Kejsarsnitt eller vaginal förlossning...

Det finns akut snitt och så finns det urakut snitt. Det du pratar om är urakut, dvs att det görs med minuters förvarning av någon anledning. Ett akut snitt är inte planerat, men det kan gå relativt lugnt till ändå, med timmars förvarning. Ett urakut snitt läggs ofta från blygdbenet upp till naveln, det sättet går fortare än bikinisnitt.

Vid akut snitt så sker det inte alltid så snabbt som det skulle ha behövts. Med det menar jag att bm/läkaren låter mamman kämpa FÖR länge. Ofta handlar det om att barnet måste ut akut, och då tas beslutet rätt snabbt. Men lika ofta handlar akut snitt om att mammans ork är slut..och då finns risken att man puschar mamman att hitta ork som inte finns, och snittar "för sent". Min väninna fick krysta i 3 timmar innan läkarna gav upp och akut snittade. DET är för sent. Snittet borde ha kommit 1 timme innan.

Och visst tusan handlar akut snitten ofta om mamman, och att den fysiska orken för att krysta inte finns längre. Eller att mammans mående är så illa så förlossningen måste få ett slut.

Oavsett att du har helt rätt angående riskerna du räknar upp för vaginal förlossning, så är det större risker för såväl mamma som barn vid snitt. Det är fakta, och ändras inte oavsett hur mycket du pekar ut riskerna vid vaginal förlossning. 

Jag krystade i nästan 5 timmar. Inte ens efter det snittade dom mig utan körde yttre press med 3 barnmorskor. En som hängde över magen, en som tryckte upp mina knän till öronen och en som pressade isär mitt underliv med händerna. Blev ingen vaginal förlossning barnet efter det kan jag ju säga.

Jag kan bara beklaga :/ Så ska det inte få gå till. Jag vet att dom här där jag bor har ca 1 timme som gräns för krystnings skedet. 5 timmar är ju inte mänskligt mer. Och jag har full förståelse för att man efter det inte vågar föda vaginalt mer. Som tur är ju det inte så vanligt att det går som det gick för dig.

Nej, läs vad hon skrev. Hon skrev: "Klart det att du vid en vaginal förlossning kan drabbas av riktiga hemskheter (men det är inte så ofta det händer, man akutsnittar oftast i tid)". Jag försöker säga att man akutsnittar för BARNETS skull, väldigt sällan för att MAMMAN annars drabbas av någon "riktig hemskhet" pga vaginal förlossning. Det enda fall jag kan tänka mig är om mamman inte förmår krysta ut barnet och födelseförloppet inte gått alltför långt (då är det ju sugklocka eller i värsta fall tång som gäller).Nej, jag pratar om akutsnitt generellt (och i de ingår urakuta snitt). Doh, jag har till och med skrivit ett inlägg i tråden om urakut vs akut kejsarsnitt så du behöver inte förklara skillnaden för mig. Jag har dessutom delat med mig om mitt akutsnitt i tråden så jag har egen erfarenhet.

För det första (vilket jag redan sagt) så förespråkar jag inte KS på något vis. Jag argumenterar inte heller för att riskerna är mindre med KS än med vaginal förlossning. Jag svarar på dina påståenden i övrigt eftersom jag inte riktigt håller med om vad du skriver. Det är något helt annat det. Min uppfattning är att en del "vaginala förlossningsförespråkare" här i tråden slänger sig med lite för breda påståenden.

Jag håller med om det exempel du skriver, men antal sfinkterrupturer som förebyggts pga ett sistaminuten KS i ditt exempel lär stå sig slätt mot de gånger då KS inte ens övervägts. Samma sak vid massiva rupturer i övrigt. Varför annars ser statistiken ut som den gör? I så fall borde vi väl ha fler snitt och lägre skadefrekvens i Sverige?

Frågan är om en ruptur överhuvudtaget kan förutses? Går det veta vem som kommer kunna drabbas och vem som knappt får en bristning och inte behöver sys ens? Visst självklart ökar risken med tång och sugklocka om barnet snabbt måste ut, men annars?

Jag har endast fått så små bristningar att det inte behövt sys två gånger, så frågan är om risken att något går snett den här gången skulle vara större? Det  kvinnan som assisterade sist sa var att föder man så lätt kan man lika gärna föda hemma i badrummet ...

Jag hör inte till gruppen vaginalförlossnings förespråkare. Jag anser att det är jätte bra att vi har tillgång att kunna utför KS.

Men nu var ju mitt svar från början till TS, inte till alla andra. Och hon står och funderar på dom här sakerna och för och nackdelar. Och jag tror inte hennes vestibul behöver vara ett hinder för en vaginal förlossning. Med rätt bedövning och rätt bm så kan det säkert gå bra.

Skulle vi snitta på löpande band så skulle statistiken inte se likadan ut såklart. Finns ju en orsak till att man inte snittar alla på löpande band. Det är till en stor del pga riskerna. Och oftast är återhämtningen snabbare och enklare vid vaginal förlossning än vid KS. 

Jag skulle fått snitt om jag velat, pga av att det var tvillingar. Men jag hade så bra förutsättningar för att föda (dom låg rätt båda två), så jag tyckte jag gör ett försök. Och klart det var smärtsamt och tungt. Men när det väl var över så återhämtade jag mig snabbt. Så jag rekommenderar vaginal förlossning.

Tack för alla svar! Återigen, är fullt medveten om att det inte finns fysiska hinder pga vestibuliten, så det är inte vad det handlar om. Ville mest höra era tankar och erfarenheter om för och nackdelar med snitt vs vanlig förlossning.

Min syster har fött 3 barn vaginalt (även liknande historier från väninnor) när de har bett om bedövning har bm skrattat lite barskt o sagt "seså nu får du kämpa på, finns INGEN tid för bedövning här inte"
De har heller inte fått bedövning då de ska sys eftersom själva bedövningssprutan kan jämställas med ett stygn så har de helt sonika skitit i det.
Då jag snittats skulle de ALDRIG i LIVET kunna föreslå "ska vi kanske snitta utan bedövning idag?"
Just sayin

Hur blir det med sex efter ks, hur länge måste man vänta? Föder man vaginalt har jag för mig att man ska vänta 40 dagar efter då man inte blöder längre

www.familjeliv.se/forum/thread/75861237-sprack-vid-klitoris

Detta är därför

Man bör vänta med sex och, bad, tills avslaget är slut. Man har ju ett stort sår i livmodern som man blöder i från oavsett förlossningssätt, så det finns risk för infektion om det kommer in bakterier där...

Min erfarenhet av planerad kejsarsnitt var fantastisk.

Jag har fött ett barn vaginalt, det gjorde ont absolut men jag fick jättebra hjälp med smärtlindring och vid utdrivningen hade jag ingen smärta alls.

Min mamma har fött fem barn vaginalt utan komplikationer varav den första i säte.

En syster som fött fem barn vaginalt utan komplikationer dock har förlossningarna gått i snabbaste laget.

En annan syster har fött två barn vaginalt utan komplikationer och ett med kejsarsnitt för att hon låg i säte. Hon kände dock att bebisen vänt sig i hissen på väg till operation men det sa personalen var omöjligt, läkaren skar i huvudet på bebisen som visst hade vänt sig. Blev ett ganska hemskt sår och och mycket efteråt med anmälan och sårbehandling på den lilla som har ett fult ärr idag (15 år).

Dessutom fick min syster mycket problem med såret, infektioner och det ville inte läka. Hon har ett fult, knöligt ärr idag som fortfarande stramar.

Jag skulle tycka att det vore skitläskigt med ks, inte så mycket för min systers upplevelse som säkert är extrem. Utan för att man ligger så passiv utan att kunna göra något, så sterilt och onaturligt. Jag får kalla kårar av det! Dessutom är det en stor magoperation vilket jag tycker är otäckt. Måste jag för bebisens skull så självklart är det fantastiskt att det finns men får jag välja tar jag vaginalt alla där i veckan;)

Nu blir detta jättelångt men min bästa vän som har två barn som har en mor som inte kunde få ut barnen vaginalt utan att spricka mycket och en syster som fått akuta snitt pga för trångt bäcken, henne förstod jag fullkomligt att hon ville ha planerat snitt. Tror att det finns en hel del ärftlighet i hur det går att föda vaginalt?

Tack för alla svar och olika infallsvinklar! Har nu efter ett par moment fått löfte om snitt men också tid att tänka över om jag verkligen vill det. Fantastiskt fint bemötande.

Snitt känns absolut inte som en enkel eller självklar lösning, tvärtom. Lugnande erbjuds inte om det inte blir panik och jag är rädd att få panik liggandes där medveten när de skär. Återhämtningstiden är också en funderig. hur var det för er efteråt?

Tar gärna del av fler erfarenheter :)

Jag minns inte om jag redan skrivit detta i tråden, men jag har återhämtat mig jättesnabbt efter båda mina (planerade) snitt. Tog Alvedon och Ipren i ca 1 vecka efteråt, behövde ingen annan smärtlindring. Stod på benen 4 timmar efter operationen båda gångerna. Med andra barnet var jag själv på BB kvällar och nätter (maken var hemma med storebror) och det var inga problem. Jag ringde på personalen kanske två gånger för assistans. Ärret har bleknat jättefint och syns knappt.

För drygt 4 veckor sedan genomgick jag min tredje vaginala förlossning. Visst ondare gjorde det än andra som gick mycket snabbare, men denna gången fick jag inte ens en rispa. som jag fick de två första gångerna som sved när man kissade under första veckan. Dessutom har jag mått bra i kroppen snabbt efteråt den här gången. Om det inte vore för efterkontrollen och antagligen dåliga knipmuskler hade det känts lockande att börja springa igen och då talar vi om en som inte tränat ordentligt sedan gymnasiet vad gäller löpningen. Det är så skönt att må bra i kroppen igen efter 4 veckor med massor av sammandragningar, varav många obehagliga på slutet.

Så för just mig de här gångerna hade kejsarsnitt varit oerhört med begränsande.

Mer begränsande, så klart i sista meningen.

Jag var mig själv igen efter uppskattningsvis 2-3 veckor, dvs. då kunde jag röra mig helt obehindrat, gå i trappor/uppförsbackar och gå fort utan att känna något. När man ägnar dagarna åt att ta hand om en bebis har man ingen nytta av att känna sig som en elitidrottare. Jag bar t.ex. matkassar och tvättkorgar men tänkte givetvis på hur jag lyfte. Som ensamstående var jag tvungen. Så här i efterhand kan jag tycka att jag kom lite för lindrigt undan men jag kommer aldrig föda vaginalt om det blir aktuellt med ett till barn. Finns ingen anledning att riskera sugklocka, tång, få ett förlossningsskadat barn m.fl. traumatiska saker som bara kan inträffa under en sådan förlossning.