Hur var erat MA?

För mig kom det aldrig igång på riktigt. Jag fick tillbaka på gyn och få tabletter som hjälpte till. Efter tabletterna blödde jag massor och hade väldigt ont i ca 2 h och sedan var det över.

jag hade ett MA  i v.13, fostret hade dött i  v.9 sa de. Kände absolut inget ovanligt förrän dagen innan det skedde. Fick som mensvärk och sen molade det på en bestämt punkt i magen, sen började det blöda lite. Sökte sjukvård på kvällen och då blödde det mer så då fick de bara ge mig dropp för att skynda på processen. Jag hade vansinnigt ont, nästan som förlossningssmärtor tydligen. Jag var helt oförberedd på det och det tog lite tid innan jag fick hjälp (var på akuten) så var ca 2 timmar inne på en brits innan de gav mig smärtstillande. Fick stanna över natten, sov rätt bra och på morgonen när jag gick på toa åket fostret ut i toalettstolen. Fick göra en skrapning och sen fick jag åka hem.

Fick missfall/MA förra månaden.

Jag var i vecka 7 när jag började blöda lite.  Efter 3-4 dagar med liten blödning (kom bara på pappret när jag torkade mig, inget i trosorna), så började det blöda mer, som vid riklig mens. Men hade inte ont.  Fattade att detta höll på att gå snett, så åkte till gynakuten.   Det visade sig att det bara fanns en tom hinnsäck, så fostret hade tydligen tillbakabildats väldigt tidigt i graviditeten.

Jag fortsatte blöda som vid mens och hade "mensvärk" i 5 dagar efter det.  Sen var det över.

Beklagar alla era missfall. Hoppas verkligen jag får likadant som dig anonym (s) jag verkar ha ett liknande missfall som du. Hoppas bara att det kommer igång någon gång :( någon som vet något man kan göra för att käkickstarta det hela lite? Typ springa en runda? Hoppa studsmatta? Dricka 100 koppar kaffe. Vill bara sluta gå å va orolig för hur det blir. Bäst är väl endå ett naturligt missfall?

Jag fick ma trodde jag var i v9 men fostret hade dött i v 8 började med lite bruna flytningar och VUL visade inget hjärta... Eftersom det gått en vecka och inget hänt av sig själv.. (Fick en liten brun flytning just när det hände men sen inget mer) fick jag välja att vänta ut det eller ta tabletter.... Jag valde tabletter.... Blev utdraget innan det kom igång tog hela dagen... Hade inte jätteont men blödde en hel del den dagen sen lev det som vanlig mens men slutade blöda efter 3-4 dagar

Hoppas det går bra för dig

Någon mer?

Mitt MA började med att fostret var för litet vid vul, låg nästan två veckor efter storleksmässigt i v9, men hjärtat slog. Två veckor senare hade hjärtverksamheten upphört och jag fick välja om jag ville vänta, ta tabletter eller skrapas. Jag valde skrapning. Jag hade inte lika mycket symtom som jag haft i övriga graviditeter (2 barn, totalt 3 mf/MA).
När jag hade en ofostrig graviditet hade jag å andra sidan mer symrom än vad jag haft med barnen. Den fick också avslutas med skrapning.

Misslyckad graviditet 1 var ett missfall. Jag trodde jag var i v12 och att den jobbiga perioden var över. Började tokblöda och det gjorde ont som väldigt kraftig mensvärk. 

Misslyckad graviditet 2 var ett MA. Upptäcktes på KUB-ul i v12/13. När vi fick det bekräftat klickade något till inom mig och jag sa till sambon att "Inom 24 timmar kommer jag att börja blöda". Mycket riktigt, på sena kvällen började jag blöda och det gjorde helvetiskt ont. Jag har en väldigt hög smärttröskel men började grina av smärtan. Tokblödde nattetid, knappt något dagtid. Det var som att kroppen samlade ihop sig och tog det i omgångar.

Båda gångerna har jag rensat så pass bra själv att det inte synts att jag varit gravid när de gjort VUL. Vid första missfallet var det så att läkaren ifrågasatte det hela när jag åkte in till gynakuten (HcG-värdena på blodprovet var dock väldigt höga så det var ingen fråga om att jag inte varit gravid).

Har tokblött i en 4 dagar båda gångerna och sen haft blodblandade flytningar i nån vecka eller två.

Ja, mitt missfall var nog rätt lindrigt.  Det var det psykiska som var mest jobbigt.
Vet inte om man kan påverka så att missfallet kommer i gång ordentligt på naturligt sätt.   Jag hade sex kvällen innan blödningen kom i gång rejält, men det behöver ju inte alls ha påverkat, kanske hade det kommit i gång oavsett. 
Bäst är ju om kroppen sköter det av sig själv, så man slipper ta tabletter eller skrapas. 

Graviditetssymptom, ja... 
Jag hade väldigt tydliga symptom denna graviditet, kände verkligen till 100% att jag var gravid.  Illamående, väldigt trött, extremt ömma bröst, som dessutom växte så pass att jag knappt kunde ha mina bh:ar etc.  Hår som kändes fett, hyn blev fet  en massa finnar ploppade upp (har aldrig finnar)  Var nästan onödigt att ens göra ett test :/   Har aldrig tidigare haft så extremt tydliga symptom. 

Symptomen hängde med tills blödningen började på allvar, då försvann de relativt snabbt.   

Beklagar ditt MF

Jag fick MF/MA för en månad sen. Hade starka symptom mellan vecka 7-12, mådde väldigt illa, överkänslig för lukter, kräktes en del, väldigt trött. Precis som mina andra två graviditeter där det gått bra. 
I vecka 12-13 försvann symptomen helt på två dagar, det hade visserligen börjat bli bättre men nåt hände de där två dagarna som gjorde att jag slutade känna mig gravid. Hoppades på spökveckorna eftersom det var likadant i min första graviditet... 
Hade ändå en känsla av att nåt inte stod rätt till. Tiggde till mig ett ultraljud på jobbet (jobbar inom sjukvården) i vecka 14, som visade att hjärtat slutat slå, nånstans efter 11 fulla veckor dog fostret. Detta var en torsdag, jag fick en ny tid på måndagen efter för en ny koll och beslut om abortmetod om det inte startat av sig själv. Fick en tablett på måndagen som skulle avstanna graviditeten. På onsdagen fick jag tid för att starta aborten medicinskt på sjukhuset. Fick två omgångar livmodersammandragande tabletter, sen startade MF. Det tog drygt en timme att få ut graviditetsvävnaderna, fostret och moderkakan. Moderkakan fick de plocka ut med tång. Sen fick jag åka hem, fortsatte blöda ganska rejält och hade ont o underlivet i 2-3 dagar, sen småblödde jag två veckor, bruna flytningar en vecka, sen började det blöda igen, fick mens i förrgår. Trodde jag hade ÄL för drygt 9-10 dagar sen och väntade inte mensen redan men hormonerna är antagligen inte i balans efter MA, kanske skedde ingen ÄL trots starka symptom på det. Har ingen direkt mensvärk men ont nedtill. 
Hoppas nu på att äntligen sluta blöda och kunna återuppta samlivet. Vill inte bli gravid igen på ett halvår men saknar närheten till sambon.