Vad jag än gör..

Det är hennes pappas regler, inte mina. Självklart måste man ha hjälm när man cyklar, allt annat är oansvarigt. Låter som ett gäng oansvariga ungdomar? Önskar intelligenta utbyten, liksom bra och konkreta diskussioner. Att liksom vräka ur sig att jag ska dra åt helvete hör nog mest hemma på instagram tycker jag nog.

Jag är med och pushar dessa regler och att packa gympaväskan och duscha är för att hon har ett handikapp som gör att hon MÅSTE ha dessa regler. Annars duschar hon verkligen aldrig eller får betyg i gymnastik då hon inte har med kläder.

Självklart har hon nåt handikapp! Varför skrev du DINA regler i trådstarten om det är pappans?! Dessutom skrev du att det inte går att ha andra regler för henne än för dina barn, är de också handikappade alltså? För reglerna har ju tydligen med handikappet att göra???

Som sagt... Att vara bonus/styvmamma är nog en av de otacksammaste uppgifterna man kan ha, inte bara på hemmafronten, utan även om man behöver råd och stöd.

Mitt barn behöver också tydliga regler om när man duschar osv. Att inte ha det är elakt när barnet behöver det.

Kanske behöver flickan ett schema med bilder och text, en del kan ta in det bättre då.

Handikappet ÄR att ha som övrig familj för att känna tillhörighet OCH för att hon har add som gör att hon inte tar för sig. Vi vill inte göra henne annorlunda, och hon mår dåligt över det FAST att hon påstår annat, för hon tar det som tjat. Så hon BEHÖVER det verkligen, verkligen, verkligen.. Man kan inte bara hoppa på folk och tro en massa och ha ett "dra åt helvete-sätt" mot folk bakom skärmen. Tragiskt:(

Med mina regler menar jag ju naturligtvis att jag pushar henne, så självklart blir det ju "mina" regler. Men jag ska formulera "våra" regler hädanefter.

Testa att ge henne ansvaret att själv göra saker när hennes telefon säger till, det finns appar att ladda ner. Eller så kan ni be att få en handi av arbetsterapeuten.

Förklara noga att så länge hon sköter sin del, har sina fasta duschdagar (och gärna tider) och går och duschar då så tjatar ni inte. Ordna med bilder etc så att ni underlättar på alla vis.

Som mamma till en16-årig dotter med ADD kan jag säga att det som funkar bäst med saker som "måste" göras är att lirka. Att säga "NU måste du duscha/göra läxorna/städa ditt rum" leder bara till bråk och tjafs. Det gäller att tonåringen har något slags lust för det som behöver göras för att det ska bli av. Att tvinga vid en bestämd tidpunkt gör att tonåringen sparkar bakut.

För andra låter det som att man curlar men det handlar snarare om att få tonåringen att funka så bra som möjligt i vardagen. Jag brukar säga att jag vill att hon städar sitt rum den här veckan, då brukar det ta typ två dagar och sen städar hon. Eller så säger jag vid frukosten att jag vill att hon duschar innan hon går och lägger sig, då fixar hon det. På det sättet får hon både bestämma själv och ta eget ansvar, men med stöd från mig.

Mitt förslag är att du låter pappan ta allt som rör hans dotter. Låt honom tjata. Låt honom ta striderna. Låt honom stå för reglerna. Passa på att själv bara vara "bonus" och plocka russinen ur kakan. Gör bara positiva saker med henne. På det sättet kan ni stärka er relation istället för att hon ska se dig som en tjattant.

Sen så är det inte så stor idé att önska sig tacksamhet från någon med funktionshinder, det är inte alltid de förmår att visa/ge det. Förhoppningsvis kommer det i vuxen ålder.

Förresten, det här med sömnen. Har hon svårt att somna? Eller somnar hon så fort hon väl släckt lampan?

Många med den här typen av diagnoser har sömnproblem och/eller behöver inte lika mycket sömn som jämnåriga. Då är det bättre att samarbeta med tonåringen för att hitta lösningar än att tvinga dem att lägga sig i sängen en viss tid. Men det är fortfarande pappans sak att engagera sig i och hjälpa dottern med. Du ska inte behöva dra det lasset.

Här kan det isf vara läge att säga att efter en viss tid ska det vara lugnt i huset och man är på sitt rum. Sen om hon läser eller sover är en annan sak OM det inte blir så att hon läser hela natten och sen somnar av utmattning och inte går att få upp och iväg på morgonen.

Hon har svåra sömnproblem, som gör att hon inte är kontaktbar på morgonen och då sätta igång med tjat om skoldagen får bara hela skoldagen havererat och det är onödigt. Då får vi telefonsamtal om att hon vägrar vissa lektioner och måste hämtas hem, så hon kan vila hjärnan.

Struktur runt denna tjej måste finnas, och ha regler samma som de andra barnen är ett måste då hon annars ifrågasätter om vi tycker hon är dum i huvudet och inte ska bo med oss. Detta tycker jag är så konstigt, för HON vill ju inte bo med oss, hon vill att pappan bor själv:( men jag har sagt till min man att jag vägrar ge upp, vi måste kämpa för henne och då får jag väl ta smällen om elak styvmor.., men ändå blir jag så frustrerad. För det är som sign otacksamt säger, det är verkligen så otacksamt att vara styvförälder.

Jag kanske ska testa låta pappa ta allt, vi får testa en tid och se om det håller för pappa är inte hemma lika mycket som jag. Men att göra schema med bilder som en föreslog, det måste jag verkligen ta till. Superbra!

Ärligt talat tycker jag inte att det är schysst av pappan att låta dig ta tjat-jobbet när det gäller hans dotter. Det krävs extra jobb/träning/lirkande för ett barn med den här typen av diagnoser. Det krävs också en stor tillit mellan barn och vuxen för att få till en fungerande vardag. Förmodligen finns den tilliten och det samspelet hemma hos mamman vilket gör att det funkar där, medan ni från er sida upplever det som att det inte finns några regler eller liknande.

Känner igen mig! Bortsett från att min styvdotter är en helt "normal" tjej. Allt jag säger och gör blir fel! Hos oss är det tydliga regler som gäller och lika regler för alla barn. Hos hennes mamma är det relativt regelfritt och då uppstår det givetvis problem.