Inlägg från: Minni |Visa alla inlägg
  • Minni

    Positiva erfarenheter av planerat kejsarsnitt, tack!

    Jag har ett planerat snitt om en månad. Min förra förlossning slutade i akut (initialt urakut) snitt och det var för mig en traumatisk upplevelse som jag nu bär med mig inför detta snitt. Utöver paniken förra gången på grund av rädslan för att bebisen inte skulle överleva, att jag tyckte det var väldigt obehagligt att känna hur det stretade och drog i magen, lider jag av en kraftig kräkfobi och är jätterädd för att kräkas under och efter snittet.

    Jag tänkte att ni får gärna mata på med era positiva upplevelser av planerade kejsarsnitt, så jag kan fylla på min tank med sådant i stället för allt jag fasar för den här gången. Jag vill endast höra just positiva upplevelser, mer orosmoment undanbedes (jag är fullt medveten om att även planerade kejsarsnitt kan ge negativa upplevelser, så mer som fyller på den kunskapsbanken behöver jag icke).Skrattande

  • Svar på tråden Positiva erfarenheter av planerat kejsarsnitt, tack!
  • Minni

    Tack, snälla ni, för alla era inlägg!!! Jag läser dem om och om igen, för att på det viset stärka mig själv inför det hela.

    Jag mådde, vad jag minns, rätt bra efter mitt förra snitt. Snittades vid tiotiden på kvällen och var uppe ur sängen morgonen efter. Kräktes inte, men började må illa pga blodtrycksfall, men det fixade personalen.

    Jag har gått på aurorasamtal där vi har pratat om mina rädslor och jag känner att jag verkligen blir förstådd. Jag har också skrivit förlossningsbrev, efter rekommendation av aurorabarnmorskan (ett till BB-personalen och ett litet kortare till dem som är med på operation) och samtalat kring dessa. Jag ska träffa narkosläkaren dagen innan snittet och då ska jag lämna mitt förlossningsbrev och berätta hur jag känner (särskilt vad gäller rädslan att kräkas). Jag känner mig väl till vill del trygg, efter allt stöd jag fått och får, men rädslan ger liksom inte riktigt med sig som jag önskar. Därför uppskattar jag verkligen era berättelser, som är positiva och samtidigt realistiska, som jag tar till mig och ska bära med mig nu de här sista veckorna innan lillebror kommer!

    Jag vill inte behöva ha strategin (som jag brukar ha när jag ska göra något obehagligt) att tänka "om si och så många timmar/minuter är det över". Jag vill vara med, vara närvarande, när det här barnet föds - inte bara tänka "snart är det över".

  • Minni
    Embla twopointoh skrev 2015-08-16 21:28:52 följande:

    Illamående så starkt att man kräks är vad jag förstått ovanligt i samband med snitt. Har du inte lätt för att kräkas i vanliga fall skulle inte jag oroa mig för det. Tala med läkare/narkosläkaren om din oro.


    Det där var skönt att läsa, att även om det är vanligt att må illa, så är det ovanligt att må så illa så man kräks.

    Jag har verkligen inte lätt för att kräkas. Jag kräktes senast för 27 år sedan. Jag har alltså klarat mig från att kräkas vid min förra graviditet (och hittills i denna har jag heller inte kräkts, även om jag mådde sjukt illa fram till v 19) och haft några magsjukor som sonen dragit hem fast sluppit kräkningar. Så egentligen borde jag inte oroa mig. Men har man en fobi så är förnuftet som bortblåst...
  • Minni
    Embla twopointoh skrev 2015-08-17 11:24:11 följande:
    Ja, men då så! Glad Klamra dig fast vid vetskapen att du i princip aldrig kräks, och att sannolikheten att du skulle göra det denna gång är låg. Jag förstår att det inte hjälper (fobi är ju per definition en irrationell rädsla), men det kanske går bättre att hantera rädslan om man är mentalt förberedd?

    Jag har lågt blodtryck som "normaltillstånd" och jag har alltid fått blodtrycksfall under snitten och börjat må illa. Narkospersonalen har uppmärksammat det direkt och gett blodtryckshöjande och det verkar fort. Det är inte många sekunder jag behövt må illa...
    Dina ord lugnar mig mycket!! Tack! (Jag är också lite av en lågtryckare och inte är det bättre nu under graviditeten.)
  • Minni
    Anonym (narkos-ssk) skrev 2015-08-18 06:24:07 följande:
    Lämna brevet till narkossköterskan istället, då ni ses. Narkosläkaren kommer först när bedövningen läggs, och är inte med på allt fix som sker innan, och det brukar vara då de flesta har mest frågor. Bra att veta är också att det  inte säkert att det blir samma läkare som du träffat på narkosbedömningen.
    Jag kommer lämna förlossningsbrev vid mötet med narkosläkaren dagen innan, som förhoppningsvis vidarebefordras till de som sen kommer vara med vid snittet, men också ha med mig ett ex på dagen för själva snittet. Så rekommenderade aurorabarnmorskan i alla fall.
  • Minni
    jenni82 skrev 2015-08-18 06:49:24 följande:

    Hej!
    Jag hade planerat snitt och jag tyckte det var en jättefin upplevelse.
    Dels föddes ju min fina unge =) men jag tyckte även folket omkring var väldigt snälla och stöttande.
    Snittet gick jättebra, läkarna var snabba och effektiva. 
    Jag var livrädd för blodpropp så så fort min bedövning släppt så var jag uppe och gick, men det var aldrig ngn fara - bara min egen oro.
    Iallafall, jag minns mitt snitt med enbart bra känslor!
    Kommer göra ett till om det blir aktuellt!
    Mådde toppen efteråt.
    Lycka till! =)


    Vad härligt att du har en så positiv upplevelse med dig! Jag ska gå in med den inställningen!

    Jag har haft lungemboli, så oron för nya proppar spökar i bakgrunden. Men jag tänkter att eftersom ingen läkare avrått mig från graviditet eller för den delen verkat tycka att det ledde till tveksamheter kring att bevilja mig planerat snitt, så varför ska jag då gå och oro mig för mycket. Fast visst finns det en ambition att ta mig upp och röra på mig så snart jag bara kan.
  • Minni
    Anonym (Emetofob också ;)) skrev 2015-08-18 06:50:00 följande:

    Hej! Jag är precis som du, emetofob. Livrädd att kräkas. Jag har också exakt koll på när senaste spyan kom, det var 1995, haha. Jag har fått något som hjälper mig otroligt att ha hemma och det är primperan. Hur illa man än mår så blåser de tabletterna bort allt och man slipper spy eller ens må illa. Jag har också planerat snitt inom några månader och är liiiivrädd att spy. Tänker inget alls på smärta/sår eller liknande. Man kanske kan ta primperan inför snittet för att gardera sig ?


    Det är så sjukt jobbigt att vara sån här, emetofob. Jag var väldigt nära att få Ondansetron utskriven för min kräkfobi, men läkaren ändrade sig i sista stund och tyckte att det kan väl räcka med Postafen.

    Jag ska, efter inrådan från aurorabarnmorskan, verkligen ta tag i fobin och söka hjälp av en specialist på fobier, så snart jag känner att jag orkar efter bebisen kommit. Hon sa att det kan ta ett par år, men jag kommer kunna bli fri från fobin.
  • Minni

    Återigen - TACK, TACK, TACK, för att ni delar med er och peppar mig!!!!

  • Minni
    minerva123 skrev 2015-08-18 14:47:02 följande:

    Jag är snittad (planerat) två gånger och båda gångerna har varit fantastiska upplevelser! Lugnt och skönt inne på salen, supergullig personal som småpratar och pysslar med en. Har lågt blodtryck från start och blev ombedd att säga till direkt om jag blev yr eller illamående så parerade de det med läkemedel. Jag säger som någon här tidigare - jag mådde illa kanske totalt 10 sekunder! Fick inget extra morfin varken under eller efter snittet utan klarade mig på Alvedon/Ipren. Var uppe på benen 5 timmar efter och med andra barnet var jag ensam på BB kvällar och nätter då maken var hemma med storebror och det gick hur bra som helst. Ringde på personalen kanske 2 gånger för assistans.


    Tack att du delar med dig! Jag blir lugnare för varje inlägg, för jag kan lättare måla upp en mer positiv bild av hur det kommer vara, än de minnen jag har från mitt akuta snitt.

    Jag hoppas att jag kan behålla en positiv inställning och glömma att de skär i mig, att inte fundera hela tiden på om jag mår illa eller inte, att mest bara kunna fokusera på det häftiga med det hela - bebis!!
  • Minni
    Anonym (narkos-ssk) skrev 2015-08-19 07:30:52 följande:
    Jag lovar- för säkrast mottagande på opdagen, så ge det till den narkos-ssk som tar hand om dig. Läkaren har ingenstans att lägga det (de kommer konsultativt), utan kommer be dig ta med det igen :) Ingen kommer ju läsa brevet förrän du är på plats.  Vad tänkte du skriva? Att få info om allt, att barnet är nära osv är självklarheter som alla ser till!
    Brevet är redan färdigt och innehåller mina orosmoment (såsom min kräkfobi, att starkt ogilla känslan av att någon sätter kniven i mig, att jag tyckte det var väldigt obehagligt sist). Sen innehåller det information om hur jag önskar bli bemött i mina rädslor, att jag vill att min man och bebis följer med till uppvaket (vilket de tydligen brukar få vid planerade snitt, men har med det för att verkligen visa på att det är viktigt för mig), att jag är orolig över att inte knyta av till bebisen (hade problem med det sist), att jag inte ska amma och varför och säkert något mer jag inte minns just nu.
  • Minni

    Idag har jag kommit hem från BB och jag kan säga att jag har en så fin upplevelse med mig den här gången! All personal var väldigt bra, de lyssnade och tog mina orosmoment på allvar. De läste mitt förlossningsbrev och var superempatiska. Narkosläkaren var exakt rätt person, då han hade precis rätt blandning empati, proffessionalitet och humor för att passa mig perfekt. Han berättade innan jag kördes in på op att han skulle se till att hela tiden ligga före så jag inte skulle behöva må illa alls. Han kunde naturligtvis inte garantera att jag inte kräktes när hinnorna skulle sys ihop, men han gjorde allt han kunde. Och det gick så bra. Jag mådde bara illa ett par gånger och till viss del var det nog mest oro och inbillning.

    Jag kan väl inte säga att ett snitt är en angenäm upplevelse, det är väl ingen (buk)operation i vaket tillstånd. Det är inte jättetrevligt när det drar och sliter i kroppen. Men trots det kände jag redan på uppvaket att jag bara tog med mig det hela som en positiv upplevelse. Det var så häftigt att känna att "nu måste de ha tagit ut honom" för hela kroppen lättade. Sekunden efter hörde jag honom skrika!! Han skrek och skrek och skrek och skrek! Och jag grät och grät och grät och grät av lycka.

    Tack för att ni delade med er av era upplevelser!! Det hjälpte mig mycket i min mentala förberedelse!

  • Minni
    minerva123 skrev 2015-09-19 19:04:59 följande:

    Vad härligt att höra! Grattis till lilla sonen! Jag har själv två söner och småkillar är det bästa som finns! <3


    Tack!! <3
  • Minni
    Voodoodoll skrev 2015-10-04 06:53:19 följande:

    Stort grattis, TS! :)


    Tack!!
  • Minni
    Nervös inför snitt skrev 2015-10-04 04:27:21 följande:

    Hejsan!

    Får jag låna tråden för att ställa ngr frågor?

    Jag har läst allas svar här för att peppa mig själv inför mitt planerade snitt.

    Men har ngr frågor som sagt..

    Får man inget lugnande alls innan de sätter spinalen?

    Och hur går det till när dem sätter katetern? (urinkatetern)

    Av ngn anledning skrämmer detta mig nästan mest. Tycker att det verkar så fruktansvärt obehagligt.

    Efteråt, behöver man be om morfin eller dem ger en det kontinuerligt?


    Nej, något lugnande får man inte (har jag förstått) innan spindeln, för sånt påverkar bebis. Däremot ska det kunna ges så snart bebis är ute.

    Vad gäller katetern så får du bedövning I sprutade i urinröret innan de sätter den. Att säga att det inte känns eller så, när de sätter katetern, vore att ljuga (i alla fall för mig). Det svider och sticker lite, men det går ganska fort att sätta den.

    Smärtlindring efteråt är de väldigt noga med, för att undvika smärtgenombrott.

    Tala med varenda kotte du träffar om dina rädslor! Det gjorde jag och alla var så fantastiskt fina mot mig i allt! Även om jag skämdes för min kräkfobi, vad det ingen som på något sätt nonchalerade den/mig. Så jag tror att de absolut kommer ha förstående för det du är rädd för!

    Jag var ju skitskraj inför mitt snitt och även om det var obehagligt av och till så var det på det stora hela en fantastisk upplevelse!! Det kommer säkert gå alldeles strålande för dig!!!
  • Minni
    Emmmmm skrev 2015-10-06 09:30:11 följande:

    UrinKatetern sätter de efter spiralen så då är du bedövad i nedre delen av kroppen ändå så känns inte ett dugg. Spiralen gör ont att få ffa när de ska känna efter var den ska sitta. Den känns det mest obehagligt när de sliter i drar för att få större hål/sår där bebis ska ut :) sen efteråt får du alvedon mm


    Fast min kateter sattes innan spinalen, uppe på avdelningen innan jag kördes till op, så det är nog olika det där.
Svar på tråden Positiva erfarenheter av planerat kejsarsnitt, tack!