Brott mot tystnadsplikt?

Fast lärare har inte sekretess! Tystnadsplikt och sekretess är två olika saker. Personer inom skolan har olika former av tystnadsplikt/sekretess. Lärare har inte lika som skolsköterska/kurator osv (men det visste du säkert redan). Jag tror att du har fel när du skriver att detta är ett brott mot tystnadsplikten. Nu har vi ingen aning om det i TS stämmer och under vilka omständigheter läraren sagt det. Jag skulle personligen aldrig sagt så eller "outat" en diagnos om föräldrarna ville hålla diagnosen hemlig. Dock har jag under årens lopp stött på situationer där det underlättar för barnet med diagnos om de andra barnen får veta hur det ligger till. Barn är väldigt toleranta och förstående och faktiskt inte så bitska och dömande som vi vuxna!

Som lärare måste du definitivt följa sekretesslagstiftningen! Du får inte lämna ut (berätta/prata/diskutera) personlig information om en elev till någon annan än vårdnadshavarna.

Du får alltså inte prata om en diagnos/inlärningssvårigheter/konflikter med barnets farmor eller barnets bonusförälder, och inte heller med andra barn.

Jag har svarat på ts angående tystnadsplikten och ditt tidigare svar. Skilj på det och om du vill diskutera vad som är bäst för barnet med utropstecken hit och dit. Jag har barn med npf och skola har fått full insyn av mig. Innan du dömer...

Tack för era svar. Ni är super????

Vi har varit öppna och ärliga med diagnosen tidigare men det har lett till en massa bekymmer faktiskt. Tro det eller ej. Det har snarare stjälpt än hjälp att vara öppen då ex lärare har krävt medicinering och de andra barnen har tyckt att dottern varit konstig och annorlunda och använt ord som adhd-barn, dampunge etc.

Efter flytt till ny skola var vi öppna med personal och rektor om diagnosen för ev hjälpbehov, men vi ville inte att det skulle komma ut till de andra barnen.

Vi ville att dom skulle få bilda sig en egen uppfattning om vår dotter och inte bara se henne som en diagnos.

Tyvärr så var både lärare och rektor snabba att berätta för de andra eleverna och även vissa föräldrar om diagnosen, varpå en förälder hörde av sig till mig och förtydligade att man minsan inte han använda adhd som en ursäkt och något händer.

( min dotter hade klappat händerna framför hennes dotter)

Och det är tydligt att nästan hela skolan vet om det nu.

Då förstår jag att du är upprörd. Är din dotter utåtagerande? Eller varför hade de berättat för andra föräldrar om diagnosen?

Tyvärr är det vi vuxna som ger dålig klang åt diagnoser. Har tyvärr fått samtal från föräldrar genom åren som vill flytta på elever som de inte tycker passar in i mallen för det normala.

Jag skulle pratat med lärare/rektor igen. Förklara att du är besviken och fråga hur de tycker att ni ska gå vidare.

Är medicinering inget alternativ för dig? Jag har sett enorma (och då menar jag enorma) förändringar hos barn med ADHD som medicinerat. Jag är absolut för medicinering även om jag förstår att man som förälder väntar in i det längsta.

Är assistent ett alternativ? En person som finns där och förekommer ev misslyckanden. Får man en bra assistent kan den vara relativt osynlig och ses som ett stöd till klassen.

Hoppas det löser sig!

Ja, jag ser det som ett brott mot sekretessen att berätta för andra om ett barns diagnos som lärare eller rektor. Diagnoser, personliga ärenden och liknande saker får inte diskuteras med andra elever, det får avgjort inte, utan tillåtelse diskuteras med andra föräldrar. 

Jag tycker du ska höra av dig till skolchefen i din kommun med ett klagomål på hur det har hanterats för att få lite mer input i frågan. Och för att det ska påpekas från högre ort att det är olämpligt att sprida ut sådan information, speciellt eftersom ni sagt ifrån om det.

Jobbar man med barn inom kommunen skriver man på sekretessblanketten innan man börjar jobba. Borde vara svar nog på frågan dessutom.

Det är klart att man som lärare inte får sprida information om diagnoser utan förälderns tillåtelse. Jag har dock en känsla av att NPF-diagnoser brukar vara allmänt kända, så antagligen var det ett rent misstag från lärarens sida (ingen ursäkt alltså, men en förklaring).

Personligen tycker jag inte att man bör hemlighålla diagnoser. Jag förstår om man vill göra det för att man har tråkiga erfarenheter, men då är det väl bättre att sprida kunskap för att ha en chans att skapa acceptans och förståelse för diagnosen. Det är ju ändå väldigt vanligt med ADHD, så det är både onödigt och dumt att det ska vara belagt med skam (vilket det blir om det hemlighålls).

Medicin är bra för vissa, men har du sett de barnen som bara får biverkningarna men ingen effekt?

Min son är ännu utan diagnos men sticker ut i flera sammanhang. Sedan han medicinerar sedan ett år tillbaka är det väldigt stor skillnad dock. 
Jag är öppen gentemot lärare och föräldrar (om jag nu pratar med andra föräldrar) . Förvisso har ju barnen fattat att sonen är på ett visst sätt utan att läraren sagt något, läraren är supercool och menar mer att " man är olika".
Jag tror att barn som får "tipset" som TS beskriver lätt kan börja se sin kamrat som nån skrev som en Dampunge etc. Och att det kan följa med högt upp i åldern som en stämpel.

Minns på 80 talet när en rastfröken sa till mig att jag inte skulle bry mig om Claes för "han har det jobbigt hemma". Det tänkte jag på tills jag aldrig mer såg Claes efter skoltiden. Han var bara en wt "hopplös" unge.

Jag skulle, om det behövts och sonen accepterat det, gärna själv prata med hans klass om hans problematik, men utan diagnos känns det ännu lite ickekonkret.
Det sista jag vill är att han ska känna mer skam än han redan gör. 
Som tur är så är min son aldrig aggressiv mot någon annan i skolan så att jag behövt förklara eller försvara något på så vis, men listan på "utstickande" kan verkligen vara lång.
Och som tur är så är klassen OK med det fröken mantrar; alla är olika.

Tack för era svar ????

En till liten fråga: En skolsocial utredning är till en viss del offentlig. Dock ingår vissa uppgifter i sekrettesbelagda uppgifter såsom personnummer, diagnoser och vissa andra känsliga uppgifter.

Får skolan verkligen skicka dessa uppgifter helt omaskerat per post till annan myndighet utan förälders medgivande?

Det kan ju komma på villovägar

Jag vet inte, men om jag får vara ärlig tror jag att du är onödigt paranoid. Visst händer det att post hamnar på villovägar, men de allra flesta är inte intresserade av information som berör andra utan kommer att försöka se till att dokumenten hamnar hos rätt personer. Om dokument med känslig information kommer på villovägar i posten är det verkligen höjden av otur om de också hamnar hos en illasinnad person.

Vem utom dem den berör skulle vara intresserad av den skolsociala utredningen?

Ja jag kanske är det????

Ingen alls men rektorn har plockat ut dessa papper utan sekretessprövning och skickat till en annan myndighet. Inget som någon har begärt ut alltså.

Till vilken myndighet då? Jag tycker att du ska prata med rektorn om det, fråga varför och berätta om och varför du är orolig. Men efter semestern.

Nja det går nog inte. Rektorn är sur då jag gjorde en anmälan till skolinspektionen. Rektorn tog då den skolsociala och printade ut och skickade med trots att

Det inte hade något med saken att göra.

Oj, jamen då förstår jag att rektorn är sur... Kanske har skolinspektionen kontaktat rektorn och bett om information och han/hon skickade med allt som han/hon bedömde vara relevant. Jag tycker hur som helst inte att du ska oroa dig för att dokumenten hamnar i orätta händer.

Angående lärarens tystnadsplikt/sekretess så gäller en svagare form av sekretess för lärare. Jag som lärare får diskutera ditt barns diagnos med andra lärare, rektor, kurator m fl. Däremot får jag inte säga det till andra elever eller andra föräldrar utan ditt samtycke (eller elevens samtycke beroende på elevens ålder). Har jag fått informationen från t.ex. kurator så gäller lika stark sekretess för mig som gäller för kuratorn. Kurator får dock inte informera mig utan ditt (eller ev elevens) samtycke.

Exempel: om jag får känslig information från en elev kan jag diskutera detta med andra lärare och höra hur jag ska gå vidare. Har eleven gått till kurator istället och kurator, efter godkännande, informerar mig så får jag inte diskutera det med andra lärare.

När det gäller uppgifterna som skickas med post så borde det skickas som REK. De skolor jag har jobbat på har skickat REK så de vet att det verkligen har kommit fram till Skolinspektionen.

Det är vanligt att föräldrar anmäler till Skolinspektionen så rektor borde inte vara sur över det. De tre ärenden jag känner till på skolor jag arbetat på har alla slutat med att Skolinspektionen inte fann några felaktigheter i skolans hantering. Jag påstår inte att du inte har grund för anmälan, men ofta finns det ingen grund. Det kanske t.o.m. är för att rektor insett att du har fog för din anmälan som hen är sur?