Min snart 3-åring fick handla för första gången idag, hon ville ha ett par glason (solglasögon) då hon lyckats få bort skruvarna så de gamla gick sönder. Hon var mäkta nöjd och hade dem på sig och sa: "Jag är en tuffing". Hennes syster på 5 ville också ha ett par vantar med glitter som syrran har som länge legat i skötväskan i reserv och blivit bortglömda, men det är lite svårare att hitta just nu (de andra köptes för flera år sedan), så hon kommer bli besviken när hon kommer hem. Å andra sidan kommer hon säkert på något annat hon vill ha som är betydligt dyrare.
I ert fall får ni väl bestämma tillsammans vad ni vill att barnen ska ha, vad barmen tycker att de behöver och hur ni ställer er till det. Jag förstår om man säger ja, för att barnen vill ha något för att kunna hänga med bland kompisarna, men krävs det stora summor ofta blir det ju väldigt fel för de som inte har den ekonomin. I skolan jag jobbar var kulor populärt ett tag, men då de hade svårt att spela på låtsas eller allvar och dess konsekvenser fick vi bestämma att de bara fick spela på låtsas och inte ta varandras kulor, så därför tänker jag att det är bra att inte ha för dyra saker som de blir ledsna för om de försvinner.
Sedan är ju barn olika, jag krävde nog inte så mycket även om jag kunde få om jag frågade, min 8 år yngre bror hade dyrare önskemål. Att ge allt min dotter vill ha skulle inte vara nyttigt. Vi har varit iväg idag, men äldsta kommer bara få ett twistband för en tia medan de andra barnen fick egna smörgåslådor, hon har redan och yngsta tösen ville ha något smycke, så ett billigt fick hon. Liknande har ju den äldsta hunnit få mycket mer tidigare. Så visst är det svårt att låta bli att köpa till barnen, men de får oftast inte det de pekar på just då.
Även om ni glömmer betala får hon väl föra bok över hur mycket hon borde ha, så hon kan se om hon har råd. För mina barn är det en ära att få räcka fram den egna pengen själva. Den äldre vill ha den i egna plånboken först också.
