Jag HATAR hans barn

Jag hade dumpat honom direkt, han verkar hala fram "defekter" som kaniner ur en hatt. Att han dolt att han hade fler barn hade jag inte accepterat.

Fortsätter du förhållandet med honom så se till att inte blanda ihop era ägodelar, utan se till att ha klara papper på det som är ditt. Alla de där ungarna har ju arvsrätt efter honom om han lämnar in.

Jag hade dumpat honom direkt, han verkar hala fram "defekter" som kaniner ur en hatt. Att han dolt att han hade fler barn hade jag inte accepterat.

Fortsätter du förhållandet med honom så se till att inte blanda ihop era ägodelar, utan se till att ha klara papper på det som är ditt. Alla de där ungarna har ju arvsrätt efter honom om han lämnar in.

Jag och min fästman träffades för två år sedan. Då visste jag bara om en dotter1, och det kunde jag leva med. Efter att vi inlett relationen fick jag veta att han ytterligare har en son1 och en till dotter2.

Dotter2 har han ingen kontakt med alls. Son1 har han inte heller haft någon kontakt eller relation till innan vi blev tillsammans. Men i år har de setts två gånger. Det lilla han träffar dotter1 har jag inga problem med. Henne tycker jag om!

Däremot hatar jag hans son(11år). Jag avskyr han. Hans mamma är en hora (enligt min fästman hon jobbar som eskort). Den här sonen vill jag inte ens att våra framtida barn träffar eller vet om. Inte ens min fästmans familj vet om sonens existens.

Jag var beredd att lämna min fästman för jag vet att min fästman alltid kommer vara pappa till sina barn. Jag förklarade att jag hatar hans son och hans tidigare liv. Jag sa även att det här är bäst för han och hans barn för jag kan inte ta deras pappa ifrån de någonsin. Men han bönade och bad att jag inte kan lämna honom för en defekt han har. Så vi fortsatte relationen och han självmant valde bort sin son genom att inte träffa han mer.

Men idag snackade han om att eventuellt tatuera in hans namn på sitt ben?!

Han vet vad jag känner för den där unge. Och jag kan verkligen inte acceptera hans förflutna det gör mig illa så fort han nämner honom. Jag vet att sonen inte gjort något fel han är trots allt bara ett barn men jag kan inte rå för att jag hatar honom så mycket.

Vad gör man i sådan situation kan man någonsin acceptera en unge man hatar? Eller ska jag försöka lämna min fästman igen? Vad gör jag?

Nu ska rätt vara rätt, pappan hade inte varit närvarande för sonen innan han träffade ts, så den frånvarande pappan kan knappast vara ts fel.

Hon skrev ju även i trådstarten att hon uppmuntrade pappan att ta kontakt med sin son som han inte hade haft kontakt med innan

Jag anser också att ts måste går på djupet varför hon känner denna avsky för detta barn. För jag tror inte att det är barnet hon avskyr, men barnet är kanske den som gör andra saker så påfallande.

Ts har för övrigt gjort rätt i en sak, hon har sagt att hon är beredd på att ta sig ur förhållandet.

Så rikta din ilska rätt. Det är pappan som är den som ska bära ansvaret för den bristande kontakten med sina barn. Inte ts

För det första och minst viktiga avskyr JAG ditt urdåliga språk. SKÄRPNING damen och visa att du kan skriva.mför det andra och mer viktiga: du behöver inte gilla ungen men vad än hans föräldrar gjort i det förflutna så är GRABBEN oskyldig och kan du inte begripa det så är det väl snarare dig det är nån vajsing med. För det tredje, varifrån kommer DITT HAT mot en oskyldig människa? Var förbaskad på din kille som inte berättade om honom från början och därmed ev orsakade sig en otrevlig överraskning.