Följa bebis eller bebis hänga med?

Såklart att vi har olika förutsättningar och olika bild av vad som är ett problem. Men tycker du på fullaste allvar att jag efter 7 månader ska fortsätta plåga mitt barn och mig själv när jag har en valmöjlighet? Jag ser det inte som att jag offrar min tid, jag kan ju planera efter mitt barn och hinna det jag behöver ändå.

Du får gärna förklara hur du hade gjort i min situation..

Mitt första var strikt i sina rutiner. Var vi inte det blev han otröstlig. Sova hemma på bestämd tid var det som gällde annars funkade det dåligt. Jag körde på det som funkade, jag ville ju ha ett glatt barn.
Andra barnet är mycket mindre strikt. Han sover bäst hemma men kan sova på andra ställen också, även i vagn. Han har lite andra egenheter istället.
Jag tror att barn, liksom vuxna, är individer och är olika redan från början. Visst, vissa barn kan sova var och när som helst och är jättelätta men ni har tyvärr inte fått ett sånt barn. Inte är det så lätt att göra nåt åt det heller och frågan är om det är bra att göra det? Småbarnstiden är ju förhållandevis kort så jag tycker inte det gör så mycket att göra det som är bäst för barnet. Dagsovandet kommer ju upphöra småningom och då är ju de problemen ur världen...

En grej till...varför kan inte bebisen äta någon annanstans än hemma? Eftersom ni måste gå på stan precis när hon ätit?

Det beror ju på hur du upplever det. JAG hade mått väldigt dåligt av att vara så låst hemma. Jag var iväg och träffade mammagrupper och andra från min äldsta var en dryg månad. Det mådde jag som bäst av (mådde urdåligt första månaden så för mig var det väldigt viktigt att inse vad jag mådde bra av). Alltså var jag iväg mycket och dottern hängde bara på. Och hon sov alltid vid bröstet eller i vagnen redan från början, precis som lillebror. När det var för kallt eller blött ute så sov hon i vagnen inne i hallen, så jag var konsekvent med vagn.

Men tycker du det är ok med att vara låst till hemmet så fortsätt med det. Men mår du dåligt av det är jag rätt säker på att det går att ändra.

Vi var däremot väldigt dåliga på att göra saker på kvällarna med familj och vänner, för där var vi otrygga och tänkte att det inte funkade att hon skulle somna någon annanstans och sen åka bil hem eller liknande. Men det var ju ett val vi gjorde att inte testa det mer och träna på det. Som sagt, barn är anpassningsbara.

Nu beskriver du ju hur du gjorde i din situation. Hur skulle du gjort om du hade ett barn som inte sov vid bröstet eller i vagnen? Skulle du varit ute med barnet hela dagarna och struntat i att barnet var övertrött och inte sov en minut?

Hur länge tycker du det är rimligt att man tränar barnet att sova ute?

Har upplevt samma sak med vårt barn som också behöver väldigt tydliga rutiner för att vara nöjd och glad. Vi har valt att anpassa oss efter barnet vilket har förenklat vår tillvaro betydligt, omgivningen har dock haft en del synpunkter. Har också upplevt att det fungerar smidigare för andra (förstagångsföräldrar inkluderade) och periodvis ifrågasatt mig själv och vad jag gör för fel...Nu är vårt barn 2 år och allt har blivit lättare men vi åker fortfarande hem tidigt från tillställningar som är på kvällen eftersom vårt barn inte kommer till ro borta utan bara skriker - men nu känns det okej att det är så, det är ju inte för evigt. Maten fungerar oftast inte heller när vi är iväg, vårt barn vill inte äta men det känner jag ingen oro för längre då jag vet att det tas igen någon annan dag.

Tack så jättemycket för alla svar! Jag är överväldigad över hur många som bemödat sig och svarat på min fundering! :D

Många bra tankar och funderingar, tips och trix som jag tacksamt tar emot! :)

Jag testade igår eftermiddag att ta en vagntur på stan, tänkte att det blir en upplevelse och på hemvägen bäddar jag ner henne gott så sover hon skönt...pyttsan heller!! :(

Torr och mätt var hon för jag hade med lite mellis som vi tog innan vi började gå hemåt...men troligen var det nåt fel med nappen, passade inte alls att ha den och det var gnäll hela vägen hem. Till slut fick jag ta fram mobilen å sätta på nån bebismusik/film...där satt hon å kikade ner i vagnen och min stressnivå var på max... :'(

I efterhand vet jag att jag kommer le åt händelsen men det är verkligen inte kul när man är mitt i den!!! :)

Klart sådana situationer är jobbiga! Men man växer av dem när man inser att man klarar av dem. Har du bärsele med liggandes under vagnen? Det är perfekt när de ledsnar på att sitta där.

Tjejen fick hänga med överallt från början. Det tog några veckor innan amningen var igång så innan dess blev det bara nån timme i taget. Sedan ammade jag överallt. Hade med hennes favoritsnacks och en burk mat i vagnen JÄMT när hon blev äldre. Hade alltid bärselen med under vagnen. Det var jättesmidigt tills hon lärde sig gå. Nu kan hon vara omöjlig att ha med på t.ex. restaurang eller någon längre stund på stan...

Håller med dig! Vissa barn ammar inte offentligt eller tar en mellis på bussen. De gör det bara inte och sen blir det gnäll och skrik. Samma sak med sömn. Vissa barn hatar vagn, har man testat att vara på stan 20 ggr och det slutar med panik varenda gång så ger man ju upp efter ett tag. Mycket lugnare att då söva ungen hemma och anpassa sig efter barnet. Och nej, det funkar inte med sele för alla barn heller. Vissa vill sova i säng.

Vi hade med oss vår första på senare tillställningar ca 5 ggr innan vi tröttnade på att behöva åka hem med en hysterisk bebis efter 1,5 timme på partyt. Vi trodde liksom att det "bara var att vänja barnet", med tji fick vi. Orka hålla på liksom, det var mycket enklare att ha barnvakt!

Det är olika med olika barn.

Gör det som funkar för er. Vi har fasta mattider och får utstå en del pikar från sambons familj för det. Några gånger har svärföräldrarna, när de passat barnen, struntat i mattiderna, med katastrof som följd...

En intressant detalj är att min sambo länge trodde att han var flexibel vad gäller mattider, han var ju uppväxt så. Men när vi blev sambor och han åt på samma tider som jag hade han plötsligt nästan aldrig huvudvärk längre och inte magknip heller (tidigare två ganska stora problem i hans liv). Alla kopplar inte dåligt mående med mattider, så de tror att det är ngt annat som orsakar gråt och skrik hos barnen (eller sig själva!).

Vi gjorde det vi ville (till en viss gräns såklart). Ville jag åka till stan när bebis hade sovtid så sov hen i bilen och i vagnen på stan. Iaf när dom var så stora som 8 mån. Viktigt att bebis kan anpassa sig också o exempelvis sova i både vagn o i bil. Lär man dom inte det får man problem.

De flesta med barn som börjat sova 1 gång per dag är i precis den sitsen. Allt och då precis ALLT måste schemaläggas runt den där livsviktiga sömnen för annars är resten av dagen/kvällen förstörd. Friheten när man helt plötsligt kan börja planera in saker klockan 13:30 är enorm!

hahaha, preciiiis! Väntar på den dagen med vår treåring men det lär nog inte hända än på ett tag...

Vi gjorde olika i olika perioder. Mitt barn ville inte sova alls om hon kunde undvika det första 4 månaderna och om hon sov var det ofta bara en halvtimme. Eftersom det inte gick att göra något schema så fick hon bara hänga med och somna om hon somnade. Mellan 4-8 månader så sov hon ett längre pass per dag men det gick inte riktigt att veta när hon sova längre men märkte vi att hon började bli trött så passade vi ofta på att ta ut henne i vagn för då sov hon ofta bra. Vid 8 månader så valde vi att börja med att aktivt försöka få in en fast sovstund varje dag efter lunch och eftersom barnet sov bäst i vagn så kombinerades den med promenad och vi passade oftast på att handla, gå på biblioteket eller fika när hon sov så vi fick lite lugn och ro under den tiden. Denna rutin fick dock följden att barnet i princip bara sov i vagn dagtid från den tiden men det var det värt eftersom hon då blev lite mer förutsägbar dagtid. 

Jag tror som många att det handlar om personlighet hur mycket möjlighet man har att anpassa barnet efter föräldrarna och hur mycket föräldrarna måste anpassa sig efter barnet men jag tror också att alla barn kan i någon mån anpassa sig men att det är olika svårt. Man måste välja hur viktigt det är att barnet sover som man själv vill och hur OK man är med att anpassa sig. Inget behöver utesluta det andra.