Idag ska jag säga att jag vill skiljas men...

var kommer du ifrån? vilket är ditt favorita spel? Lycka till med familjen, ni är bäst!

men hon har skrivit tydligt
"Jag har inga känslor för honom på det sättet längre men jag bryr mig om honom, det gör jag verkligen. Han kommer över detta. Förhoppningsvis blir det ett wakeup-call. Han kanske blir den jag föll för igen. För min del är det för sent men han förtjänar all lycka."

att hon inte älskar dig längre, att det är för sent och det är dags att gå vidare. Varför försöker du hålla henne kvar genom att väcka hennes synd känslor? du har redan gjort det i förflutet och du lär göra det nu. hur mycket av hennes/din tid(som du inte verkar värdesätta högt) vill du kasta bort? hon kommer till slut lämna dig ändå så sluta skjuta upp momenten då du ska behöva ta tag i ditt liv och tom försörja dig själv (det där med "jag trodde hon ville jobba så jag stannade hemma" var roligt att läsa, tragiskt men roligt). Det räcker nu 

Detta är ingen trolltråd. Inte hans heller. I ett svagt ögonblick gick jag med på att försöka igen. Jag gjorde bort mig på juldagen. Jag hånglade med en annan man. Detta erkände jag för min man i förrgår och han krävde att vi skulle ge oss en sista chans. Jag kände mig tvungen att gå med på det. Skuldkänslor antar jag. Enligt honom tolkade jag det fel men jag läste situationen som att han inte skulle berätta för någon så länge jag gav oss en andra chans. Men tag kan inte fortsätta något som jag inte vill vara i av skuldkänslor. Jag får stå för konsekvenserna av mitt handlande.

Stå på dig! Av det jag har läst från bådas trådar (hittade en äldre skriven av honom med) låter det som att det är bäst för er båda att ni går skilda vägar. Hur tungt det än känns nu så kommer det troligen bli det bästa i slutändan. Man kan inte vara ihop med någon av skuldkänslor, och han ska inte plåga sig själv med att vara ihop med en som har tappat alla känslor för honom. Jag önskar er båda all lycka!

Du får gärna länka tråden

www.familjeliv.se/forum/thread/75821026-hjalp-vill-inte-de-ska-vara-slut

Nu hart jag läst alla tre trådar och det känns som att ni välvilligt skyller på varandra och omständigheter istället för att se ert eget ansvar och attni faktiskt har gjort fel på en massa ställen. 

om ni båda ska få det att fungera måste ni ju båda två ta till ert vart ni har gjort fel någonstans och erkänner det och ber om ursäkt och inser vad som fick er att begå dessa fel och båda två är VILLIGA att göra det som krävs av er för att komma vidare

är ni det?  Är ni villiga att göra det som krävs av er för att ta er vidare`? Familjerådgivning, terapi, aktivt söka jobb, hitta lösningar för att få vardagen att funka osv osv? 

eller inser ni att loppet är kört och att skilsmässa borde vara det bäta alternativet?

Jag står för de fel jag gör. Jag har tröttnat på att tjata och går och irriterar mig i det tysta alltså har jag inte riktigt pratat om det som stör mig på ett bra tag, slutat kämpa och gett upp.. Jag vill inte ha sex (syftar nu på den äldre tråden) och känner inte för att ligga bara för att han vill. "Samlag startar på måndag och utförs på söndag"... Jag är allt annat än lätt att leva med och kan periodvis vara rätt elak eftersom jag är så arg och less situationen. Jag är allt annat än perfekt men jag vill inte skilja mig för det jag gör fel. Det blir ingen terapi. Jag hoppas väl att han kommer söka jobb så han faktiskt klarar att ta hand om barnen.

istället du måste ta modet till dig o lämna den här "mannen" , han håller bara dig tillbaka o försämrar ditt liv! låt inte svinet lura dig igen, vuxna hundar kan inte lära sig sitta

Det har jag gjort. Eller... han bor ju kvar men det är slut. Jag menade att det är inte på grund av det jag gör fel som jag vill skilja mig. Han anser inte att han gör något fel. Då är vi alltså så pass olika att vi absolut inte bör leva ihop.

Ett fjärde barn med en tredje pappa på gång?

Ja för man brukat bli med barn genom att hångla.

Oj, vilken flashback jag fick när jag läste denna tråden.

Få är väl egentligen intresserade av en uppföljning men någon kanske finner mod och tröst i detta.

Efter sista inlägget här stod jag på mig. Maj 2016 flyttade exmannen ut. Det var en hel del tjafs i början och mitt ex hamnade i en kris. I juli samma år träffade Jag en ny man och fick lära om allt jag trodde jag visste om kärlek. Jag hittade min själsfrände.

Exmannen bor kvar på orten och har idag en tillsvidaretjänst. Även om vi inte alltid är överens så har vi ett fungerande samarbete och kan umgås både högtider och annars. Vi har barnren vv och hjälps åt vid behov.

Skilsmässan var nog ett av de bästa beslut jag tagit, för alla inblandade!

Så härligt att höra! Ja, beslutet är svårt, men har det gått så långt så blir det nog oftast bättre för alla att gå isär.

Kram! :)

Kul att läsa att det gick bra.

Kul att läsa att det gick så bra. Jag såg först inte att inlägget var så gammalt och tänkte nästan skriva att du bör göra det, att ditt liv kan bli så mycket bättre. Jag hade en liknande situation, fast inte lika illa. Framför allt har jag också en son med ADHD som ex-mannen inte kunde hantera. Och jag träffade också en mycket bra man efter skilsmässan. Ja, det är intressant att läsa något man har skrivit innan det blev bättre.