Hur ofta är ni barnlediga...?

Bara för att har vi aldrig vart barnlediga. Men vi har vart barnlediga i två omgångar under dotterns första 2,5 år a en vecka var för att hon ville till mormor och morfar och vi hade inte möjlighet att ta ledigt från jobben. Sen lillebror kom för 14 månader sen har vi aldrig vart barnlediga. Vi tar vara på kvällarna när barnen sover istället ????

Jag tror inte det är särskilt vanligt att sluta se sina föräldrar och syskon som familj när man träffar någon och får barn och skapar en egen familj här heller. Jag är helt säker på att de flesta jag umgås med skulle säga emot det där.
Då tänker jag på människor som har god kontakt med sina föräldrar och syskon. Har man inte det ser jag inte varför man tvunget ska umgås? Blodsband är inte allt och det bästa man kan göra ibland är att släppa taget och "göra slut" om relationen smärtar mer än ger. Jag har inte bara en biologisk familj som jag har växt upp med som jag ser som familj utan det finns även människor som jag ej delar blodsband med som jag ser som familj, nära vänner t.ex som står mig och den familj jag har skapat för mig själv lika nära oss som mina syskon. Är inte så kinkig när det kommer till det där med blodsband, ser det snarare som viktigt att underhålla och ta vara på nära relationer också utanför den egna familjen (syftar då till den med partner, egna barn) och det andra du skriver tycker jag inte är konstigt, att man inte alltid ses kan mycket väl bero på att man väljer olika vägar i livet? Även om jag gärna skulle ha mina ungar nära mig jämt ser jag hellre att de följer sina egna drömmar, det skulle kunna innebära att vi bor långt ifrån varandra när de är vuxna.
Jag tycker att både du i din text och inlägget du svarade på är väldigt dömande och ni verkar inte tänka speciellt långt?

Det känns som att ni har tappat bort varandra i allt vardagsbestyr, då hjälper inga barnfria nätter i världen.Ni i måste prata öppet, ta tillvara på de små stunder ni rår, försöka komma överens om det hör med egentid och barnvakt, och sen successivt jobba in andra i barnens liv så att det blir naturligt gör barnen att vars med andra än er.

Telefonen stavar som den gör... hoppas det går att förstå ändå.

Jag citerade fel :) haha.. Jag är helt på ditt spår!

När äldsta barnet var 3 år hade vi en helg utan barn. Sedan kom andra barnet och då hade vi nog inte en barnfri natt förrän hen var 2,5 då vi var iväg en helg. Efter det kanske vi har haft två nätter per år, max.

Vi har ju alltid kvällarna ihop. Barnen har (fram till nu när de är uppe längre) somnat senast 20:00. Då gör vi alltid något ihop, även om det är något så simpelt som att se på tv och dricka te.

Just nu var det ett år sedan sist och snart ska vi ha barnvakt igen en natt eftersom vi ska på bröllop.

Det låter lite en barnfri natt per år. Hade själv föräldrar som lämnade oss hos mormor och morfar betydligt mer än så när vi var små. Och vi hade det underbart där. Sen vart de gamla och den kärleken de gett oss fick vi tillfälle att återgälda.

För mig är det en kombination.

Dels att hitta tid för varandra i vardagen och dels att få göra saker ihop som par, bio, hotellövernattning, fin middag på restaurang osv.

Har man andra vuxna som barnen är trygga med ser jag absolut inte varför man inte kan unna sig en barnfri natt emellanåt.

Vi brukar ta en långlunch/eftermiddag tillsammans i veckan och sen har vi barnvakt en kväll/natt i månaden ungefär. Utöver det har vi tid för oss själva mellan 21-24 varje kväll då sonen (8 år) gått och lagt sig. Nu väntar vi barn igen så nu kommer det nog se väldigt annorlunda ut i ett par år.

Håller helt med om din sista mening. Sedan kan trygg när man talar om barn på familjeliv betyda olika saker. Det finns de som menar att ett spädbarn är tryggt med farmor för att hon är farmor (hänger upp sig på blodsband) även om de bara träffas 1 gång om året vilket är helt tokigt men de flesta menar nog förhoppningsvis att barnet innan tillfället föräldrarna lämnar det har tillbringat mycket tid med den personen och verkar nöjd. För egen del ser jag gärna att barnet har passerat året också men det är min egen "tro" även om jag inte tror att det skulle vara skadligt på något sätt om det hände innan där kontakten var nära om det inte skedde upprepade gånger under kort tid. En natt hemma hos farmor som man bara träffar en gång om året skulle kunna vara läskig även för en 9-åring..

När det gäller det andra tänker jag att en barnfri natt inte gör mycket skillnad om det inte fungerar väl i vardagen, det skulle vara kortsiktigt i så fall. Jag tror att man kan njuta mer av den barnfria tiden om man trivs med varandra även om det är stressigt och trist och inrutat ibland i vardagen, där man lever mest. Att man där pratar, skrattar, gråter, är uttråkade, lever ut, klagar, är nära, har sex. Då handlar inte den barnfria tiden om att fixa något som kan vara svårt på kort tid och leka lyckliga plötsligt och sällan kommer det något gott av press.
Jag får känslan av att TS saknar sin vän, partner och närheten som de brukade dela. Att föräldraskapet liksom har suddat ut det där, i alla fall för mamman. Att de, som så många andra, gick och blev bara föräldrar. Tappade bort varandra och kanske även sig själva. Det är inget som gynnar barnen alls även om det finns vissa ,speciellt på detta forum, som inbillar sig det.
Även om mamman här inte är bekväm med att låta barnen vara hos någon annan trygg (om vi utgår från att det skulle vara det) vuxen så kan hon förhoppningsvis släppa tankarna på barnen hemma när de är i närheten och kanske sover och lyssna till de tankar TS uttrycker här. Jag tror det skulle hjälpa mycket mer om fokus inte låg på att skaffa barnvakt under en period utan istället på prata om det egentliga problemet.
Jag tycker att det är trevligt med barnfri tid (en sån där som äcklade någon annan här) och gillar att sitta på en restaurang eller pub hela natten, ta in på ett hotell eller bara vara spontan hemma tillsammans med min partner. Jag vet dock inget annat eftersom våra barn har andra nära relationer till andra vuxna än oss och det har kommit av sig självt då deras mormor och morfar som är de människor som de tillbringar mest tid med när de inte är med oss välkomnar och uppmuntrar det och barnen, speciellt ju äldre de blir, vill oftare och oftare. Hade vi inte haft någon som kunde tänka sig att ha barnen ibland som de var trygg med vet jag inte hur jag hade känt, hade mest troligt funnit det rätt trist faktiskt. Jag gillar kombinationen precis som du gör. Jag tror inte att jag hade behövt det för att fortsätta vara kär i min sambo. Då har vi ett fungerande vardagsliv för det mesta som familj, ser dock ingen anledning att leva där varje sekund om jag inte behöver.

Äldsta är 4 o yngsta 2,5. Vi har aldrig haft barnvakt.. :( förutom några timmar när våra arbetstider krockat och förskolan varit stängd typ.. Gud så härligt det vore att gå spendera en dag lr kväll ensam med sambon. Får nog styra upp nåt snart tror jag..

Klokt skriver. Trygg person för mig även person som träffar barnet ofta. Helst minst en gång i veckan. I vårt fall är det farmor och farfar.