Hejsan!
Jag har nyss plussat, och är såklart redan otålig när det gäller det här med att hålla det hemligt :D. Hur länge väntade ni innan ni avslöjade något? Berättade ni för alla "typ" samtidigt eller anförtrodde ni er åt någon utvald innan alla fick veta? Jag har 2 inplanerade saker nu inom 3 veckor som kommer ställa till det, där det förväntas att man ska dricka alkohol... Funderar på att ljuga och säga att jag äter antibiotika pga UVI :D
Vi har ett litet dilemma då sambons familj bor flera timmar bort och vi inte ses så ofta. Ska dit i v.8 och sen inte nästa gång förns v.16, så har lite beslutsångest! Min familj bor en timme bort så vet inte när man ska berätta för dem heller och vi ses aldrig alla samtidigt så är skit svårt!
Jag är väldigt öppen med i stort sett allt och skulle kunna berätta nu (plussade idag) medans sambon är mer att vi ska vara lite säkrare.. Hmm... Svåra beslut!
Det finns ju aldrig några säkra veckor att berätta i. Min mamma hade 6 missfall. Alla efter vecka 12. Sedan fick hon 2 friska barn på rad :) En vän fick missfall i v 30 och en annan fick beskedet att deras barn led av mycket grava missbildningar under rul i vecka 19. Deras barn hade aldrig överlevt en graviditet så dom fick ta bort det. En annan vännina hade ett barn som dog under förlossningen.
Missfall och sorg är för många en naturlig del i resan mot att få ett barn. Som gravid så vill man så gärna tänka "efter vecka 12 är det säkert" eller "vi såg hjärtslag så nu är det säkert". Jag är själv gravid med andra barnet i vecka 25. Jag känner mig inte säker innan barnet är fött.
Samtidigt så ser jag inte missfall som något som man bör tala tyst om eller skämmas för. I de flesta fall så innebär ju ett missfall att kroppen gör sitt jobb, den sorterar bort ett icke livsdugligt foster så man slipper gå med det för länge. För mig så är ett plus på Stickan bara första delen i resan mot ett barn.
Missfall är extremt vanligt. Men för dom flesta går det faktiskt bra :) tänk så här : Vilka vill vi dela en eventuell sorg med? Dom kan man berätta för väldigt tidigt. Är det så att man går ut tidigt med graviditeten på blogg eller Facebook så riskerar man ju att ytligt bekanta kommer fram och säger saker som "Nu börjar kulan synas" eller "Vad kul med en liten" efter missfall. Orkar man med det?
Samtidigt så förstår jag om man bara vill skrika ut sin lycka till alla man möter :) Och det kanske är det mest naturliga. Man väntar ju faktiskt barn, inte missfall.
Berätta för dina vänner! Om det "går dåligt" kommer du ändå att behöva prata av dig. Fick själv MF i v 12 och då hade vi bara berättat för familj och någon enstaka vän. Berättade för några andra vänner senare och det blev mest bara konstigt. Tycker det är så dumt att det är hysch-hysch kring MF - trots att det drabbar så otroligt många!
Jag har inga barn själv men syrran sa inget utan lät det vara tills folk märkte det själva. Hon och sambon ville slippa allt jävla snack och tjat och klappande på magen.
Första gången berättade vi för närmsta familjen vecka 12 och för jobbet vecka 19. Har för mig att vi outade på Facebook ungefär samtidigt som jobbet också.
Denna graviditet berättade vi för sonen (5år) vecka 8 och han berättade för alla han träffade på eller pratade i telefonen med ;) Men blev väl officiellt "på riktigt" kring vecka 15, inget Facebookande denna gång dock...
Familjen får gärna veta tidigt. Som någon skrev, så vill man nog gärna att en del vet om graviditeten om det skulle bli missfall. Dit räknar jag dock INTE arbetskamrater! Hade jag kunnat hålla det dolt på jobbet till vecka 30 så hade jag nog gärna gjort det den här gången ???? Känns bara jobbigt att påminnas av alla människor jag möter under dagen (stooor arbetsplats) att jag väntar bebbe igen när jag bara vill sköta mitt jobb och inte dela mitt privatliv.... Ett beklagande från kollegor vid ett eventuellt missfall vill jag inte heller ha, faktiskt, utan skönast är om så få som möjligt vet. Närmaste cheferna, närmaste kollegorna. Det räcker. Varit med om MF två gånger tidigare, det var inte ett stöd då att många på jobbet visste...
Måste fråga plussade du innan eller efter BIM? :) vet att det inte har riktigt har med detta att göra men är osäker om jag ska testa redan har BIM imorgon vilket test använde du?
Vi har ett litet dilemma då sambons familj bor flera timmar bort och vi inte ses så ofta. Ska dit i v.8 och sen inte nästa gång förns v.16, så har lite beslutsångest! Min familj bor en timme bort så vet inte när man ska berätta för dem heller och vi ses aldrig alla samtidigt så är skit svårt!
Jag är väldigt öppen med i stort sett allt och skulle kunna berätta nu (plussade idag) medans sambon är mer att vi ska vara lite säkrare.. Hmm... Svåra beslut!
Ja men det blir ju perfekt :) fick mage tidigt med dottern så lär bli så nu med antar jag så vill berätta innan det syns hehe
Du har lite samma dilemma som mig, fast mitt är att min familj bor 6,5 timmar bort med bil :D. Jag ska hem en gång i april eventuellt och en gång i Maj, och i då i maj kommer jag vara i vecka 14 så det blir ju ganska lämplig :)
Vi berättade för familjerna och vissa vänner redan i v 5, sedan lite efterhand när vi träffade folk alla tre graviditeter. Såg ingen anledning att hålla tyst om det helt enkelt. Har haft lite svårt att bli med barn så plusset var efterlängtat, svårt att vara tyst om????. Sen har jag varit förskonad från mf, hade man haft sådana erfarenheter så kanske man hade resonerat på ett annat sätt.
Ja men det blir ju perfekt :) fick mage tidigt med dottern så lär bli så nu med antar jag så vill berätta innan det syns hehe
Vi berättade för familjerna och vissa vänner redan i v 5, sedan lite efterhand när vi träffade folk alla tre graviditeter. Såg ingen anledning att hålla tyst om det helt enkelt. Har haft lite svårt att bli med barn så plusset var efterlängtat, svårt att vara tyst om????. Sen har jag varit förskonad från mf, hade man haft sådana erfarenheter så kanske man hade resonerat på ett annat sätt.