Positiva erfarenheter av planerat kejsarsnitt, tack!

Det är så sjukt jobbigt att vara sån här, emetofob. Jag var väldigt nära att få Ondansetron utskriven för min kräkfobi, men läkaren ändrade sig i sista stund och tyckte att det kan väl räcka med Postafen.

Jag ska, efter inrådan från aurorabarnmorskan, verkligen ta tag i fobin och söka hjälp av en specialist på fobier, så snart jag känner att jag orkar efter bebisen kommit. Hon sa att det kan ta ett par år, men jag kommer kunna bli fri från fobin.

Återigen - TACK, TACK, TACK, för att ni delar med er och peppar mig!!!!

Det är kanske olika. Jag reagerar på morfin, får en kraftig klåda främst i ansiktet, och det har börjat klia sista stunden de håller på att sy ihop mig. Jag har dock aldrig frågat varför de ger morfin i det läget, bara tagit det som en naturlig sak. Sedan har jag fått mer morfin på uppvaket, innan spinalen släppt helt och hållet.

Jag är snittad (planerat) två gånger och båda gångerna har varit fantastiska upplevelser! Lugnt och skönt inne på salen, supergullig personal som småpratar och pysslar med en. Har lågt blodtryck från start och blev ombedd att säga till direkt om jag blev yr eller illamående så parerade de det med läkemedel. Jag säger som någon här tidigare - jag mådde illa kanske totalt 10 sekunder! Fick inget extra morfin varken under eller efter snittet utan klarade mig på Alvedon/Ipren. Var uppe på benen 5 timmar efter och med andra barnet var jag ensam på BB kvällar och nätter då maken var hemma med storebror och det gick hur bra som helst. Ringde på personalen kanske 2 gånger för assistans.

Tack att du delar med dig! Jag blir lugnare för varje inlägg, för jag kan lättare måla upp en mer positiv bild av hur det kommer vara, än de minnen jag har från mitt akuta snitt.

Jag hoppas att jag kan behålla en positiv inställning och glömma att de skär i mig, att inte fundera hela tiden på om jag mår illa eller inte, att mest bara kunna fokusera på det häftiga med det hela - bebis!!

Jag lovar- för säkrast mottagande på opdagen, så ge det till den narkos-ssk som tar hand om dig. Läkaren har ingenstans att lägga det (de kommer konsultativt), utan kommer be dig ta med det igen :) Ingen kommer ju läsa brevet förrän du är på plats.  Vad tänkte du skriva? Att få info om allt, att barnet är nära osv är självklarheter som alla ser till!

Brevet är redan färdigt och innehåller mina orosmoment (såsom min kräkfobi, att starkt ogilla känslan av att någon sätter kniven i mig, att jag tyckte det var väldigt obehagligt sist). Sen innehåller det information om hur jag önskar bli bemött i mina rädslor, att jag vill att min man och bebis följer med till uppvaket (vilket de tydligen brukar få vid planerade snitt, men har med det för att verkligen visa på att det är viktigt för mig), att jag är orolig över att inte knyta av till bebisen (hade problem med det sist), att jag inte ska amma och varför och säkert något mer jag inte minns just nu.

Men jag kan garantera att du blir bra bemött av personalen, det du önskar är något vi ger till alla. Gällande amning så är det barnmorskans arbetsfält efteråt. Det kan du vara trygg med! Ett annat tips (om brevet inte prioriteras att läsas) är att du faktiskt talar om med detsamma vad du funderar på :) 

Idag har jag kommit hem från BB och jag kan säga att jag har en så fin upplevelse med mig den här gången! All personal var väldigt bra, de lyssnade och tog mina orosmoment på allvar. De läste mitt förlossningsbrev och var superempatiska. Narkosläkaren var exakt rätt person, då han hade precis rätt blandning empati, proffessionalitet och humor för att passa mig perfekt. Han berättade innan jag kördes in på op att han skulle se till att hela tiden ligga före så jag inte skulle behöva må illa alls. Han kunde naturligtvis inte garantera att jag inte kräktes när hinnorna skulle sys ihop, men han gjorde allt han kunde. Och det gick så bra. Jag mådde bara illa ett par gånger och till viss del var det nog mest oro och inbillning.

Jag kan väl inte säga att ett snitt är en angenäm upplevelse, det är väl ingen (buk)operation i vaket tillstånd. Det är inte jättetrevligt när det drar och sliter i kroppen. Men trots det kände jag redan på uppvaket att jag bara tog med mig det hela som en positiv upplevelse. Det var så häftigt att känna att "nu måste de ha tagit ut honom" för hela kroppen lättade. Sekunden efter hörde jag honom skrika!! Han skrek och skrek och skrek och skrek! Och jag grät och grät och grät och grät av lycka.

Tack för att ni delade med er av era upplevelser!! Det hjälpte mig mycket i min mentala förberedelse!

Vad härligt att höra! Grattis till lilla sonen! Jag har själv två söner och småkillar är det bästa som finns! <3

Tack!! <3

Hejsan!

Får jag låna tråden för att ställa ngr frågor?

Jag har läst allas svar här för att peppa mig själv inför mitt planerade snitt.

Men har ngr frågor som sagt..

Får man inget lugnande alls innan de sätter spinalen?

Och hur går det till när dem sätter katetern? (urinkatetern)

Av ngn anledning skrämmer detta mig nästan mest. Tycker att det verkar så fruktansvärt obehagligt.

Efteråt, behöver man be om morfin eller dem ger en det kontinuerligt?

Stort grattis, TS! :)

Tack!!

Nej, något lugnande får man inte (har jag förstått) innan spindeln, för sånt påverkar bebis. Däremot ska det kunna ges så snart bebis är ute.

Vad gäller katetern så får du bedövning I sprutade i urinröret innan de sätter den. Att säga att det inte känns eller så, när de sätter katetern, vore att ljuga (i alla fall för mig). Det svider och sticker lite, men det går ganska fort att sätta den.

Smärtlindring efteråt är de väldigt noga med, för att undvika smärtgenombrott.

Tala med varenda kotte du träffar om dina rädslor! Det gjorde jag och alla var så fantastiskt fina mot mig i allt! Även om jag skämdes för min kräkfobi, vad det ingen som på något sätt nonchalerade den/mig. Så jag tror att de absolut kommer ha förstående för det du är rädd för!

Jag var ju skitskraj inför mitt snitt och även om det var obehagligt av och till så var det på det stora hela en fantastisk upplevelse!! Det kommer säkert gå alldeles strålande för dig!!!

UrinKatetern sätter de efter spiralen så då är du bedövad i nedre delen av kroppen ändå så känns inte ett dugg. Spiralen gör ont att få ffa när de ska känna efter var den ska sitta. Den känns det mest obehagligt när de sliter i drar för att få större hål/sår där bebis ska ut :) sen efteråt får du alvedon mm

Fast min kateter sattes innan spinalen, uppe på avdelningen innan jag kördes till op, så det är nog olika det där.

men det kan du ju oftast styra över själv. Be om det eller skriv i förlossningsbrev. Finns ju ingen anledning till att göra det på avdelningen