Jag tänker överraska min tjej genom att dyka upp när hon dejtar en annan man ikväll
Hej.
Ska försöka skriva det här trots att jag mår så illa. Jag och min sambo har varit tillsammans i 6 år. Jag har köpt en ring för stt fria om några veckor när vi åker till USA.
För två veckor sedan upptäckte jag att hon har en affär med en annan man. Detta upptäckte jag då hon kunde få sms sent på kvällen och hon alltid gömde sig när hon sms:ade. En dag när hon duschade bestämde jag mig för att kika igenom hennes mobil. Då upptäcker jag att hon har en konversation med en man. Jag har alltid sett mig själv som en stark man som kan hantera situationer. Men jag tror jag har fel. Upptäckten av hennes otrohet har brutit ner mig. Jag känner mig svag och hjälplös. Jag har gått in i en så stark sorg att jag varken vet in eller ut. Jag spelar bara med. De här två veckorna har jag bara lett och försökt förneka faktumet för mig själv. Jag har försökt intala mig själv att jag missförstått.
Min sambo visar inga kalla känslor mot mig. Hon spelar glad. Trevlig. Hon säger fortfarande att hon älskar mig, osv. Det kanske låter extremt svagt för er att jag inte klarar av att konfrontera henne. Jag vet själv inte varför jag inte klarar av det. Jag älskar henne så mycket att jag inte kan ta in det här.
De senaste tre dagarna har jag läst hennes konversation på sms medan hon duschat. De har idag bokat en träff med varandra på en bar inne i stan på Östermalm. När jag frågade henne vad hon har för planer idag sa hon att hon ska träffa sin syster och att de ska gå på bio ihop. Det är ju en ren lögn eftersom hon ska träffa mannen hon dejtar.
Idag har jag insett att jag borde gå vidare. Jag borde avsluta det här. Det hon gör mot mig är inte rätt. Och det är inte rätt att jag låter mig förneka det hon gör. Jag håller på att bli galen av smärtan inom mig.
Jag funderar på att gå till baren de ska träffas vid idag och "överraskat" sätta mig brevid dem och fråga "hej, var är din syster? Ska du presentera mig för ditt sällskap?"
Det kanske är fånigt. Men jag tror det är det enda rätta jag borde göra. Det är vad jag känner inom mig.
Därefter gå hem och ta mitt pick och pack och dra. Mina föräldrar bor i närheten så jag kommer åtminstone ha någonstans att bo.
Jag vet egentligen inte vad jag vill med denna tråd. Känner mig bara jävligt ensam och sårad. Ville skriva av mig. Kanske om ni varit med om något liknande? Eller om ni kan ge tips på hur jag ska tackla mina känslor?