alkoholmissbruk. Jag har växt upp med en mor som är alkoholist som vägrar än i dag att inse att det är så.

Vi syskon plus hennes man har pratat med henne många gånger. Jag har skrivit brev och bönat, bett och hotat om att hon får välja mellan spriten och barnbarnen men inget hjälper.

Istället låtsas hon som ingenting. 
Hon lyckades på två dagar tömma i sig en hel flaska whiskey utan vi märkte något när hon var och hälsade på en gång. Det sjuka är att både flaskan och glaset hon hade druckit ur (det kom med flaskan) försvann spårlöst.
Vi frågade henne men hon visste absolut inget om det sa hon.

När man börjar gömma, inte kan vara utan och dessutom dricker dessa mängder så är det ett solklart fall av alkoholism...tyvärr.

Man kan dricka mindre än din svärfar, och ändå vara alkoholist.
Men man kan också dricka mer utan att alls vara alkoholist.

Alkoholism har egentligen ingenting med mängden att göra. Det som gör en alkoholist till alkoholist är "problem förknippat med alkohol/drickande". I första hand problem för den drickande själv. Men även i viss mån problem för de anhöriga, då deras problem så småningom blir ett problem för den som dricker.

Om man älskar och bryr sig om någon, familj eller vän eller kollega, ska man Vänta på deras godkännande då innan man visar att man finns där i alla lägen eller ska man kunna agera utifrån sin kärlek och omtanke.

Bra där om man inte har med något att göra, kan man stänga sin lilla dörr till sin lilla grotta och visslandes gå å lägga sig!
Men så kanske det funkar inom den familj du valt, man sköter sitt?!

Har bara läst ts och ja han är alkoholist! (Stava rätt ts )

Jag är det själv så jag vet.

Men vissa lyckas då fan bråka om allt. Helt sjukt!

Det känns ju som om det är rätt tydligt att han är alkoholberoende. Och klart som tusan att du ska vara den som är "besvärlig" -dvs vill HJÄLPA EN SVÅRT SJUK MÄNNISKA, om nu ingen annan i familjen har någon ryggrad. Heja ts, tänk på att du är den enda som tycks inneha något vett och sans.